”Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls.” Jag skrev detta slutord efter att jag hittat Will Pimbletts bild på Flickr.com (publicerad under CC BY-NC-ND 2.0).
Jag måste erkänna på en gång… det där med idrott har aldrig varit min grej! Visst, jag har testat på den ena och det andra, och haft roligt medan jag gjorde det. Men ju äldre jag blir desto mer ointresserad blir jag av det! Just nu tycker jag till och med att det suger. Ordentligt!
Snart börjar OS. Världens främsta atleter möts i Rio, Brasilien, och jag kommer värja mig för detta allt vad jag kan. Till och med idrotter som jag vanligtvis har ett flyktigt förhållande till kommer jag välja att avstå ifrån. Varför?
Korruption.
I upptakten till detta OS, och faktiskt redan i de tidigare, så har två händelser klistrat sig fast i mitt medvetande. Det första är den flathet som jag tycker att IOK, Internationella Olympiska Kommittén, hanterat dopingskandalen med Ryssland. Det är helt enkelt ryggradslöst att stjälpa över allt ansvar på de olika förbunden, hur man än väljer att formulera det. Jag vet att doping förekommit från tidernas begynnelse, och att det inte är något nytt med statskontrollerat fuskande. Men nej, IOK hade här kunnat göra skillnad men de valde att låta bli. Om det handlar om finansiell-, makt- eller vänskapskorruption vet jag inte. Men ja, jag hävdar att det handlar om korruption!
Som om inte detta vore ont nog, så nåddes jag här om dagen att IOK ”förbjudit” andra företag än de egna sponsorerna att nämna de olympiska spelen. Speciellt på sociala medier. Inte heller detta är något nytt, utan har varit på tapeten även inför tidigare OS som i London och Sotji. Det är också allmänt känt att IOK håller stenhårt på reklampengarna. I sig ser jag inga problem i det. Alla sponsorer, från gärdsgårdsserien till högsta divisionen, betalar för att få synas med de dem sponsrar. Men kom igen, medielandskapet har förändrats, och i synnerhet de stora ”idrottsbolagen” behöver ta sig i kragen. Vi skriver 2016 nu, och det innebär förändringar. Pengarna sinar i de gamla fårorna, och istället för att bygga murar runt sig måste även IOK reformera sig. Detta är en anna form av korruption, där de som förväntar sig pengar med alla medel försvarar sin ”rätt”.
Så det är inte bara så att mitt allmänna ointresse för idrott gör att jag struntar i OS denna gång. Jag önskar alla våra atleter en god kamp, och hoppas att de kan göra upp om medaljerna utan fusk, politik och korruption. Men…
Nej, jag kommer inte följa OS från Rio. Det är inte värt det!
Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls. Spelen svärtas av allt för många intressen utanför den sportsliga, och jag väljer helt enkelt att inte bidra längre.
