Hatar mig själv just nu, men… fel låt vann!

Mello... skämskudde upp!

Mello… skämskudde upp!

Nej, jag har inte allt för mycket till övers för Mello. Däremot är min fru lite fanatisk över det, och med det i åtanke och det faktum att jag älskar henne så viker jag lördsgskvällen tillsammans med henne när det är mellofinal.

Men det var inte min favorit som vann! Jag föredrog Nano. Scennumret var så extremt väl igenomtänkt med den nedsläckta scenen i verserna, där fokus låg på rösten och ögonen, för att sedan släppa alla fördämningarna i refrängen.

Vinnaren var inte kass. Långt därifrån! Men… jag hade hellre sett en annan vinnare!

Det är en dag att fira ändå…

Hmmm... är jag släkt med det där?

Hmmm… är jag släkt med det där?

Idag är internationella kvinnodagen. Japp, ni har kanske märkt av den ni också. Vi har hört om det på radion, sett det i tidningarna, fått rapporterna från teven och sett hur internet gått heeeelt bananas över det.

Jag skulle verkligen kunna skriva något om allt detta. Om alla som vill fira dagen. Om alla som vill spotta på den. Om de som kommer med förslag på hur vi kan förbättra världen. Om andra som tycker att det gått för långt. Jag skulle kunna sälla mig till de som tyckte att Byggnads gjorde något bra idag. Eller ruska på huvudet åt deras misslyckande självmål.

Jag skulle också kunna spela det tacksamma kortet. Tacka mamma för att jag finns till och för att jag är den jag är. Tacka lillasyster för att hon är just min syster. Tacka alla mina tjejkusiner för att de finns där, och tacka alla andra kvinnor jag mött eller kommer att möta i framtiden. Jag skulle kunna skriva ett långt, långt brev till min älskade fru och tacka henne för den hon är, det hon gör och det faktum att hon fortfarande ser på mig med en kärleksfull blick när jag säger att jag älskar henne.

Nej, jag kommer inte göra allt detta. Jag ska visserligen berätta för frun att jag älskar henne, precis som jag gör varje dag. Men… utan att stjäla uppmärksamheten från en så viktig fråga som jämlikhet mellan könen, en fråga som vi måste låta ligga framme på bordet även de övriga 364 dagarna, så vill jag faktiskt svära i kyrkan idag…

..Grattis pappa. Du fyller ju år idag. Det är också din dag idag!

En arbetsdag i någon annans skugga

Det är svårt att kratta i gången, när omvärlden stökar till det...

Det är svårt att kratta i gången, när omvärlden stökar till det…

Första arbetsdagen denna vecka. Första snöstormen denna månad. Första…

..ja, visst kan man bli lite matt ibland.

Jag fortsätter min resa med #Blogg100 genom publiceringar på Facebook, med bilder på Instagram och snärtiga texter på Twitter. Och här på Lammlur summerar jag dagen lite…

När börjar vi räkna staräurar, jag vet fortfarande inte.

Hur förstår jag eller når andra, en arbetsdags fundering.

Genom skräpet definieras skithögen

Bild av tidningsartikel

Ett flertal redaktioner runt om i landet gav en doktor i ekonomi fritt spelrum att öka på sitt varumärke i veckan. Och jag tror inte för ett ögonblick på att han inte planerade att utnyttja media på just det sätt han gjorde. Enkelt och bekvämt, tyvärr… Bild av Gotlands Tidningar 25 januari i år.

”Det är någon jävla tomte som säger att Gotland är en skräpyta, och jag blir så förbannad så jag…”

Jag måste erkänna. Jag reagerade som alla andra! Instinktivt gick jag all-in såsom kränkt, medelålders gotlänning av hankön. Precis som jag ibland kan göra när ett visst parti med nazistiska rötter återigen ljuger i media. Och som jag nyligen gjort när en nyinstallerad president uttryckt ”alternativa fakta”.

”Jag blir så förbannad…” och så sväljer jag inte bara betet utan även sänke, flöte och hela spöet, båten och halva sjön på en gång. Igen. Jag har något gemensamt med såväl media som alla de som är lite för snabba med att dela och gilla på sociala medier. Utan en tanke på källkritik. Då blir vi alla lika duktiga och nyttiga idioter!

Den som inte vet vad som menas med en ”nyttig idiot” ska veta att även om tanken är god, så är det någon annan som tjänar på det du gör. Som drar nytta av att du gör dennes jobb utan att du själv förstår det. Jag lovar, jag blir allt bättre på att genomskåda detta. För varje gång jag går i fällan blir jag ännu lite klokare. Tyvärr kan jag inte kräva samma eftertanke av moster Agda, som sitter där vid sin dator och delar hej vilt om att ”straffen är för låga” och att ”alla pensionärer dör svältdöden”. Men när det kommer till media så borde någon kanske tänka efter lite…

Journalister befinner sig just nu, vill i alla fall jag påstå, vid lite av ett vägskäl. Jag har skrivit om det förut, men SVTs utrikeskommentatör och före detta USA-korre Erika Bjerström beskrev det fantastiskt bra med ”Medier förstärker Trumps budskap” på Journalistens hemsida. Vi är många som är nyttiga idioter. Vi är många som ger galenskapen alldeles för mycket tid i rampljuset. Det är dags att koppla in de professionella tankarna nu.

Om någon bryter mot lite tabun, beter sig lite galet och kryddar verkligheten lite genom att sparka in vidöppna dörrar, så blir genomslaget i media långt bättre än vad världens alla annonspengar kan köpa. Du får plötsligt uppmärksamhet. Folk lyssnar, på gott och ond, på vad du säger. Du är helt plötsligt någon! Journalister, och kanske framförallt deras ägare, måste börja genomskåda detta. För, handen på hjärtat, utan eftertanke agerar även en reporter med hjärtat tvärt emot vad de en gång lärt sig på journalisthögskolan.

Jag är kanske lite cynisk nu, men tro inte att även de dummaste uttalanden görs med en baktanke. För alla som säger något vill nå ut till en publik. I en värld där mediabruset är uppskruvat till 11:an måste du antingen skrika dig hes genom en megafon av bajs, eller dra ner byxorna för att bli uppmärksammad. Dina egna byxor eller någon annans. Det är därför en doktor i ekonomi kan få alla mediakanaler på bland annat Gotland att basunera ut sitt budskap och göra sig relevant och viktig. Bara genom att förolämpa gotlänningarna. Och värmlänningar.

Detta för att den gode doktorn presenterar ”alternativa fakta”. Och med ”alternativa fakta” menar jag klassiskt ljug. Och det bara för att få uppmärksamhet! Kanske är det dags att vi lär oss att stänga av hörselapparaten ibland?