Ett äpple med lite eftersmak

iPad Pro. Nu med 9.7-tumsskärm och till ett mycket lägre pris. Just shut up and take my money!

iPad Pro. Nu med 9.7-tumsskärm och till ett mycket lägre pris. Just shut up and take my money!

Ja, vad ska man säga? Ännu ett Apple Event har gått till historien, och här sitter jag och försöker smälta intrycken. Men vi väntar lite med prylarna av metall och glas, och börjar med just delarna metall och glas.

Apple har i flera år jobbat för att gå från miljöns badguys till företaget med vit cowboyhatt. Nu verkar de, åtminstone enligt egen utsago, vara på väg dit. Deras anläggningar är numera nästan helt gröna, och de har till och med namngett en robot som plockar isär telefonerna helt för återvinning. Roboten heter Liam, och Apple började hela sitt event med att tala om miljön och de satsningar företaget gör för att minska sitt miljöavtryck i världen.

Ge mig något annat hemelektronikföretag som gjort det samma. Och som därefter ägnar lika mycket tid på att berätta om hur mycket deras produkter betytt för hälsan och forskningen! Om någon i det här läget berättade för mig att Apple skiftar fokus från elektroniken till att bli… något helt annat, så skulle jag inte säga emot. Det var ett tag sedan de endast var datortillverkare.

När vi kommer till presentationen av tekniken var det på gränsen till ett sömnpiller. Allvarligt, jag är fortfarande inte intresserad av någon klocka. Och jag är väl inte helt begeistrad i att ha lämnat 4-tumsskärmarna, men 5 SE är inte något som kommer få mig att återgå till det formatet. Speciellt inte utan 3D-touch!

Men till sist visade det sig att ett riktigt roligt rykte stämde. iPad Pro kommer som ”vanlig” iPad. Alla fördelarna med Pron, men med en storlek som en vanlig. Och Apple Pencil funkar. Jag visste väl att det fanns en anledning till varför jag hållit fast vid vår gamla generation 2 så länge.

Nu… ska jag bara se om jag har några sparpengar kvar.

Mentala energitjuvar stjäl energi även de

Det finns det som är värt att värna. Men tydligen finns det de som inte håller med, utan som väljer att istället håna de som vill väl.

Det finns det som är värt att värna. Men tydligen finns det de som inte håller med, utan som väljer att istället håna de som vill väl.

”Exempel på energislöseri:
Gnälla över medmänniskor som under en timme med handfast symbolik påminner sig om skapelseansvaret.”

Igår var det Earth Hour, världens största miljömanifestation. Igår var också startskottet för klubben som gillar att håna andra. De som tycker att omtanke och hänsyn är något mesigt. Något som inte är till för de tuffa och coola.

Citatet ovan publicerades av Martin Garlöv, han jobbar med kommunikation precis som jag, på hans facebookflöde. Träffsäkert och hemskt på samma gång.

Ofta hjälper det inte att påpeka, som med Earth Hour, att det handlar om en symbolhandling. Att tanken ska leda till ett bättre medvetande och förhoppningsvis en förändring. För dessa människor verkar det viktigare att göra ner andra människor och stämpla dem som töntiga. Omtanke är vekt. Att håna de veka är tufft. De som tror de kan påverka är naiva, och argument som ökad användning av stearinljus används för att förlöjliga dem som vill väl.

Det är inget annat än sorgligt. Som sagt, vi talar om världens största manifestation för miljön. Vi pratar om mängder med människor, jorden runt, som för en liten stund gör en gemensam sak för något som faktiskt är bra för oss. Något positivt. Det kan vara svårt för vissa att greppa, men vi är några som försöker se det positiva här i livet.

Det är ändå okej. Jag kommer att släcka ner även nästa år. Jag kommer fortsätta se vad jag kan förbättra i hemmet för att spara energi. Jag kommer försöka göra det jag kan. Inte för min egen skull. Utan för mina två söner. De förtjänar inte bara det bästa som går att få. De förtjänar något som är bättre än idag. Och då pratar jag om både miljön och om en värld där människor är snällare mot varandra.

