Smärtans väg genom historien

Jfbdj

Boven i dramat? Eller en oskyldig tingest…

Kommer ni ihåg dårarna på MTV, de som på olika sätt gjorde allt för att skada sig? Och filma katastrofen? Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad programmet hette, men däremot skadorna de måste ha fått. På vissa onämnbara ställen!

Tänk er det pinsamma ögonblicket hos läkaren, när de skulle förklara varför det inte såg ut som det borde där nere. Och med det började jag fundera på vilka pinsamma skador jag själv lyckats skaffa mig genom åren? Vilka var de?

Om vi ska hålla oss kvar vid nyss nämnda regioner så måste jag väl erkänna att ja, jag har fastnat i gylfen i barndomen. Så har vi det sagt. En annan pinsamhet måste vara när jag bröt armen som 7-åring. Jag visst att jag inte fick lov att sitta på ”the future to be” flaggstången som stod på bockarna på tomten. Men ner föll jag och armen bröt jag och… jag berättade för mamma och pappa att jag satt på en av bockarna. Det var långt senare jag kunde erkänna för dem det pinsamma att jag suttit gränsle över stången.

Som om de inte redan visste. Tack vare sladdriga småsyskon.

Annars är det nog inte så många av mina skador och ärr genom åren som är riktigt pinsamma. Inte vad jag kan komma ihåg. Jag skulle till och med vilja påstå att jag är lite stolt över dem. De är en liten historisk karta över kroppen. Och det där blixtlåset tror jag inte ens lämnade ett ärr. Så jag är ganska nöjd. Nöjd förutom vad jag kanske gjorde idag…

Jag är väldigt osäker på hur det gick till. Men jag har stukat handen. Inget verkar svullet, men jag har väldigt svårt att använda handleden. Plus två fingrar som strejkar de med. Det värker, och jag kan inte förstå hur det kan ha gått till. Visserligen så kunde det ha skett när jag öppnade en konservburk och slant lite.

Men det skulle ju vara riktigt pinsamt!

Konsten att ta lärdomen till en ny nivå. Snälla…

Blarg

Det här är helt kalart värt en dumstrut eller två!

Då så, ännu en dag till ända. Och vad har jag då lärt mig idag? Vilka nya erfarenheter kan jag lägga till mitt mentala lilla CV inför framtiden?

Jo, att 13-åriga fotbollskillar inte är fullt så… smarta som man skulle kunna tro. Jag menar, det borde ju vara självklart för alla som är med och städar på en fagningsdag, och då talar vi om inom ett ganska så precist utmärkt område, att lite snabbhet och noggrannhet från alla fixar biffen raskt. Men så är det inte riktigt. I stort sett måste du hela tiden tala om för de nyblivna tonåringarna vad de ska göra, var de ska göra det och hur det görs. Bara att använda en sopkvast verkar vara lite av raketteknologi för dem.

En annan grej jag lärt mig idag, kanske, är att hur god tårtan på barnkalaset än är (jo, vi föräldrar var inbjudna vi också) så ska jag inte trycka i mig två stora bitar på en gång. Speciellt inte när jag precis innan käkat två och en halv hamburgare med extra allt. Vem som helst kan känna sig lite mindre välmående efter det.

En annan grej är att ja, det gör ont i kroppen att jobba i trädgården. Spadar, ogräshackor plus sopövningarna tidigare på dagen sätter sina spår i musklerna i dina händer. Det kallas muskelvärk. Det går att undvika!

Sist men inte minst så har jag lärt mig något som jag jäklar i min låda borde kunna vid det här laget. Jag har faktiskt 45 års erfarenhet av detta, och kan tycka att jag är lite av en expert på området. En expert som lärt mig min läxa den hårda vägen. Jag har lidit för denna kunskap, och jag har ärr som bevisar det.

Jag borde verkligen, verkligen, ha lärt mig att solen skiner starkt den första fina vårdagen. Jag borde vetat att skydda mig. Jag borde inte bli så överraskad över att jag ser ut som en kokt kräfta ikväll.

Det där med solen, det är verkligen inte min grej…

Nära naken i guds fria natur

Konsten att bygga sin egen ringmur. Eller... ja, åtminstone en egen lite kant. I trädgården. För löven... Jag får återkomma med vad det ska bli egentligen...

