Hundar, vad har ni för problem egentligen?

Bilden heter "Maken claimar matskålen" och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket...

Bilden heter ”Maken claimar matskålen” och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket…

Alltså, det här med hund. Ja, jag vet att det varit Apple-vaka och allt i kväll och en och annan kanske hade tänkt sig att jag skulle skriva om nya iPhone och iWatch och Airpods. Men… hundar? Misstolka mig inte nu, för den där lilla pälsbollen vi begåvats med här hemma är själva urtypen för känslostormar vad det gäller hundvalpar och gullighet. Och i sina bästa stunder lyckas hon till och med lura mig att tro att det är jag som bestämmer i huset.

Om det vore så väl.

Men oavsett det så finns det en sak jag har lite svårt för. Eller rättare sagt så är det ett jätteproblem. För mig. Inte hunden dock, för hon tycker det är hur intressant som helst. Och lite mer än så…

Jag brukar skryta om att jag är uppvuxen på landet. I en gammal gotlandskåk av kalksten med metertjocka väggar. Där fanns alla uppsättningar av småkryp man kan tänka sig. Och i huset hade vi också katter. Ibland färre. Ibland väldigt många. Samt marsvin och en ökenråtta vid namn Lucifer. I hagen bakom huset betade våra egna lamm, och runt om oss sprang det omkring hästar och kor, rabbisar och rävar och allt annat du kan hitta på landet idag. Men inga jäkla rådjur. De var ännu inte idiotimporterade till ön…

Flera grannar, för att inte säga nära nog alla, hade dessutom hund. De syntes ibland vid staketen, och hoppade mot en när man klev innanför grindarna för att sälja årets jultidningar. De hördes ibland från skogen då de fick upp ett spår, och några gånger kom de lös och hälsade på hemma hos oss.

Så jag tycker att jag har en bra känsla för djur. Jag vet att jag har en bra känsla för djur, och jag är full av respekt för alla djur. Förutom flugor och mygg. Så det finns nog inget jag inte gillar med hundar heller. Förutom när det gäller en sak…

Vad i hela friden är det med hundar och andra djurs bajs? Allvarligt? Vad är dealen?

Att manipulera en manipulerande omgivning

Det gäller att omgivningen tror sig veta ens ståndpunkt, för att du ska kunna genomföra förändringarna de inte ens trodde var möjliga.

Det gäller att omgivningen tror sig veta ens ståndpunkt, för att du ska kunna genomföra förändringarna de inte ens trodde var möjliga.

Det sluttande planet… Kan vi prata lite om det? Om droppen som urholkar stenen. Om sandkornen som ett och ett tar sig förbi den trånga midjan på ett timglas. Om de små, små orden som sakta, sakta nöter ner dig. Anpassar dig. Flyttar på dina gränser…

Kan vi prata om det?

Nej, det här handlar inte om den tilltagande rasismen i det här landet. Det är inte det sluttande planet jag menar, även om det är illa nog. Det handlar heller inte om alla människors rätt att behandlas jämlikt, fast man skulle behöva tjata lite om det. Igen och igen och igen!

Den här gången handlar det om människorna i ens omedelbara närhet. De man älskar och litar på. De man med lätthet kan ge sitt liv i pant för. Familjen. Frun. Barnen! De där som vet hur de sakta ska bryta ner det självutnämnda familjeöverhuvudet…

Vi pratar om små subtila vinkar. Stora ögon, lätt fuktiga. Påpassliga filmer på YouTube. Böcker. Bilder. Samtalen som är menade att jag ska höra, men som förs som om de skulle vara hemliga. Därefter timingen. Hur pusselbitarna trillar på plats. Hur de egna, stabila argumenten faller som korthus. Ett efter ett, eftersom de plötsligt passar in för att förstärka de andras argument. Mina argument som plötsligt inte längre är mina utan deras. När jag till sist står där, svarslös.

