Serier. Lego. Film – Papper. Plast. Cellulosa…

Ja, bilden är från eposet Dark Knight Returns, men det är så mycket som "lånats" från detta till filmen. Åtminstone när man tittar på traileran. Det är därför mina förväntningar är så... så... räcker det ens att säga superhöga?

Ja, bilden är från eposet Dark Knight Returns. Inte filmen utan serien från 1987. Men det är så mycket som ”lånats” från detta till filmen. Åtminstone när man tittar på trailerna. Det är därför mina förväntningar är så… så… räcker det ens att säga superhöga?

Inte nödvändigtvis i den ordningen, men där har vi några av mina främsta intressen. Jag skriver några av dem, för listan är faktiskt ganska lång och blandar allt från hantverkare till det jag gör just nu. Att skriva.

Men just nu ska det handla om serier. Och Lego. Och film. Ibland kombineras alla tre vilket vi kunnat se på senare år då seriefigurer som The Avengers gör succé på biograferna och säljs som danska plastbitar. Med såväl originaldräkterna från serietidningarna som de lite modernare från filmerna. Det blir så gulligt så jag nästan gör på mig i extas.

Märkligt nog ska jag nu räkna bort en av kategorierna för att istället fokusera på de två andra. Nyligen hade Deadpool premiär på de svenska biograferna. En av Marvels lite… märkligare figurer och den mest vrickade. Jag har inte sett filmen, men räknar kallt att den blir något jag kommer köpa och avnjuta hemma.

I höst kommer även Suicide Squad, också det en lite vrickad spinoff baserat på en hopslagning av ett gäng superskurkar. Jag skulle vilja säga att det är B-laget av superskurkar från DC, men ändå väldigt intressant. Dessutom återkommer på bio allas vår Wolverine samt ovan nämnda The Avengers och X-Men, alla från Marvels digra personalliggare.

Nu närmast kommer den ack så efterlängtade Batman v Superman, Dawn of Justice. Jag har kikat igenom de trailers som släppts, och jag är rädd för att mina förväntningar kommer vara så skyhöga att jag blir fruktansvärt besviken. Oavsett hur bra filmen än är. Men lita på om jag kommer att sitta i biopubliken ett par, tre dagar efter premiären.

Därefter… lär det bli än mer spandexseriefigurer på bio. Kolla bara den här listan så förstår ni nog vad jag menar. Och när ni läst den så inser ni att vi är tillbaka med den tredje kategorin jag nämnde i början.

Allt och alla barns arbete borta?

"Saknade skydd. Tänk dig att din skola är den enda på Gotland som inte kan göra backup. Tänk dig att din skola drabbas av datavirus som raderar allt som sparats de senaste 20 åren. Tänk Västerhejde skola." Detta skrev Radio Gotland på sin hemsida.

”Saknade skydd. Tänk dig att din skola är den enda på Gotland som inte kan göra backup. Tänk dig att din skola drabbas av datavirus som raderar allt som sparats de senaste 20 åren. Tänk Västerhejde skola.” Detta skrev Radio Gotland på sin hemsida.

Det här är jäklar i mig helt otroligt. Och fruktansvärt skrämmande i sin nonchalans!

Ett virus släpps in på en arbetsplats och attackerar servern som slås ut. I vanliga fall, när detta uppdagas, så plockas servern ner, viruset tas bort, och servern återställs. Tack vare kontinuerlig backup av all data så försvinner ett minimum av nedlagt arbete och verksamheten kan snart återgå till den normala.

Men inte i Västerhejde skola…

Jag trodde först någon skojade, men enligt Radio Gotland har detta just hänt. Förutom det att ingen under 20 år har tagit en enda backup av skolans arbete. Vad vi får höra är att allt som lärare som elever gjort är borta. Puts väck. Existerar no more.

Hur kan det vara möjligt? Sist jag kollade var det 2016. Inte 1986. Hur kan en verksamhet som skolan inte ha backup på sina backups? Det är inte bara pinsamt, det är faktiskt inkompetent och snudd på kriminellt uselt. Detta är en verksamhet som bekostas av skattemedel. Våra gemensamma pengar har använts för att forma och lära våra barn, och lärarna har följt barnen och dokumenterat deras ansträngningar. I 20 år!

Och nu är allt borta.

Jag vill veta vad som trots allt går att rädda. Jag vill ha en åtgärdsplan för att återskapa så mycket som möjligt. Jag vill att ansvariga reser sig upp, kavlar upp ärmarna och börjar jobba. Nu! För det här är inte acceptabelt. Det ska inte hända att en skola åsidosätts på det här viset, och att data inte har säkras på ett säkert och beprövat sätt.

Betyder det här att alla betyg, omdömen och dokumentationer om våra barn är borta? Då hoppas jag att Regionens ledningskontor har budgeterat för en sån här fadäs. För det kommer att kosta att samla dessa data igen, och den kostnaden ska inte belasta övriga verksamheter inom vare sig skolan, vården eller något annat.

