En manifestation för svenskheten

Bild från Sergels torg tidigare under söndagen, och den sändning som SVT lade ut. Teven är min, men kärleken är allas!

Bild från Sergels torg tidigare under söndagen, och den sändning som SVT lade ut. Teven är min, men kärleken är allas!

Sitter och ser i efterhand SVTs sändning från dagens manifestation på Sergels Torg. Det finns inte så mycket att tillägga. En del av mig önskar att jag var där. Samtidigt är jag glad över att få ägna dagen tillsammans med mina nära och kära.

Återigen slås jag av värdigheten, värmen och medmänskligheten. Om målet med attacken var att skrämma svenskarna till tystnad, att kuva stockholmarna och samhället så kan man verkligen tala om ett riktigt, riktigt fiasko. Sverige och svenskarna står än mer enade och än starkare än någonsin!

Och svenskar, det är vi allihopa!

När terrorn fick media att skämmas

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden är ytterligare ett i raden av alla bilder som visar hur en polis trots pågående terrorattack och iklädd full utrustning hjälper en gammal dam med hennes matkasse längs Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Det tog inte många minuter innan jag såg de första bilderna. De första tweetsen, och de första nyhetsflasharna. Fredagen den 7 april 2017 lär jag minnas för resten av mitt liv. Men, kanske inte för det hemska som hände? Inte för de makabra bilderna på skadade och döda. Inte en lastbil inkörd i ett varuhus, och inte heller alla skärrade människor. Jag kommer istället minnas denna dag för två andra orsaker.

Först och främst kommer jag minnas hur samhället så snabbt, så resolut agerade. Polis, brandkår, sjukhus. Alla var de direkt på tå och gjorde, så långt jag kan avgöra, allt rätt! Jag är faktiskt förvånad över detta. Det borde jag inte vara, men ändå är jag det. Jag är också förvånad över hur Stockholm och stockholmarna agerade. Jag är förvånad över taggen #OpenStockholm och hur de sociala flödena svämmade över utav människor som ville göra något för sina medmänniskor. Hur mänsklighetens vackraste själ tog form där och då, i en stad som höjde sig och öppnade sina hjärtan istället för att sluta sig i rädsla.

Jag är en ödmjuk och samtidigt stolt svensk. Jag är stolt över huvudstadens invånare!

Smolket i glädjebägaren denna dag, och kväll, vad många av våra traditionella media. Vad gick egentligen snett? Obekräftade uppgifter staplades på rykten och rena lögner. Chockade människor intervjuades i sin nöd. Viljan att vara först med det senaste knuffade ut alla krisplaner, policyer och sunt förnuft genom bakdörren. Utan att ens öppna den…

Källkritiken, denna så viktiga i ett journalistiskt arbete, kanske inte dog denna dag. Men jäklar vad den luktade illa helt plötsligt. Detta slog mig gång på gång under dagen som gick, och det gjorde faktiskt ont att se. Jag hoppas verkligen att de stora drakarna rannsakar sig själva, för detta var verkligen under all kritik.

Jag är inte den ende som tycker detta. Under dagen har flera sagt samma sak, och eftersom de har kommit så mycket längre i sina analyser än vad jag kan komma föreslår jag att ni läser deras material. Läs hur Joakim Jardenberg hos Facebook, Google och Wikipedia hittade den sakliga rapporteringen. Läs om varför Björn Werner på vägen hem undvek vissa gator för att media rapporterat om skottlossning. Eller läs hur Mediavärlden jämför Polisens och medias insatser med varandra.

Stockholmarna kan vara stolta. Blåljuspersonalen kan vara stolta. Samhället och våra politiker kan vara stolta. Media…

..ska börja planera hur de ska återfå förtroendet!

Edit: Jag vill lägga till Kjell Häglunds tidiga analys bland länkarna ovan också. 

En lovsång till den svenska sjukvården

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel...

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel…

Ja jäklar i min låda vad jag älskar vår svenska sjukvård! Allvarligt. Jag älskar den!

Jag är ett vandrande motargument till snacket om ”systemkollaps”. De som säger att allt var bättre förr. Om ”förr” fått råda hade jag inte överlevt för 31 år sedan. Och just den här helgen skulle jag ha mått bra mycket sämre än vad jag nu gjorde.

I veckan som gick fick jag lite ont i magen. Det ökade sakta men säkert och efter tre dagar ringde jag 1177. Då hade jag fått feber också. Magont är en sak. Feber en annan. Men dessa två samtidigt? Nej, då ska du söka hjälp.

Det tyckte sköterskan på 1177 också. Hon tyckte dessutom att jag skulle ringa min vårdcentral direkt. Vårdcentralen ville att jag skulle träffa en läkare, och efter det besöket blev jag nerskickad till akuten. Hela tiden blev jag bemött såväl professionellt som intresserat och värdigt. Jag var en medmänniska med ett problem, och det problemet var en utmaning de ville hjälpa mig med. Hela tiden berättade de även vad de gjorde, varför de gjorde det och vad de drog för slutsatser. Jag fick en fantastisk vård helt enkelt!!

Med mig hem fick jag dessutom en lapp. En kopierad lapp med handskrivna förklaringar på vad jag drabbats av och vad jag skulle tänka på. ”Behandlingsmeddelande” heter lappen, och trots att jag är en varm förespråkare av digitalisering så är denna lapp helt fantastisk. Oavsett om du är van eller ovan som patient så funkar inte din hjärna på sjukhuset. Läkaren pratar, du nickar och intalar dig själv att ”det här kommer jag ihåg”. Men det gör du ju aldrig. Oavsett ålder kommer du aldrig ihåg allt läkaren sagt. Därför är ”Behandlingsmeddelande” rent genialisk! Jag har aldrig tidigare fått en sådan lapp. Förrän nu. Och därför behövde jag inte komma ihåg vad jag drabbats av. Mina nära och kära kunde få en rapport direkt från källan. Det stod ju på lappen.

Inflammerad tarmficka. Se, det var en åkomma som jag tills nu aldrig haft innan. För att summera det hela: jag blev sjuk, fick hjälp, håller på att bli frisk. Jag älskar vår sjukvård. Jag har vår sjukvård att tacka för så väldigt mycket genom så många år. Så ett stort tack till hela vårdkedjan den gångna helgen. Ni är fantastiska!

Du kommer inte undan, men…

Demokrati... Absolut! Bild från Pixabay.

Demokrati… Absolut!
Bild från Pixabay.

Men allvarligt talat… Efter ett par vändor idag med radiolyssnande, tidningsläsande och internetscrollande så jobbade jag ihop tillräckligt mycket material i mitt huvud för att explodera över både den lokala, nationella och internationella politiken. Och…

..nä. Ikväll orkar jag inte. För det handlar inte om sakfrågorna eller värdegrunder eller partipolitik. Just nu är det bara en massa barnsliga jäkla dumheter och fåniga försök till härskartekniker som flyger runt som snöbollar av gödsel där ute. Jag orkar inte. Inte ikväll!

Förbannade barnrumpor!