En skärmdump från Jack ”kwasbeb” Werners Facebook. Han brukar ibland skrämmas genom sin Creepypodden. Men här skräms han med verkligheten, och det är ännu värre!
Vi håller det kort. Ibland finns det så mycket man skulle vilja skriva om. Ibland…
..inser man att någon annan redan gjort det.
Jag ger er Jack @kwasbeb Werner, och ”En bekväm konspiration blir till”!
Trots att han är av dansk plast, och trots att han klätt sig för säsongen, så tror jag inte tomten är riktigt nöjd han heller… Foto av ”Joz” Jimenez från Flickr.com.
Det är den sjunde december, och det regnar ute. Jag vet inte hur det är för dig, men det där med julstämning är inte min starkaste känsla. Det är lite för varmt, grått och trist där ute för att jag ska bli sprallig.
Det är den sjunde december, och jag sitter vaken på övertid än en gång. En hundvalp i rummet bredvid har lite trassel med magen, och eftersom hon gnyr är väl valda delar av familjen vaken. Ikväll var det tydligen min tur.
Det är den sjunde december, och snart övergår den i den åttonde december. Det regnar ute, hunden gnyr och jag känner inte någon större julstämning. Jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om det är min näsa som styr mitt känsloliv.
Trots att vi snart är en tredjedel in i juletid, är det lite svårt att ställa in julfeelingen. Speciellt när det lilla pruttmonstret ligger i rummet bredvid och sprider allt annat än juldoft…
Ibland kan en tidning, eller en serietidning, bli liggandes. Oläst. Eller varför inte en dagstidning? Det kan hända att jag inte läser dem heller. Det händer. Inte ofta, men det händer.
”Du saknar inte kon förrän båset står tomt” eller något liknande. Jag tänkte faktiskt inte på det först. Jag menar visst, jag såg ju i affären att något var nytt. Men det kunde lika gärna ha varit jag. Jag har ju inte alltid varit så snabb, eller så vetgirig, emellanåt. Så jag lade inte så mycket tankemöda på det.
Men det var där i affären det först slog mig. Och efter det så var det de ändrade profilerna på Facebook. De indikerade även de att jag inte riktigt hängde med. Att jag saknade en speciell kunskap!
Det är ju lite så, att ibland släpper du taget lite grann. Du väljer att släppa fokuset. Kopplet får släppas ut lite. Blicken dröjer sig lite, lite längre vid sidan om istället för rakt på. Men det håller aldrig i längden. Till sist får du skärpa dig. Du får ta dig i kragen och se till att avbryta den där impulsen att låta bli. Du behöver det. Du behöver insikten och kontrollen. Du behöver kunskapen och allmänbildningen!
Av någon anledning förnyade jag inte min prenumeration på Horisont när den gick ut tidigare i år. Men jag har fixat det idag. Jag är tillbaka i sadeln. Jag riktar mitt fokus framåt igen, och tar sikte långt där framme. Mot horisonten…
Nu är det dags att läsa igen!
Efter att ha sett hur även gotländska medier valt att använda en rubrik som jag inte tycker är okej, så valde jag att följa ett exempel som en annan redan gjort med nationella media. För… det måste gå att tänka till lite. Även när man ska lyfta nyheter.
Tro det eller ej, men egentligen så är jag ganska tillbakadragen av mig. Jag känner mig helt enkelt inte hemma att vara ute, så att säga. Det är inte riktigt ”jag” att vara frontfigur.
I min yrkesroll kan det däremot ibland krävas av mig att vara utåtriktad. Där jag ibland måste ta plats och visa upp mig, och det är jag faktiskt okej med. Det också.
Så kommer de där tillfällena då jag faktiskt väljer att sticka ut hakan lite. Även som privatperson. Stunder då Ingrid och Tommys förstfödde faktiskt ställer sig upp och tar spjärn mot det som inte är okej. Inte för att jag tycker om det, eller ens för att jag kanske ens vågar det. Utan för att det är det enda anständiga att göra.
Jag tycker inte om sånt som gör skillnad på folk. Det är inte mänskligt. Det är inte normalt. Därför agerar jag ibland, på både nätet och som människa av kött och blod, mot sånt jag tycker är fel.
För jag är inte mer än människa jag heller…