Konsten att bygga sin egen ringmur. Eller… ja, åtminstone en egen lite kant. I trädgården. För löven.
Jag får återkomma med vad det ska bli egentligen…

Veckans premiär stavas ”tischa”! Eller t-tröja, eller t-shirt. Vad du nu behagar. Men för första gången i år har jag, som brukar titulera mig själv som ”en frusen själ i en frusen kropp”, klarat mig dagen igenom utan långärmad tröja, tjocktröja, hoodie, jacka eller vinteroverall. Det har helt enkelt varit varmt och skönt idag!

Lite härligt faktiskt. Och… lite ljög jag. Under morgonpromenaden hade jag faktiskt en hoodie. Och när solen väl doldes bakom trädtopparna så åkte en långärmad på. Men i övrigt har bara en kortärmad och tunn bit tyg utgjort gränsen mellan mig och naturen idag.

För ja, det har inte bara varit varmt utan också varit en ganska så självskriven dag för att vara utomhus. Jag började med att bygga en egen liten ringmur av grästovor, fortsatte med att inviga svärfars nybyggda vedbod genom att fylla den, handla lite på Biltema (ok, det var faktiskt lite inomhus), bränna upp skräp på tomten och även steka burgare på nämnda avskrädeshög. Och bygga ”ringmuren” klar.

Det har helt enkelt varit en helt okej dag. Men någon bondbränna på armarna kan jag inte se. Ännu…

Just nu är det absolut inte grönare på andra sidan!

Det hör ska föreställa en gräsklippare. Det ör det inte, utan just nu är det en stör hög med metall som har byra hjul och säger "brumm". Men någon gräsklippare är det inte!

Det hör ska föreställa en gräsklippare. Det är det inte. Just nu är det en stor hög med metall som har fyra hjul och säger ”brumm”. Men någon gräsklippare är det inte!

Alla har vi våra styrkor och svagheter. Eller hur? Jag, till exempel, är jättebra på att ordbajsa, men helt värdelös i en seriös debatt. Och om jag får säga det själv så är jag ganska så händig, men vad det gäller blanketter och byråkrati så finns det vassare knivar i lådan om man säger.

Sedan har vi en annan aspekt på tillvaron. Någon som hört talas om Murphys lag? Den om att om något kan gå åt skogen så gör det det? Eller känner ni till demogudarna? De som har en helt egen vilja och spontanitet oavsett hur mycket du än förberett ett framförande? Det finns också de som kallar det otur, men det vet jag inte om det existerar på riktigt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men när det gäller gräsklippare så… spelar jag i en helt egen liga. I en annan kommun. Och på fel bana!

Jag fattar egentligen inte vad jag gör för fel. Eller om det egentligen inte är jag, utan typ Murphys demogudar som rumsterar. Det skulle kunna vara Bysen också. Jag har inte riktigt undersökt den gutniska möjligheten som di sma eller just Bysen. Oavsett vad det är som härjar, så kommer inte jag och gräsklipparna som vi drar hem riktigt överens.

Den första gräsklipparen lyckades jag skära motorn på. Faktiskt. De påstår att det inte ska gå att få en motor från Briggs Stratton att skära. Men jag lyckades. Nästa maskin, av samma märke men något yngre och med elstart och större motor, segade ner sig något fruktansvärt. Den gången räckte det att byta batteri, men strax därefter tystnade den helt. Då var det elsystemet som havererade.

Lyckligtvis lyckades verkstaden fixa det, trots att jag och en kamrat försökt felsöka. Nu, för ett par veckor sedan, klippte jag vid Rucklet. När vi skulle åka hem… så dog motorn igen. Stendöd. Inte ens ett ”klick” från startmotorn hördes. Så verkstaden fick maskinen i sin ömma vårdnad igen.

Den här gången visste inte ens de vad som var fel, för mitt i deras felsökning så fungerad allt som vanligt igen. Ett litet under. Eller så föredrar gräsklipparjäkeln verkstaden framför mig. Oavsett vad felet var hämtade vi hem gräsklipparen idag. Och jag tänkte bara klippa lite, jättelite, innan jag ställde in den i skjulet. Då började klipparaggregatet spy ut rök.

Nu hoppas jag det bara var en drivrem som gav upp och slirade så det osade. Om inte, så får jag börja fundera på om vi inte ska skaffa lamm istället. För det här med att försöka köra omkring på vår tomt med en sittgräsklippare, ja det verkar ju gudarna vara emot.

Eller så är det som sagt Murphy eller Bysen som jäklas med mig…