Något annat är definitivt ett slöseri med energi.

Med mer än plikten kräver

En blomma kan vara aldrik så skir, men ändå så kraftfull för att kunna tränga sig igenom allt!

En blomma kan vara aldrik så skir, men ändå så kraftfull för att kunna tränga sig igenom allt!

Ibland måste du göra lite mer än vad plikten kräver. Ibland behöver du göra inte bara det lilla extra, utan även välja att ta dig helt ur balans. Ibland behöver du vrida dig själv för att göra det som behövs.

Det kan vara otroligt dränerande.

Kanske inte fysiskt på riktigt. Men emotionellt gör du det så mycket att det ändå blir som att kroppen får sig en rejäl genomkörare. Idag är en sådan dag. Idag har jag arbetat lite utanför ramarna för det jag egentligen ska göra. Utanför vad jag egentligen ska göra i jobbet ska det tilläggas. Däremot så är min själ och mitt hjärta nöjda med insatserna idag, och även om känslorna ännu är i ett lite spänt läge så kommer jag troligen att somna ikväll med lite lugn i själen.

Idag har jag gjort lite mer än plikten kräver. För andras skull. För att kunna bidra till deras lugn, och för att de ska kunna koncentrera sig på varandra och ta hand om sig själva. Det var inte mycket jag gjorde. Egentligen. Och om jag gjorde det riktigt bra så märkte de inte ens att jag gjorde något. Och om de i så fall inget märkte…

..så är jag jätteglad för det! I så fall kanske jag gjorde rätt.

Med barnens bästa för mobilen

Mycket har sagts om barn och mobiler. Vad är rätt och vad är fel? Hur mycket, eller lite, ska barn och för all del vuxna använda sina smarta telefoner? Foto: Richard Leeming. Bilden hittades på Flickr.com under licensen CC BY 2.0

Mycket har sagts om barn och mobiler. Vad är rätt och vad är fel? Hur mycket, eller lite, ska barn och för all del vuxna använda sina smarta telefoner?
Foto: Richard Leeming. Bilden hittades på Flickr.com under licensen CC BY 2.0

Ni har säkert hört dem. Moralpredikningarna om mobilanvändandet. ”Osocialt”. ”Koncentrationshämmande”. ”Ohälsosamt”. Ni har säkert även hört motargumenten, hur människor fått kontakt med vänner från förr, det är ett viktigt arbetsredskap och hur den sätter fart på kreativiteten.

Själv tycker jag att mobilen, med alla dess fördelar, är den bästa uppfinningen sedan ostbågens tillkomst. Men innan någon goes bananas tänker jag sätta punkt för den diskussionen här och nu, för att istället prata om något viktigare än mobilens för- och nackdelar. Nämligen kommunikation, dialog och ömsesidigt förtroende.

Det kommer säkert bita oss där bak någon gång i framtiden, men jag och min fru försöker få våra barn att argumentera med oss. Det innebär också att vi ibland blir satta på plats. Ordentligt!

Det svider…

Men lite stolt blir man och i helgen satte vi oss ner för att diskutera just barnens mobilanvändning. För barn har en annan relation till sina smarta telefoner än vi vuxna, och som förälder är det min skyldighet att lära och förstå deras behov. Jag har en telefon med en massa tillbehör. De ser en flerfunktionsmaskin som det även går att ringa med om det kniper.

Vi satte tidigt upp regler för när barnen får använda telefonerna och vad de får göra med dem. Det är olika regler för helgerna jämfört med vardagarna, och skillnad görs på hur mycket klockan är. Detta var utgångspunkten för helgens förändringsdiskussion, och jag var väldigt nyfiken på vilken väg vi skulle ta.

Vad var viktigt för grabbarna?

Inte vad jag trodde i alla fall. Det slutade med att det var jag och hustrun som fick anamma samma restriktioner för mobilanvändande på vardagskvällar som de redan hade. Så om ni tycker att jag verkar lite frånvarande på Facebook, Twitter och Instagram så har ni helt rätt.

I övrigt var 10-åringen och 13-åringen nöjda med det tidigare arrangemanget. Revolten uteblev.