Marvels Avengers: Age of Ultron
Min värld består av en massa världar. Vi har den vi lever i, den självklara, där jag står, går och andas. Det är också en värld som är uppdelad i sig själv. Vi har familjevärlden, vi har jobbvärlden, och så har vi fritidsvärlden.Det finns de som har ett lite hemligt liv vid sidan om familjen eller jobbet, en liten fling eller ett extraknäck som ytterligare små världar i sig. Det finns så många världar…
Men det är inte dessa, fysiska, världar som jag nu tänker på. Visserligen skulle säkert de kunna få plats i min fritidsvärld. Men jag är egentligen inte ensam om den världen eftersom den egentligen inte har har med mig att göra. Jag står bredvid. Jag är faktiskt bara en åskådare. Jag påverkar den egentligen inte.
Jag tänker på fantasins värld!
”Din fantasi kan du väl påverka” tänker säkert en och annan nu. Och det stämmer. Men det är inte min fantasi som är i fokus här. Världarna jag betraktar och som finns i fantasin tillhör andra människor. Andra kreativa personer som ensamma eller i grupp väver ödets trådar vilka jag bara kan se. Inte känna, smaka eller lukta. Bara se på och försvinna in i.
Andras världar, och vi berörs av dem alla. Men på vårt högst säregna sätt. Vissa, som mina söner, läser om ynglingar som viftar med pinnar i märkliga skolor. Andra ser från vardagsrumssoffan hur 20-, 30-, 40- eller 50- någonting lever och umgås i New York. Eller Beverly Hills, eller San Fransisco eller Stockholm eller whatever. Och ytterligare några rör sig med viss kontroll i världar. Men det kräver en specifik kontroll, där de bokstavligen har sitt öde i sina egna händer.
Men jag tänker just nu inte på litteratur. Inte heller på teveserier eller filmer eller spel. Eller… jo, det också. Alla dessa finns där med, men som fjärran delar av de världar jag tänker på. För även mina världar finns inom litteraturen. De finns också på teve, på film och som spel. Andras fantasivärldar för mina händer, ögon och öron.
Det finns två världar jag tänker på speciellt. Den ena kallas DC. Den andra kallas Marvel. Andra skulle kalla dem serier. Men de gör även filmer. De gör också spel. De finns på teve. Också! Men det startade på papper. Sida för sida, ruta för ruta, pratbubbla för pratbubbla. Och idag är de som mest levande på filmduken!
Ja ja. Jag är lite svag för seriefigurer. Känner man mig känner man också till detta. Och då mer än gärna seriefigurer med lite speciella förmågor. Jag gillar det, och älskar det faktum att jag lever i en tid där det går att göra film om dessa figurer utan att det ser skitlöjligt ut. Tack CGI. Tack datorerna. Och tack ni som kan hantera dem för att jag ska har roligt!
Men just nu är det inte roligt. Alls! Just nu håller jag på att gå åt i väntan på en speciell grupp seriefigurer som i vanlig ordning ska rädda världen. Med start den första mej. ”Marvels Avengers: Age of Ultron”.
There is… no strings on me! Jag tror jag dör…
Och när vi ändå har fokuset uppe på trikåhjältar, min största smärta i stjärten just nu är vart i Skövde tog Captain America: Winter soldier vägen? Jag vet att jag är gammalmodig, men jag gillar att ha DVD:erna hemma i tryggt förvar. Men i vanlig ordning var jag dumsnål när de såldes för 149 kronor. Men… nu är de helt borta. Eller?
