Category Archives: #Blogg100

Boven i dramat? Eller en oskyldig tingest…

Kommer ni ihåg dårarna på MTV, de som på olika sätt gjorde allt för att skada sig? Och filma katastrofen? Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad programmet hette, men däremot skadorna de måste ha fått. På vissa onämnbara ställen!

Tänk er det pinsamma ögonblicket hos läkaren, när de skulle förklara varför det inte såg ut som det borde där nere. Och med det började jag fundera på vilka pinsamma skador jag själv lyckats skaffa mig genom åren? Vilka var de?

Om vi ska hålla oss kvar vid nyss nämnda regioner så måste jag väl erkänna att ja, jag har fastnat i gylfen i barndomen. Så har vi det sagt. En annan pinsamhet måste vara när jag bröt armen som 7-åring. Jag visst att jag inte fick lov att sitta på ”the future to be” flaggstången som stod på bockarna på tomten. Men ner föll jag och armen bröt jag och… jag berättade för mamma och pappa att jag satt på en av bockarna. Det var långt senare jag kunde erkänna för dem det pinsamma att jag suttit gränsle över stången.

Som om de inte redan visste. Tack vare sladdriga småsyskon.

Annars är det nog inte så många av mina skador och ärr genom åren som är riktigt pinsamma. Inte vad jag kan komma ihåg. Jag skulle till och med vilja påstå att jag är lite stolt över dem. De är en liten historisk karta över kroppen. Och det där blixtlåset tror jag inte ens lämnade ett ärr. Så jag är ganska nöjd. Nöjd förutom vad jag kanske gjorde idag…

Jag är väldigt osäker på hur det gick till. Men jag har stukat handen. Inget verkar svullet, men jag har väldigt svårt att använda handleden. Plus två fingrar som strejkar de med. Det värker, och jag kan inte förstå hur det kan ha gått till. Visserligen så kunde det ha skett när jag öppnade en konservburk och slant lite.

Men det skulle ju vara riktigt pinsamt!

Det här är helt kalart värt en dumstrut eller två!

Då så, ännu en dag till ända. Och vad har jag då lärt mig idag? Vilka nya erfarenheter kan jag lägga till mitt mentala lilla CV inför framtiden?

Jo, att 13-åriga fotbollskillar inte är fullt så… smarta som man skulle kunna tro. Jag menar, det borde ju vara självklart för alla som är med och städar på en fagningsdag, och då talar vi om inom ett ganska så precist utmärkt område, att lite snabbhet och noggrannhet från alla fixar biffen raskt. Men så är det inte riktigt. I stort sett måste du hela tiden tala om för de nyblivna tonåringarna vad de ska göra, var de ska göra det och hur det görs. Bara att använda en sopkvast verkar vara lite av raketteknologi för dem.

En annan grej jag lärt mig idag, kanske, är att hur god tårtan på barnkalaset än är (jo, vi föräldrar var inbjudna vi också) så ska jag inte trycka i mig två stora bitar på en gång. Speciellt inte när jag precis innan käkat två och en halv hamburgare med extra allt. Vem som helst kan känna sig lite mindre välmående efter det.

En annan grej är att ja, det gör ont i kroppen att jobba i trädgården. Spadar, ogräshackor plus sopövningarna tidigare på dagen sätter sina spår i musklerna i dina händer. Det kallas muskelvärk. Det går att undvika!

Sist men inte minst så har jag lärt mig något som jag jäklar i min låda borde kunna vid det här laget. Jag har faktiskt 45 års erfarenhet av detta, och kan tycka att jag är lite av en expert på området. En expert som lärt mig min läxa den hårda vägen. Jag har lidit för denna kunskap, och jag har ärr som bevisar det.

Jag borde verkligen, verkligen, ha lärt mig att solen skiner starkt den första fina vårdagen. Jag borde vetat att skydda mig. Jag borde inte bli så överraskad över att jag ser ut som en kokt kräfta ikväll.

Det där med solen, det är verkligen inte min grej…