När barnens framtid hotas

Möte i Västerhejde bygdegård

Om en skola utgör en hälsofara för personal och elever är det viktigaste inte att hitta en syndabock. Det viktigaste är att snabbt som fan finna lösningar för att få skolan på fötter igen!

Visst, jag kanske hade lite för högt uppskruvade förväntningar på mötet om Västerhejde skolas framtid. Ja, kanske hoppades jag på lite mer konkreta besked. Jag menar, egentligen har jag bara en frågeställning som behöver svar.

VAR ska mitt yngsta barn gå i skola i höst, och i VILKA lokaler.

Jag behöver inte ha svaret idag. Inte ens den här veckan. Men skolavslutningen är snart här, och innan dess tycker jag att det är rimligt att få veta vad mitt barn gör i höst. Mötet i Västerhejde bygdegård gav inga svar på detta. Eller… Fick jag det? Efteråt?

Det var något som inte kom fram under själva mötet, åtminstone inte vad jag hörde. Det mesta handlade om nya paviljonger och renoveringar. Lite om nybyggnation, men då främst varför det inte blivit någon. Och att två längor måste rivas. Om barnen ska tvingas fortsätta gå i de utdömda lokalerna medan nya, tillfälliga paviljonger byggs vet jag faktiskt inte. Det låter otänkbart, men inte osannolikt. Inte som diskussionen gick under mötet.

Ni kan läsa mina anteckningar därifrån nedan. Jag har försökt göra dem läsbara för att ge en bild om vad som sades. Jag har dessutom valt att till vissa delar avpersonifiera frågeställare och svarande. Jag tycker nämligen att VAD som sades är viktigare än VEM som sade det. Jag är otroligt ointresserad av vems fel det är. Vem som inte gjorde vad. Nu gäller bara hur och när problemen blir lösta. Den dåliga arbetsmiljön gör barn och vuxna sjuka, och att lösa dett måste vara prio ett. Inget annat är viktigare!

Jag stannade kvar lite extra efter mötet. Jag ville lyssna och prata med de politiker och tjänstemän som med den äran faktiskt dröjde sig kvar och talade med de som inte gick hem direkt. Jag upprepade då frågan om VAR och i VILKA lokaler barnen skulle börja höstterminen. Jag ljög förresten lite i texten ovan. När frågan kom om var barnen skulle vara under tiden det byggs, så berättade de att det fanns alternativ. Man hade tidigare, vid andra ombyggnationer på andra skolor, kunnat få in barnen i andra skolor och i andra närliggande lokaler. Och de nämnde att lokaler också finns i Visby. Men mer sade de de inte.

Jag fick höra det först efteråt. En idé , där planen är att bussa barnen från Västerhejde till Wisbygymnasiets gamla lokaler i norra Visby. Kvarteret Hackspetten. Och tillbaka på eftermiddagarna gissar jag. Jag blev lite förvånad över svaret och lokalerna, så jag ställde inga ordentliga följdfrågor på det. Jag vet inte om barnen skulle plockas upp vid sina hemadresser, eller om de först skulle ta sig till Västerhejde skola för att därifrån få skjuts till Visby. Och ifall de skulle bli lämnade på skolan igen på eftermiddagen för att själva ta sig hem på något sätt. Jag fick ett svar, men kunde inte riktigt ta in det. Jag förstod inte svaret riktigt…

Däremot skulle detta i så fall gå ut över de större barnen. Vad jag fick berättat för mig är att de större barnen är de som brukar få flytta på sig i dessa fall. Barn i åldern tio till tolv.

Wisbygymnasiet… Jag är inte riktigt bekväm med den tanken. Jag bosatte mig inte i Västerhejde, nära en landsbyggdsskola, för att få mitt barn bussad in till stan. Då kunde jag ha satt honom där från början istället när vi flyttade till ön. Nej, jag är inte bekväm med det alternativet.

Jag vill också passa på att backa bandet lite. Till förra året, då debattens vågor om att flytta de större (känns det igen nu?) barnen från Eskelhem till Västerhejde skola. Jag hade ett möte med dåvarande rektorn för båda skolorna, och fick veta att elevökningen beräknades bli mer än 30 procent. Jag skrivet ”mer än”, för jag vet inte hur många barn som gick på Västerhejde läsåret 2015-2016. Detta läsår beräknades elevgruppen bli 242 elever och två år senare 319 barn.

Jag påstår inte att jag kan räkna, men jag får det till cirka 30 procent fler barn. Från en redan utökad nivå (eftersom eskelhemsbarnen redan hunnit gå ett år). Räknat på en skolklass om 21 barn, så innebär det ytterligare sju barn. Under mötet var det mycket tal om Obligatorisk VentilationsKontroll, OVK, och mätningar som gjorts på luftfuktighet och buller.