Det är vad familjen tror i alla fall. De som tror att de, undan för undan och sakta men säkert, lyckats vinna över mig på deras sida. Att deras mer eller mindre tydliga tjatande till sist pulveriserat mitt styvnackade motstånd. När det faktiskt är tvärt om. När det är jag som sakta men säkert manövrerat och manipulerat dem till ett ökat ansvar, en förstående för tingens ordning och en anpassning till rådande strukturer. Det är jag som stått där med vattenglaset. Och släppt droppe för droppe.

Jag, som är en sann djurvän, har äntligen fått familjen att förstå vilket ansvar det innebär med husdjur. Att det inte bara är en dans på rosor, gulligull i soffan och en chans att smita när det inte passar sig. Jag har långsamt men säkert manövrera familjen in i ett accepterande på mina villkor, där jag är alfahannen och den som med känslig och fast hand styr den här familjen.

Nu tror familjen, min fru och mina barn, att jag äntligen har gått med på att skaffa en hund. Det är vad det tror, och det är precis vad jag ville. När det faktiskt är tvärt om. Att skaffa hund är egentligen mitt val. Ett val baserat på mina regler. Ett beslut taget enligt min vilja.

Japp. Så är det! Så det så. Så ni vet

Dagen då bankerna ropade ”varg”

Till syvende och sist gissar jag att hela denna... affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina... Bild från Flickr.com och Malin Akermans konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Till syvende och sist gissar jag att hela denna… affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina…
Bild från Flickr.com och Malin Akermarks konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Har du alltid pengar i plånboken? Eller i fickan? Är du sådan som inte litar på nymodigheter som checkar eller plastkort? Då tror jag inte du behöver läsa resten. Du är ändå trygg i din monetära lilla bubbla. Ett litet tag till…

Vi andra drabbades däremot av veckans, eller kanske till och med årets, mest fruktansvärda nyhet. Hela vår värld föll i småbitar och drömmar krossades brutalt. Ett stort, amerikanskt bolag ville skicka oss tillbaka till medeltiden på brutalast tänkbara vis.

Jag talar om Apple versus BankID. Den lilla svenska uppstickaren mot det gigantiska techmonstret från Kalifornien. Och ja, jag överdriver. Lika mycket som ”nyheten” överdrivits upp i media…

En liten kort bakgrund till det höga tonläget är att företaget Apple har regler för vad som får finnas i de iPads och iPhones som företaget säljer. De vill helt enkelt att apparna du köper eller hämtar på App Store ska vara säkra för dig, din integritet och för din lilla multimaskin. Apple har full kontroll över vad som finns på App Store, och det finns en risk att några företag inte klarar den kontrollen.

En av reglerna är att en app ska kunna fungera utan att vara beroende av andra. Det betyder att program som kräver inloggning genom den i sig fantastiska Bank ID-appen låg lite löst till. Det var detta som räckte för att vissa nyhetssajter skulle ”go bananas”.

”Diktaturfasoner”. ”Monopolister”. ”Dråpslaget: Apples regler hotar alla svenska appar med bank-id”. Någon tog i från tårna. Men var det så illa? Riskerade alla svenska swichanvändare att gå tillbaka till kontanter? Självklart inte. Men allt som handlar om Apple ger mediahusen egna pengar på banken, så ju mer det går att överdriva desto bättre. Och här kunde de verkligen gå ”all in”!

För det första; Apple vet att de som köper deras iPrylar är deras bästa vänner. Kunden är, faktiskt, viktigast för dem. Ibland kan detta ta lite märkliga omvägar som inte alltid gillas i början. Jag tänker diskettstationer, CD-spelare och plugg-ins som Flash. ”Alla” skrek högt. Speciellt de som hade intresse av att få fortsätta med det Apple valt bort. Men till största delen har dessa vägval ökat stabiliteten och säkerheten i våra leksaker. Apple vill verkligen att vi använder deras prylar, och jobbar hårt för detta.