Ansvaret ligger helt och fullt på ledningskontoret. Det är de som ska se till att sånt här inte händer. Någonsin!

Då var det dags att bänka sig igen…

Det är dags igen. Tidigare har jag tillbringat en kväll som denna i glada, äpplevänliga, vänners lag. Numera får jag avnjuta eventet för mig själv.

Det är dags igen. Tidigare har jag tillbringat en kväll som denna i glada, äpplevänliga, vänners lag. Numera får jag avnjuta eventet för mig själv.

Det är dags för ett Apple Event. Jo, jag har kollat med kalendern och den måndagen ska det inte finnas något som konkurrerar. Det är bara att invänta appen på ATVn (Apple TVn för er ofrälse) och tidpunkten. Därefter får vi se vad som bjuds på från Cupertino.

Denna gång lär jag däremot få stålsätta mig lite extra. Det finns egentligen inget jag behöver. Ska jag lägga handen på hjärtat är det väldigt sällan som jag, på riktigt, behöver sånt som presenteras här. Jag menar, en ny dator? Nej. En ny telefon? Nix. iWatch? Icke!

iPad?

Nej. Nja… Okej, kanske lite. Vår padda är en generation två. Den är alltså den näst äldsta paddan som tillverkats. Den börjar bli seeeeeeeg. Och fast jag egentligen är av uppfattningen att en iPad i mångt och mycket räcker (tillsammans med ett tangentbord om något) för vanligt familjebehov, så används vår maskin inte fullt så ofta som jag tycker att den är värd. Så en ny iPad är inte något som jag ser fram emot att få se på eventet.

Men eftersom jag tror det kan finnas lite substans i ryktena om en 9,7 tums iPad Pro så kommer det bli ett litet helsicke för undertecknad. Air kommer bli den nya ”budgetplattan”. Mini kommer finnas kvar, och 13-tums Pro är flaggskeppet. Så en padda med tryckkänslig 9,7-tumsskärm tillsammans med Apple Pencil är något jag verkligen, verkligen skulle vilja ha. Just möjligheten till att rita på skärmen var en stor anledning till att jag köpte en padda vid första tillfället. Tyvärr är inte pennor med udd stor som ett finger något jag kan hantera, så mina tankar om substitut för en Wacom-bräda infriades inte.

Förrän nu kanske. För en iPad Pro har jag banne mig inte råd med. Och lär nog aldrig få!

Det regnar inte pengar när man lämnar ifrån sig ansvaret

Ett incitament för hopplagningarna är pengar. Det andra är en mer jämlik vård. Men det är bara ribbisar på åkern som förökar sig av sig själva. Inte pengar bara för att plånboken blir större.

Ett incitament för hopplagningarna är pengar. Det andra är en mer jämlik vård. Men det är bara rabbisar på åkern som förökar sig av sig själva. Inte pengar, och inte bara för att plånboken blir större.

Jag hakar upp mig lite just nu, men det här med regionindelningen… Jag menar, är det någon som på allvar tror att den ska lösa några problem i den gotländska ekonomin? För jag ser inte hur.

Stockholm verkar ointresserade av att ingå i en region med ön. På sin höjd, och om man lyssnar till intervjun som Radio Gotland gjorde med finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdal, kan de tänka sig att Gotland blir en del av Stockholms Läns Landsting. Men mer än så? Nix. Kommer inte att hända…

Jag hörde även att vår egen landshövding, Cecilia Schelin Seidegård, var väldigt skeptisk när hon kommenterade regionindelningsförslaget. Hon borde kanske veta, som tidigare direktör för Karolinska Universitetssjukhuset, hur det fungerar det här med politik och sjukvård.

För käpphästen är verkligen sjukvården. Plus lite annat, men just vården är landstingens största budgetpost. Gotland har mycket riktigt ett stort samarbete med vården i Stockholm, och just samarbeten tror jag är nyckeln till framgången här. Inte en hopslagning, för det finns inga mirakelposter i huvudstadens budgetar som ön kan ösa pengar ur. Det finns inga genvägar eller större besparingar som kan göras rent administrativt. Rent krasst verkar annars detta vara de drömmar som luftslottet är byggt utav. Det finns bara neddragningar. I Visby och på Gotlands landsbygd.

Vad jag förstår är målet med nio regioner bland annat att skapa en jämnare kvalité på vården över landet. Att ta bort de skillnader som finns mellan länen i hur patienterna ska vårdas. Men att smeta ut vårdstatistiken över ett större område hjälper inte patienterna, även om det kommer se bättre ut i tårtdiagrammen.

Skillnaden i vård, och vårdens kostnader, löser vi inte genom att bli en del av Stockholms Läns Landsting. De tuffa besluten bör vi ta själva. På ön. I dialog med vårdtagarna här.