Att gunga så stilla…

Blid på lite glöd

För att behålla den inre glöden så måste man ibland få låta brasan blossa upp lite. Då kan man låta den falna och ta det lite lugnt…

Vet ni vad? Det skulle vara så vansinnigt lätt att bli förbannad just nu. Fast ikväll väljer jag att låta bli. Jag menar, det är bara att se vad som händer runt om i världen för att få fart på adrenalinet och spendera den närmaste timmen med att skriva av sig ilskan. Men jag vill inte. Istället…

..finns det annat att tänka på! Som att jag igår kunde resa till Stockholm och jobba, men ändå vara hemma för att säga godnatt till mina barn. Som att jag hade en tid inbokad i eftermiddags för att ge mitt huvud, nacke, rygg och lite delar nedanför allt detta en ordentlig genomknådning. Jag måste tillbaka för att det var mycket att ta hand om, och det har jag absolut inte något emot.

Det är också de små sakerna som jag kan glädjas åt. Som att jag den här gången kom ihåg att sätta den elektriska tandborsten på laddning. Innan batteriet var helt urladdat. Som att när jag hämtade hunden idag så hoppade hon direkt in i bilen. Utan att jag behövde ge några kommandon.

Som att maten jag lagade till middag faktiskt inte smakade fullt så illa. I alla fall enligt mina barn! Trots att det var fisk som stod på menyn.

Visst, det finns så mycket som jag skulle kunna jaga upp mig på och skriva om. Ibland gör jag det. Ibland inte. Ikväll… väljer jag att istället njuta lite. Barnen ligger till sängs. Frun kom just hem från sitt möte med idrottsklubben. Hunden ska tas ut en sista sväng, men det är faktiskt ganska skönt att gå ut. Det är ju bara tre minusgrader. Och förresten ville frun ta den promenaden.

Livet är faktiskt ganska så bra just nu. Riktigt bra!

Som stormen river öppna landskap

Det blåser, och snön yr utanför. Det finns andra stormar som även de yr runt där ute. Stormar man kan bli lite yr i mössan av...

Det blåser, och snön yr utanför. Det finns andra stormar som även de yr runt där ute. Stormar man kan bli lite yr i mössan av…

Ja, men min far avskyr den! Det har han aldrig gjort någon hemlighet av, och numera är han väldigt nöjd med att bo i en lägenhet istället för i ett hus på landet. Själv… så gillar jag den skarpt. Så jag är glad över att snön nu äntligen har kommit!

Säga vad man vill om det där vita som trillar ner från himlen emellanåt, men det är allt en liten vattendelare. Bokstavligt talat. Vad jag framförallt tänker på är att antingen så gillar du snön eller så gör du det inte. Precis som för farsgubben och mig. Nej, jag är inte heller jag så värst förtjust i att skotta snö. Så kul är det absolut inte. Men han gillar inte snön över huvud taget, medan jag tycker att den gärna får vara lite selektiv med var den hamnar. Mindre på vägen, i trädgårdsgången och där jag ställer bilen. Desto mer uppskattar jag den överallt i den övrigt i trädgården.

Det är med snön som med så mycket annat här i livet. För och emot. Precis som med debatten om flyktingarna. Där finns det också de som är för och de som är emot. Och just där ska jag dra in det här med jobbet igen. Jag vet, jag har varit lite tjatig där. Men det är trots allt jul. Eller har varit. Eller hur man nu ska ha det. Vi är ju ännu inte förbi trettonhelgen så jag tror vi kan prata om att vi är i juletid fortfarande. Så länge barnen har jullov så är det i alla fall jul i mina ögon.

Just före jul gick en massa kyrkliga samfund ihop under parollen JulUppropet. För att för barnens skull uppmana politikerna till en mer human migrationspolitik. För detta har de fått ordentligt med skit. Milt sagt. Framförallt organisationen jag jobbar för har fått ordentliga dynglass skickade åt sitt håll, och det av de mest märkliga anledningar. Den mest förvirrade, och som jag minst av allt förstår, är att i och med att man uttryckt en önskan om en ”mer human politik” skulle utmåla alla de som tycker annorlunda som ”inhumana”.

Men främst tycker några att Svenska kyrkan (de nämner sällan eller aldrig någon av de andra samfunden utan enbart Svenska kyrkan) inte ska hålla på med politik. Framförallt inte partipolitik. Och definitivt inte ha några som helst åsikter om något så politiskt laddat som flykting- eller migrationsfrågan. Sånt får inte kyrkan hålla på med. Alls! Därefter påstår helt säkert att det är därför som så många gått ur kyrkan under året som gått. Bara för att liksom understryka hur rätt de har med sitt argument att kyrkan inte ska hålla på med politik.

Jag vet. Det finns inget som är en sådan massiv vattendelare som politik. Eller kyrkan. Jag vet det, och att ens försöka blanda in något om barn och flyktingar, ja det är ju bara alldeles för mycket.