För det andra; Ingen app är oföränderlig. Ingen app är heller för evigt utelåst från App Store. Ingen app är förlorad i sin egen genialitet. Det finns ett flertal sätt att med Apples goda minne kringgå företagets regler. Främst genom att följa dem, att skapa möjligheterna som reglerna presenterar. Skulle detta ändå vara ett problem är det egentligen de sju storägarna i Bank-ID, de stora bankerna, som behöver förändra sin struktur. Att lätta på det monopol som de sitter på, och öppna appen för andra utvecklare. Att göra den mer tillgänglig skulle troligen lösa en hel del av problemet.

För det tredje; Apple konkurrerar inte med vare sig Bank-ID, Swish eller någon annan bankleverantör i Sverige. Ännu, vill säga. Om och när Apple Pay kommer hit blir det en annan sak, och vore jag bank med intresse i Swish skulle jag vara mer orolig för dagen när iPhone har en inbyggd funktion för betalningar i Sverige. Men än är vi inte där, så bankerna äger fortfarande tillgången till våra plånböcker. Inte vi själva, utan bankerna.

Med andra ord så har hela denna mediestorm verkligen tagit plats i ett glas vatten. Ett vattenglas för smurfer. Ett smurfglas som dessutom var näst intill uppdrucket. Men nyhetsbyrån som blåste har tjänat på det. Kortsiktigt, för mitt förtroende för dem ligger ganska brunt till nu!

Ett beslut utan tanke på barnen

Taximil från Sveriges televisions hemsida, med nyheten om riksdagens nya asylregler.

Faximil från Sveriges televisions hemsida, med nyheten om riksdagens nya asylregler.

Nej, jag vet. Jag hävdar gång på gång att man inte ska agera i affekt. Att inte skriva eller posta eller dela när känslorna ligger på utsidan. Jag vet att det är min egen tumregel. Fast nu har det åtminstone gått sex timmar sedan riksdagen klubbade igenom de hårdare asylreglerna, och jag borde känna mig lite mindre arg. Jag borde kunna tänka rationellt.

Men det gör jag inte! Allt jag kan tänka på är barnen. Kalla mig blödig och naiv, men när organisationer som Svenska kyrkan, eller Röda korset, eller till och med Amnesty går in och säger ”gör det inte”, ja då känns det som om man borde ha lyssnat. Man borde backat och tagit sig en funderare.

Man borde ha tänkt på barnen!

Inte sedan andra världskriget har det funnits så många människor som flytt för sina liv som nu. På 70 år har det inte funnits så många barn som riskerar att dödas i krigszoner eller på grund av våldets effekter.

Jag är själv pappa. Jag skulle själv göra allt vad som krävs för att föra mina barn och min fru till en säkrare tillvaro. Det är varje förälders ansvar och förbannade plikt att försäkra sig om att  barnen är trygga.

För barnens skull!

Drygt sex timmar, sedan försöker Kd:s ordförande få det att låta som om partiet röstade nej. När de istället lade ner sina röster. "Man ska inte ljuga..."

Drygt sex timmar, sedan försöker Kd:s ordförande få det att låta som om partiet röstade nej. När de istället lade ner sina röster. ”Man ska inte ljuga…”

Nu har Sveriges riksdag klubbat igenom något som jag som pappa och svensk inte kan stå bakom. Jag har ännu inte hört något argument som väger tyngre än barnens väl, och dagens beslut är för mig en gåta. Fyra partier gjorde det möjlig. Två gick emot. Och två smet ut genom den politiska bakdörren. Varav ett av dessa två sista väljer att ljuga om det redan ikväll…

Jag gissar att det finns en hel del människor som idag allvarligt funderar över sin politiska hemvist. Människor som hoppas på att antingen få en väldigt bra och hållbar förklaring till vad som skedde idag, eller att beslutet återkallas. Innan nästa val. Innan valsedlarna ska stoppas i kuvertet och lämnas in.

Framtiden för barnen hänger på det!