Fantastiska kommunikationer. Men en otrolig tidstjuv.
Det finns en viss risk att det jag har att säga ikväll redan är sagt. Att jag av och till genom åren nämt detta, och att jag är fullt medveten om att jag riskerar bli lite tjatig?
Det är bara det att jag ibland blir glad i hela huvudet över att bo på Gotland!
Jag vet att kommunikationerna här står i djupaste, nattsvarta skuggan jämfört med lokaltrafiken i stockholmstrakten. Att du nästan måste ha egen bil eller annat transportmedel för att kunna förflytta dig från punkt A till B på ön. Samtidigt… är allt så nära så det nästan är löjligt.
Allt, och då menar jag verkligen allt, på fastlandet tog en evinnerlig tid. Handla. Tanka bilen. Svänga förbi svärföräldrarna för att ge katterna mat. Allt tog märkligt nog löjligt lång tid! Tunnelbanan från Hallonbergen till Kungsträdgården tog typ en halvtimme. Plus väntetid på perrongen. Plus promenaden till stationen.
Visst tar det lite tid att ta sig här på ön. Visst är kommunikationerna inget att hänga i julgranen. Men när mamma ringer och behöver hjälp med datorn är jag där på dryga tio minuter. Behöver svärisarna ha hjälp med katterna klockar vi in resan på 13 minuter från dörr till dörr. Och här om helgen tog vi en sväng förbi Hemse bara för att gumman köpt något på nätet.
Okej, att köra till Hemse tar faktiskt en stund. Men ändå. Det finns ytterligare en faktor som är helt suverän med ön. Du träffar folk. Nästan hela tiden. Och kan hjälpa till.
Jag hjälpte mamma med just datorn kväll. På vägen hem körde jag ikapp en kollega som var på väg hem efter ett möte. Så han fick skjuts, även om han skulle åt mitt motsatta håll.
Bara för att jag kan. Och för att jag blir glad i hela huvudet av det!
