Kasta pärlor för svin(et)

Okej, här kommer reklam förtäckt som mattips... receptet hittar ni på Coops hemsida. Eller i appen!

Okej, här kommer reklam förtäckt som mattips… receptet hittar ni på Coops hemsida. Eller i appen!

Jag är allt annat än en superhjälte i köket. Allt annat! Okej, visst vet jag hur man kokar vatten. Och jag är en jäkel på pannkakor, det är jag. Men jag är ganska ointresserad av mat. Speciellt om det är jag som måste laga den.

Liksom… det ska ju bara rakt igenom systemet. Utan att passera ”Gå”!

Det är inte heller så att jag tror på konspirationer. Min fru planerade veckans matsedel och handlade kvällen innan jag fick veta att jag bara fick inta flytande föda i några dagar framöver. Ändå känns det som ett straff att laga mat åt hela familjen när jag inte ens får smaka det jag lagat. Speciellt när till och med barnen tycker att ”shit, pappa. Det här var ju gott ju!”

Sedan kom idag. På mitt ensamma, tredje dygn med soppor och kvarg så kom det. Ett helt nytt recept. På lax. Snabblagad dessutom. Jag var bara tvungen att ”vinprovarsmaka”…

..och det var så in i godislandet gott!

Så fort mina inre organ är på banan igen så kommer jag göra om den här maträtten. Om och om igen. Tills den inte är god längre!

Det enkla blir bara enklare

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

Visst var det så. När jag efter tjugo år subtilt övertalande (nåja) fick mina föräldrar att byta ut sina windowsbaserade datorer till Macintosh, så räknade jag med att få ta ett visst ansvar. Det skulle bli till mig de ringde när något inte fungerade som det skulle.

Och så blev det. För, handen på hjärtat, så hade det alltid sett ut innan också. Windows eller Mac OS. Strulade något så har det alltid varit mig de ringt i datafrågor.

Även denna gång. Det verkade som om deras mejl försvunnit när de uppdaterat datorn genom de automatiserade systemet. Mycket märkligt, och eftersom mamma skulle iväg och pappa redan var någon annan stans så kunde jag inte ta något närmare titt.

Men en bärbar dator har den lilla fördelen att den är just bärbar. Så den fick följa med hem till mig, och ikväll skulle jag reda ut vad som var fel med mejlen. Jag hoppades också kunna klura ut varför en uppdatering kunde ta bort deras mejl. Jag vill veta sånt för att förhindra att det händer igen.

Det tog fem sekunder. Datorn var inloggad genom gästkontot. Och där finns inget mejlkonto inlagd…

Släpper det inte riktigt ändå…

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Det är verkligen svårt att inte… göra lite extra. Lite mer. Som när någon ställer lite frågor och jag vet vad det handlar om och enkelt kan hänvisa vidare, ja då gör jag det!

Det går inte att låta bli. Det är ju en del av inte bara mitt jobb, utan också lite av vem jag är.

#LivetSomKommunikatör

Vi bygger våra förväntningar

Inte samma. Bara likadan...

Inte samma. Bara likadan…

Det här är inte samma bild. Ni som såg mitt inlägg tidigare idag på Instagram eller på Facebook kanske tror det. Men det är inte samma bild.

Det är heller inte enbart en bild i kategori ”vi njuter i vårsolen”. Visst, bilden består nästan bara av solsken, kaffe, halvslutna ögon och ett allmänt ”feel good”-statement. Men…

..den uppmärksamme ser kanske att fokuset ligger på jackans logotype. Det här är inte reklam för ett klädmärke, utan för föreningen Swebrick. Så ni har alla idag, om det så var den här eller den tidigare bilden, fallit offer för en omedveten reklamkupp.

Lego FTW!