Det är mycket som stormar just nu. Inte minst vädret, och snön yr som bara den runt knuten medan jag skriver det här. Men snön är vatten. Precis som vågorna. Det kan storma hur mycket som helst, och sjön kan krumbukta riktigt ordentligt. Precis som sin frusna variant ute på åkern här bredvid. Och det är jättesvårt att hantera såväl snön som vågorna medan det blåser som mest. Det är faktiskt ingen ide att försöka ibland. Inte om du verkligen måste. Stormen lyssnar inte. Vattnet slår hårt på båda sidorna om vattendelaren.

Inte förrän stormen lagt sig slutar vågorna sitt hamrande mot vattendelaren. Och när sjön lugnat sig går det att höra igen. Inte bara rytandet som nyss dominerade, utan ljudens alla nyanser. Hur det kluckar på vardera sidan om vattendelaren. Och… hur ljudet ibland speglar den andra sidans ljud.

När stormen passerat är det nästan som om vågorna skulle… lyssna på varandra. På båda sidorna om vattendelaren.

 

Ja, för tydlighetens skull vill jag berätta att jag jobbar för Svenska kyrkan. Om nu någon inte känner till det. Jag är först och främst människa, och på den här sidan skriver jag utifrån mig själv som person. Men jag är även kommunikatör vid Visby domkyrkoförsamling. Det är mitt jobb, och en del av mitt jobb att berätta om de beslut som demokratiskt tagits i församlingen. Det är också mitt jobb att läsa om vad andra skriver om, till, för och med Svenska kyrkan. Tro mig, det är inte alltid vackert… Jag länkar inte till något här ovan, men du hittar vad biskopar, krönikörer, partier och skribenter och andra tycker om sånt som hör Svenska kyrkan till i tidningar som DN, SvD, Dagens Samhälle, Kyrkans tidning och diverse bloggar som den här samt andra som också är bloggar men som låtsas vara nyhetsförmedlare.

Aktivist i mänsklighetens tjänst

Bild och länk från JulUppropets hemsida.

Jag har antecknat mig för JulUppropet. Om du vill kan du också göra det. Du hittar en länk i texten. Behöver du exempel hur internettroll beter sig, eller se hur det ser ut när en facebooksida blir lovebombad av grupper som #JagÄrHär, så finns det fina exemplar att beskåda.

Idag har jag utmanat mig själv. Därför har jag blivit beskylld för att vara naiv, PK, godhetsapostel, sverigefientlig, lögnhals och lite till. Våra vänner på internet har verkligen levererat idag.

Allt började med att den där organisationen jag jobbar för gick ut på bred front i morse och berättade om ”JulUppropet”, ett upprop jag genast var inne och antecknade mig på. Jag tycker faktiskt inte att Sveriges hårdare asylregler lirar med barnens rättigheter. Barnens behov, och framförallt möjlighet att få en trygg uppväxt istället för att bli ett smutsigt lik i någon av världens oroshärdar, går först. Jag är ledsen, men så är det bara!

Och så råkade jag i en av kommunikatörsgrupperna på Facebook se, att rasistiska troll var inne och gjorde det de brukar göra. På Svenska kyrkans facebooksida om just JulUppropet. Just då var det en lite ojämn kamp, så jag hoppade in med frågor, svar och ytterligare frågor. Och mer frågor med svar och följdfrågor…

Det tar lite på krafterna att vara en naiv godhetsapostel som styrs av PK och dessutom ljuger. Ikväll fick Svenska kyrkan även hjälp av #JagÄrHär, så nu flödar tråden av kärlek istället för hat.

Jag kommer sova riktigt gott inatt. Trots lite hårda ord kastade på mig emellanåt så vet jag att jag kommer sova riktigt, riktigt gott inatt!

Transparens: Om nu någon skulle ha missat det, så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling. Jag skulle kunna säga att jag gjorde detta för att det bara var mitt jobb, men jag gjorde det precis lika mycket som privatperson. Om inte mer..!

En kärleksförklaring med flera mottagare

För tillfället långt från nära och kära. Men ändå nära mitt förflutna...

För tillfället långt från nära och kära. Men ändå nära mitt förflutna…

Det tillhör inte vanligheten att jag lämnar ön jag återvänt till. Varför skulle jag egentligen vilja göra det? Jag flyttade härifrån 1997, och blev en återvändare 2014. I min bok är det fullt tillräckligt.

Nu hör det till saken att jag trivdes väldigt bra med mina år på fastlandet. Det var rätt att flytta för kärlekens skull, och att jag numera är gift och har två barn med hon som lockade mig från ön är väl det bästa beviset på det. Jag kan till och med ta i lite och påstå att det bästa beslut jag någonsin tagit är att flytta från Gotland.

Hade jag inte flyttat från ön hade jag inte kunnat återvända med en hel familj!

Idag ska jag bara upp till huvudstaden för jobbets skull, och är tillbaka i god tid innan eftermiddagsfikat. Det är tillräckligt mycket fastlandet för den här gången. Mitt liv, och de jag fyller mitt liv med, finns på Gotland.

Du kan ta gotlänningen från Gotland, men du kan aldrig ta Gotland från gotlänningen!

#Blogg24 nummer 2