Med barnkammaren som mål

En bräkande lammunge.

Vi har träffat lamm. Och lammungar. Som alla som varit på Gotland vet, så är det en stor skillnad på dessa två. Bokstavligen!

Livet är varierande. Jag menar, idag fylldes mitt flöde i sociala medier av väldigt många olika bilder. Vissa var bakis medan vissa härjade i trädgården. Vissa gick i tåg, medan andra valde att titta på. Många hade en helt vanlig dag hemma, andra passade på att göra utflykt i det vackra vädret.

Jag är uppvuxen på landet. Vi hade egna lamm. Hos grannarna runt om fanns det hästar och tjurar. Jag hade kusiner som födde upp grisar, så jag vill påstå att jag har… en liten, liten känsla av vad jordbruket betyder. För ön. För oss. För allt!

Så vi hälsade på en kompis med familj. Det var inget spontanbesök, för vi har planerat detta ett tag. Vi ville komma medan naturen leker barnkammare. Och det är den just nu. Så därför var de så roligt att få hälsa på vid Puttersjaus Gård.

Jag tror sönerna kunde ha suttit med lammen ännu lite längre… Även Anneli!

Ungar och lammungar. Plus en fru.

Ungar och lammungar. Plus en fru.

Ehh… den här var något… nytt?

Valborg på Fridhem

Det brinner på bilden. Till vänster. Och det är många som ser på…

Jag vet inte när jag sist firade Valborg. Jag vet var, men inte när. Visst kan det vara minnet som spelar mig ett spratt, men…

..nä. Jag vet faktiskt inte.

Det var på Skansen. Vi var där med ett par kompisar från Vallentuna, men jag kan inte riktigt komma ihåg om det var före barnen kom. I så fall bodde varken vi eller vännerna i Vallentuna, utan i Sundbyberg och… Solna? Vad jag däremot minns så var det extremt mycket folk. Och kallt!

Fridhem 2017. Ja, det är egentligen ganska kallt i år också. Men solen ligger på från väster så det går att hålla kylan stången trots att jag egentligen klätt mig alldeles för jämrans dåligt. Bekanta till höger och vänster värmer upp det också. Plus att brasan är rejält tilltagen vilket tilltalar en smygpyroman som mig själv.

Det kan kanske bli en liten tradition det här…

Bara fem minuter till. Snälla..?

Bild på Kola som sover

Det här är vår hund. Tror jag i alla fall. Jag tror även att hon ligger på rygg, att huvudet är det där som sticker ut lite åt höger. Jag tror det i alla fall…

Jag är en morgontrött rackare. Det har mildrats med åren, men faktum är att jag tycker att det är ett svek mot alltings ordning att kliva ur sängen innan klockan nio en helgdag. Det händer visserligen, men det är likafullt ett svek.

Vardagsmorgnar är ingen lek. Jag kan lugnt säga att jag är radarstyrd i minst en timme innan jag riktigt förstår att jag är uppe och rör på mig. Det är tungt.

Jättetungt!

Därför blev det snudd på hånfullt i morse när jag skulle titta till hunden. Det händer nämligen ibland att hon vaknar och vill följa med. Eller bara gå ut en sväng för att lätta på trycket. Ibland. Inte i morse. Absolut inte i morse!

På bilden ser ni en mycket avslappnad hund. Väldigt, väldigt avslappnad. Ni kan ju själva förstå hur svårt det var för mig att se detta. Här ville jag inget annat än att få gå och lägga mig, och så fick jag detta kastat i ansiktet…

Ni som kan det där med återfödsel. Är det en upp- eller nedgradering att få komma tillbaka som hund?

Trädgård plus Mattias = smärta i kubik

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt...

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt…

På tal om något helt annat (medan hjärnan har fullt upp på annat håll) så har vi haft en trädgårdsdag idag. Det innebär att jag de närmaste dagarna kommer ha träningsvärk. Snälla, tvinga mig inte att röra mig hastigt under dessa dagar…

En rodonodr… rorodonn… en buskjäkel skulle flyttas från en placering som inte riktigt passade, till ett ställe som vi tror kommer bli rena himmelriket för den. Vi fick slita loss buskjä**ln med bilen och några spännband, och sedan dra alltihopa (ja inte bilen förstås) tvärs över trädgården. Dessutom har jag byggt en uppställningsplats åt enkubikstanken som vi ska samla regnvatten i. För att den ska stå stabilt fick jag gräva lite. Och skyffla lite grus. Förresten hann jag med att fräsa potatislandet också…

Som sagt, det kommer göra ont i morgon…