Category Archives: #Blogg100

Först Martin. Sedan Ernst. Men som en skugga seglade SVT upp och plockade fram Pernilla. Plötsligt fick vi en ny sheriff i stan, som tillsammans med sina vice gör ett grupparbete som vinner. Medan jag själv leker plockepinn i trädgården…

Ger Ernst dig ångest? Stressar Timell dig? Praktiska, händiga herrar och damer på teven kan ge vem som helst problem med självkänslan. Inte så mycket på vintern. Då ingår det ju i planeringen. Det är nu under sena våren, på gränsen till sommaren, som du inser att din planering egentligen bara blev en lång lista av måsten.

Jävla Martin och Kirch… Kilter…. Ernst!

Det senaste året har familjen Wahlgren bara haft ettan, tvåan och fyran. Så vi har inte haft speciellt mycket att välja mellan på teve. Men vi hittade ett program. Ett program som hållit på några säsonger. På olika tider, olika dagar, och med olika längd. Där poängen egentligen inte är projektet eller uppdraget, utan där den stora behållningen är programledarna. Programledarna och deras ständiga smågnabbande. Speciellt mellan två av dem. Jag tänker på Pernilla och John i Trädgårdstisdag!

Kärt barn har många namn, för jag har för mig att det en gång även har hetat Trädgårdsonsdag. Men det är oväsentligt. I år fick programledaren Pernilla Månsson Colt, trädgårdsmästaren John Taylor och kocken Tarek Taylor sällskap av Malin Persson. Programmet i sig är trevligt, med lite idéer och tips, och ibland även lite nytt som man hajar till av. Men framför allt har den tre saker som får det att sticka ut lite i hus-/hem-/trädgårds-/matträsket. Jag gillar till exempel musiken! Den passar konceptet som handsken, och tillåts ta lite plats. Någon har tänkt till lite när de valde musiken. Musiken i i kombination med ett riktigt bra foto är guld. Riktigt guld! De som håller koll på fotot borde jäklar i min låda få ett pris. Ett riktigt fint pris!

Sedan har vi den tredje lilla detaljen som verkligen får mig att gilla programmet, och som jag nämnde ovan. Kemin mellan programledarpernilla och trädgårdsjohn är lika perfekt som… som… mjölk och O’boy! Eller kanske som pepparkakor och ädelost. Två väldigt omaka delar som tillsammans blir så mycket mer. Deras gliringar, gnabbande och huggande, fast ändå på ett trevlig sätt, sätter krydda på hela programserien. Tarek och Malin är bra på sitt sätt de med (och medan jag skriver detta har vi på programmet i bakgrunden. Just nu berättar Tarek om att den gröna chilin är ganska mild, och stoppar en bit i munnen. Han ändrar sig ganska fort efter några hostningar. ”Fast den här var inte blyg precis”).

Det är egentligen inte något fel på vare sig Martin eller Ernst heller. Men om jag bara fick se ett hemarbetarprogram så skulle min röst absolut landa hos Pernillas gäng!

#Blogg100

Nej, pergolan ska inte finnas här, utan närmare huset. Jag valde bara denna bild för att den är bra mycket vackrare än brädhögen som ska bli en pergola. I morgon!

Jag ska inte hänga upp mig så mycket vid vad som hänt idag, även om det var mycket. Studenter, klippning, födelsedagskalas och annat. Men nej, vi struntar faktiskt i det och går rakt på sak!

I morgon ska jag bygga en pergola.

Japp, så var det sagt. En pergola. Längs muren på baksidan. Närmare 25 meter om jag minns rätt. Jag slog ner stolpspjut för flera veckor sedan, och nu har de stolpskor som jag var tvungen att gjuta fast fått härda i två veckor, så allt grundarbete borde vara fix och färdigt. Bara själva träarbetet kvar.

Anneli får klippa gräsmattan under tiden!

#Blogg100

I min frustration över att ha hamnat i telefonkö tweetar jag @Swedbank. Och blir hänvisad till telefonbanken. *suck*

Just nu sitter jag och är en aning arg. Jag skulle kolla hur mycket pengar jag hade kvar på kontot efter danmarkstrippen, och hittade ett skyddat belopp om nära fyra tusen kronor. Jag har ingen som helst aning om vad jag kan ha köpt för närmare fyra loppor!

Så vad gör man då? Jo, i mitt fall letar jag rätt på alla kvitton som jag samlat på mig under trippen. De kvitton jag hittade stämde med beloppen hos banken. Och det var ju bra, men förklarade inte det skyddade beloppet. Nu blir jag nervös!

Så vad gör man då? Jo, i mitt fall så ringer jag telefonbanken. Jag vill prata med någon där för att se om de kan hjälpa mig. Den automatiska rösten vill då att jag ska knappa in personnummer samt min kod, och ”om jag saknar kod kan jag trycka 2#”. Jag har ingen kod vad jag vet, för jag har aldrig ringt telefonbanken förut. Så jag knappar in en 2:a och trycker ned #. Då får jag veta att jag behöver en kod för att kunna tala med en handläggare. Sedan läggs luren på! Nu blir jag förutom nervös även väldigt snopen!

Så vad gör man då? Jo, i mitt fall går jag in på internet, loggar in på bankens hemsida, letar mig fram till telefonbanken, hittar hur jag beställer en kod och skaffar en sådan. Dessutom kollar jag om jag inte bara kan skicka min fråga direkt till banken med förhoppning om att jag ska kunna få ett snabbt svar den vägen. Eftersom jag tydligen bara kan få svar under kontorstid så ringer jag återigen telefonbanken, knappar in mitt personnummer och min nya fina kod och…

..får veta att det är 25 minuters kö! ”Ditt samtal är viktigt för oss, och vi besvara din fråga så snart vi kan”. Nu är jag inte bara nervös och snopen. Nu blir jag även arg!

Jag fick just 25 argument för varför mitt samtal inte är viktigt för Swedbank! Samtidigt sitter jag med nästan fyra tusen argument som säger att mitt samtal är viktigt. Väldigt, väldigt viktigt. För mig! I min microekonomi är fyra lax jämförbart med 40 miljarder för Swedbank, så jag är väldigt, väldigt orolig över vad detta beror på?

Men mitt samtal känns inte som om det är viktigt för banken… Jag hoppas bara att det är mitt minne det är fel på, och inte att det är Swedbanks datorer som fått ryck!

#Blogg100

PS. Ja, jag vet att de haft ett massivt problem det senaste dygnet, och deras FB-sida säger att de har tagit in alla resurser de har för att kunna möta alla samtal. Men det var för 13 timmar sedan!