Passing throu history, part två

Ikväll igen? Efter en heldag vid Rucklet? Okej då...

Ikväll igen? Efter en heldag vid Rucklet? Okej då…

Det är fyra filmer va? Fyra som gått på bio, och en som just släppts på den stora duken? Eller hur?

För då kanske jag kan börja skriva igen, typ vilken dag som helst? För det här ska ju vara den fjärde delen. Det säger i alla fall barnen.

Undrar om jag ska introducera dem för Tolkiens underbara värld á la Peter Jackson nästa helg..?

När jag tvivlar på min förmåga…

Bild från SMHIs väderapp

Det här är underbart… för alla andra! Själv kan jag inte avgöra om jag har hål i huvudet eller strategisk…

Jag är inte bitter… jag har valt det själv. Medan gumman tog långledigt så valde jag att klämma in ytterligare en arbetsdag.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. En semesterdag skulle ge fyra lediga dagar i en följd. Men jag räknade och räknar fortfarande med att få lite gjort på en fredag om alla andra håller sig från kontoret. Har jag tur kanske jag kan fräscha upp en och annan surdeg som legat och gonat till sig.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. När man får tag på en hantverkare så vill det till att hålla i honom. Hårt. Så att stämma träff klockan 07.00 borde inte vara något problem, bara det innebär att jag får rätt hjälp av rätt kompetens. Det är tidigt, men solen är ju ändå uppe så dags. Och jag kan alltid hoppa över min morgonpromenad. Så behöver det inte bli så tidigt.

Jag är inte bitter… jag valde det själv. Men…

..varför måste väderappen håna mig med så fint väder? När jag ska sitta inomhus och jobba? Och fladdra runt med bilen hela morgonen?

Med lite vatten i sikte

En pump i en vattentunna

Ingen bild från idag. Jag visste inte att jag skulle få anledning att skriva om det här. Faktiskt så hade jag inga tankar alls om att skriva om sånt här.

Bara sådär helt apropå, utan kopplingar till dagens reportage i en av morgontidningarna, så blev den där vattenfrågan så väldigt aktuell igen. I helgen som gått har jag om min fru tittat i vår väderapp från SMHI, och fått veta att på torsdag kommer det lite regn. Inte mycket, men ett par, tre millimeter. Det brukar innebära ganska välfyllda tunnor under våra stuprör.

Så medan frun ikväll pysslade om i trädgårdslandet, och vattnade lite på de nyflyttade smultronplantorna, så tog jag hand om vårt lilla potatisland. Jo, vi har ett sånt också. Förra året grävde jag upp en liten bit av tomten så det fick plats sådär en tio, femton plantor. Till i år utökade jag lite, och satta till en början några potatisar som redan hade fått iväg sina spröt en bit. Dessa spröt har redan fixat så att små gröna blad kommit upp ur jorden, så om inte frosten gör ett återbesök så hoppas jag på lite färskpotatis till midsommar.

Nej, jag har inte googlat hur länge potatis behöver växa innan den går att äta. Det får lösa sig om det vill. Annars funkar det att köpa potatis till Små Grodorna.

Hur som helst så har jag lärt mig en sak genom åren, och det är att det mesta som ska växa i en trädgård behöver lite vatten. Så därför tog jag min lilla dränkbara pump, släppte ner den i en av våra halvfulla regnvattentunnor, och stod sedan med trädgårdsslangen och lekte regnmoln. Över hala potatislandet.

Jag vattnade för att ge potatisen en liten respit till på torsdag. Jag vattnade eftersom jag vet att på torr jord rinner bara vattnet vidare. Jag vattnade för att låta torsdagsregnet återfylla tunnorna med nytt. klart och livsviktigt vatten. Först därefter kikade jag på väderappen igen. Den från SMHI. Den som nu påstår att det ska bli sol hela veckan lång.

Undrar om jag kan få vigga lite vatten från bevattningsdammen hos Lilla Bjärs. Så potatisen hinner komma till midsommar…