Jakten på musiken och dess leverantörer

Musik funkar på en teve också. Även om smaken kan vara varierande. Även i en familj. Och även om en app kan bidra till familjefriden. Eller stjälpa den?

Musik funkar på en teve också. Även om smaken kan vara varierande. Även i en familj. Och även om en app kan bidra till familjefriden. Eller stjälpa den?

Jo, men den här kvällen går faktiskt lite i musikens tecken. Och ni ser rätt. Jag är i soffan, bredvid min lätt eurovisionfanatiska fru. Jag satt ett tag här i tisdags också, ända tills jag valde att gå åt sidan och skriva om trädgården istället. Och nu sitter jag och… umgås med min fru medan teven skramlar.

Det här är inte kvällens första kontakt med musik. Det är det å andra sidan nästan aldrig, för det är oftast lite musik på i det wahlgrenska hemmet. Men ikväll blev det lite speciellt. Jag kunde inte vänta längre. Jag kände att jag blev tvingad att till sist skaffa ett konto på Tidal.

Tidal? För det första, vad är Tidal? Och varför måste någon ladda ner en app som kanske ingen hört talas om? Nja, nu är appen inte helt obekant för den musikfrälste. Det är en så kallad ”Spotifydödare”. En musikapp som är till för att bryta musikdominansen på streamingsidan som de senaste åren byggts upp. Artisten Jay Z köpte Tidal, lade ut sin egen, sin frus och sina polares musik exklusivt under den här streamingtjänsten för att inte tappa kontrollen över sin musik till Spotify.

Det har gått sådär. Det har till och med gått så illa att Jay Z hotat att stämma utvecklarna han köpte musiktjänsten av. Har jag hört.

Men… kanske vi kommer få se en liten förändring nu? Jay Zs fru är nämligen Beyonce, och hon har överraskande släppt en platta nyligen. En ”skiva” exklusivt så här långt på Tidal. Och det tycker jag är jäklar så irriterande!

Jag hörde ”Hold Up” på radion förra helgen. Jag erkänner att jag inte riktigt fattade vad jag just hörde, så jag har jagat låten via de laglydigare servrarna på nätet. Utan att lyckas. Bootlegs och covers har så här långt varit allt jag hittat. Så ikväll fick jag skaffa mig ett konto på Tidal, satt ”Hold Up” på repeat, och fortsatt att förundras över låten.

Hoppas den dyker upp på radion igen. Den är värd det.

När åldern tar ut sin rätt… att inte ha med saken att göra

Bildbeviset. Den stilige ynglingen till vänster sitter på sin första moped, medan lillebror tittar på. Som ni kan se så är det inte så länge sedan bilden togs. Jag hittade den i fotoalbumet. Längst in i garderoben. Precis bredvid filmaffischen med första "Tillbaka till framtiden"-filmen. Vad nu den hade att göra där...

Bildbeviset. Den stilige ynglingen till vänster sitter på sin första moped, medan lillebror till höger tittar på. Som ni kan se så är det inte så länge sedan bilden togs. Jag hittade den i fotoalbumet. Längst in i garderoben. Precis bredvid filmaffischen med första ”Tillbaka till framtiden”-filmen. Vad den nu hade där att göra…

Det är inte så att jag är rädd för att dö, men… är det så här det känns att bli gammal?

Okej kära läsare, bara lugn nu. Jag är inte mitt i någon nyväckt livskris. Och inte heller har jag fått några dåliga nyheter av min läkare. Det är bara det att mitt äldsta brorsbarn fyllde moppe idag. Moppe. Femton år. Som om jag skulle behöva den informationen just nu. Och han är längre än mig dessutom. Den räkan.

Det kanske handlar om en liten livskris i alla fall. Jag menar, det var ju inte så länge sedan jag själv fyllde femton. Bara typ en tio, femton år seden. Lite plus. Eller hur? Jag tillhör ju generationen som inte ville växa upp. Som spelar tevespel, läser serietidningar och har på sig luvtröja. Jag är väl som mest lika gammal som jag var när brorsbarnet föddes. För femton… år sedan.

