Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre…
Jag har denna påsk varit förvånansvärt frånvarande. Ja, inte gentemot familjen och så. Utan frånvarande vad det gäller omvärlden. Visst har ett och annat sluppit igenom tack vare sociala medier och en radio som i stort sett stått på dag ut och dag in så länge vi varit hemma. Men ändå…
Ja, jag vet att vi haft nya bombdåd. Ja, Endre vann nu senast. Ja, en enig kritikerkår sågar senaste superhjältefilmen. I övrigt har jag känna mig trygg i min lilla bubbla.
Jag kallar det semester!
Men… I mitt jobb handlar mycket om omvärldsbedömning. Vad händer? Hur påverkar det och vad? Det mesta kan jag låta passera obemärkt. Faktum är att 99,99 av allt som sker och som når mig kan jag lämna därhän för det är helt enkelt inte relevant. Vare sig för mig eller mitt jobb. Så egentligen skulle man kunna tro att jag inte gör så mycket. Om det inte hade varit för en detalj.
Allt som jag nås av måste processas. För jobbets skull. Allt jag läser, ser eller hör måste passera ett litet filter i mitt huvud. Ett filter som hela tiden behandlar och sorterar information. Hur är detta relevant till jobbet? Hur mycket påverkar det jobbet? Påverkar det något annat?
Nya bombdåd, den här gången i Pakistan. Vad säger Svenska kyrkan centralt om detta? Ska jag vidarebefordra någon information? Facebook? Hemsidan?
Endres SM-slutspel fortsätter. Vad kan detta påverka lokalt? Är någon av spelarna aktiv som volontär i kyrkan? Till vilket pastorat hör Endre, och är det socknen eller spelplatsen som är viktigast?
Superman v Batman. En gudalik varelse möter en människa driven av hämnden, är det något att relatera till kyrkan? En premiär mitt i påsktiden, med ett annat drama som konkurrent?
All information ska bearbetas och sorteras. Förkasta eller agera? Agera nu eller senare? I vilka kanaler?
Allt detta. Hela tiden. Trots att jag har semester med familjen…