Det är fel på min matematik tror jag.

Det är lite märkligt det här. Åren tar lite skutt då och då, och jag har flera gånger förundrats över att jag liksom glömde att bli äldre efter det att jag fyllde tjugofem. Det är ungefär så gammal jag känner mig. Eller så ung. Det är klart att jag just nu inte tänker på mina gråa hårstrån. Eller min taskiga kondis, eller ens det där lite degiga området jag har kring naveln och som inte blir mindre med åren.

Men i mitt huvud känner jag mig ungefär lika mogen, eller rättare sagt barnslig, som jag kände mig för tjugo år sedan. Jag… har liksom glömt bort att levla, uppgradera, evolvera, efter det. Med andra ord känner jag mig inte fullt så mogen som mitt körkort säger att jag borde känna mig. Tvärt om. Jag har för bövelen mer gemensamt med mina barn än vad jag har med farsgubben min.

Eller…?

Strunt samma. Grattis Herman! Gör mig en tjänst och se till att göra samma misstag som jag och farsan din gjorde när vi var i din ålder. Det är ett bra sätt att hålla sig ung på lite senare i livet.

Livet återvänder, och jag är inte ens i närheten av kuvösen

Det sjuder av nytt liv här hemma. Och det såväl högt som lågt.

Det sjuder av nytt liv här hemma. Och det såväl högt som lågt.

Så här års borde man inte få jobba. I alla fall så borde vi tomtägare får vara lediga. Med lön. För… med allt som händer i trädgården så är det där jag hellre skulle vilja vara just nu än på kontoret.

Visst, jag överdriver lite. Men ändå inte. Just nu händer verkligen allt i trädgården hos oss. På riktigt. Från en dag till en annan kan ett helt träd stå i blom. En grå och tråkig rabatt kan plötsligt sjuda av liv och färg, och hela tiden är det något djur som rör sig i ögonvrån. Trädgården vaknar upp ur sin vintersömn, och jag har inte en chans att hinna med.

Och ja, jag skulle ju kunna ta semester just nu. Om det inte var så att våren är lite överlastad med roliga grejer på jobbet. Också! Så det går ju inte riktigt att lösa på det viset. Allmänna helgdagar i parti och minut hjälper, även om de även stjälper eftersom allt det där jobbroliga koncentreras över lite färre dagar. Och nätter med för den delen.

Så jag får konstatera att när jag kommer hem på kvällarna så lever trädgården och har hälsan, och jag får nöja mig med att försöka hitta vad som inte fanns där igår.

Värre är det för min fru. För egentligen så är det hon som är familjens trädgårdsmästare.

Jag har mentala vita klumpar i min oboy

Det är något surt över Arlas reklam. Med alla mjölkbönder som lämnar in just nu så är satsningen allt annat än fräsch.

Det är något surt över Arlas reklam. Med alla mjölkbönder som lämnar in just nu så är satsningen allt annat än fräsch.

Jag vet att det på många sätt stämmer, att de agerar med eftertanke. Men det här att Arla gör reklam om att de ägs av bönderna och därför går allt de kan för dem rimmar trots allt lite illa med böndernas relation till mjölkpriset.

Jag vet också att en vad jag förstår förhållandevis liten del av böndernas mjölk som hamnar i tetran, och att det mesta blir till pulver som skeppas någon annan stans i världen. Och att pulvret i mångt och mycket är huvudsaken.

Jag kan till och med förstå att Arla jobbar på en global marknad, där just världsmarknaden sätter priset. Och att mjölken som produceras av frifräsande bönderna med egna produktlinjer hamnar på ett literpris som vi konsumenter inte riktigt kan hantera. Speciellt inte småbarnsfamiljer som bär hem liter efter liter flera dagar i veckan.

Men ändå… Är det någon mer än jag som får en smak i munnen av att Arlas kampanjer just nu har surnat och passerat ”bäst före”?