Men allvarligt talat… Att klämma in sju barn till i lokaler som tills nyligen har haft undermålig ventilation? Jag är inte speciellt bekväm med det heller. Jag tycker de har förvandlat våra barn till siffror, och siffror kan alltid justeras. Men det är faktiskt barn vi talar om här!

Det var en liten parentes, men inte alls oviktig när det nu planeras för nya, tillfälliga lokaler istället för de gamla, tillfälliga och utdömda lokalerna som utgör Västerhejde skola.

Och mitt i allt detta står, i mina partiska ögon, världens bästa skolpersonal…

Jag lovade som sagt igår att publicera mina anteckningar från mötet. De kommer här. Jag har redigerat det lite, för annars skulle de vara oläsliga. Jag har fått stryka lite som jag inte ens själv förstod, men jag hoppas att jag lyckats få dem åtminstone lite läsbara för andra än mig själv.

Möte om Västerhejde skolas framtid
20170531 ca 80-90 pers närvarande

Närvarande på mötet var några personer från olika nämnder, tjänstemän, partiföreträdare och media. Samt förstås föräldrar och skolpersonal. Nedan skriver jag inte vem som sade vad, utan vilken istället vilken grupp som talade. Fokuset måste ligga på vad som sades. Inte vem som sade det. Mötet delades upp i ett antal delar, och så gör jag med.

Bakgrund:
Nämndeperson (NP) berättade att regionen sedan tidigare valt att rusta en skola per år. Eller en åt gången. Upprustningen av gymnasieskolans gamla F-hus prioriterade ner Västerhejde som tidigare låg högt upp i prioriteringslistan. Denna omprioritering gjordes enigt bland partierna. Just nu är det byggloven som gör att det drar ut på tiden. Men ännu har inte någon ansökan har lagts.

En tjänsteman (TM) berättade om slitna ytskikt i skolan. Hen berättade även om fukt- och ventilationsmätningar som genomförts. Det mesta i föreläggandet som Miljö och Hälsa lagt är nu eller blir snart åtgärdat.

En förälder (F) berättade att (Tekniska?) förvaltningen 2013 sade att några pengar inte ska sättas in i skolan då den skulle rivas, och (F) frågar nu om pengar är beslutade från politiskt håll. (NP) sade att det stämmer, att några pengar för underhåll inte skulle sättas in eftersom en ny skola skulle byggas. Nu finns det beslut om att lokalerna ska rustas upp. En (TM) berättade att  den utförda OVK (Obligatorisk VentilationsKontroll) underkände i stort sett hela skolan, men att detta nu är åtgärdat nästan fullt ut. Ej åtgärdat är ännu hur 01a och 03 (Matsalen och slöjdsalen).

En (F) frågande hur kan man besluta att utöka antalet barn när situationen är som den är?

En (NP) berättade att skolan har tidigare haft så många elever. Detta påstod en annan (F) att det inte stämmer utan att det aldrig varit så många elever som nu.

En annan (F) frågade om vad är mögelhalten i de utdömda lokalerna är? Är den över huvud taget mätt?

(TM) svarade att ingen mögelmätning har gjorts, men däremot att en fuktmätning gjordes i februari/mars. Även en ljudmätning (buller) har genomförts.

Nuläge:
Åtgärdsplanen från i februari är inte godkänd berättade en (TM). Åtgärder ska heller inte göras på Röda längan för den ska rivas. Paviljongerna som utgör Röda längan skulle ersättas inför läsår 17-18, men ingen rivning är påbörjad. Ingen har heller lämnat in underlag för något rivningslov, och bygglov är heller ej färdigt för nya lokaler. Ritningar om tre förslag inkomna till grund för ett kommande bygglov. Tidsplanen är att det troligen inte finns bygglov till i höst. Tidigast till årsskiftet.

Blir det tillfälligt bygglov för lokalerna igen undrar en (F). Röda längan är ett svartbygge sedan 1984. (TM) säger att det inte stämmer utan bygglovet sträcker sig över 2017 (mer om detta senare).

Gäller byggloven fritidsfrågor undrade en (F)? (TM) sade att det är vanligt att planera även för fritidsverksamhet i skollokaler nu för tiden. Muntes Villa var ett ovanligt undantag, och något som planeras nu är grupprum i de nya lokalerna.

Framtid:
Investeringen om en ny skola är framflyttad enligt (NP). Inga diskussioner har förts under vintern. Förvaltningen har föreslagit en ny skola i Visborg, men nämnden har avslagit detta. I dagsläget finns det ingen skiss på byggnation på det nuvarande skolområdet. Det finns inte heller några pengar budgeterat för detta. Nya paviljonger kommer skjuta en nybyggnation på framtiden. Tidigast kan en ny skola kanske börja byggas 2020-21, och byggnationen lär pågår i cirka tre år.

En (F) frågade när det beslutades att paviljongen skulle rivas? (NP) visste inte detta, och det är dessutom ett tjänstemannabeslut. En annan (NP) berättade att eftersom nya paviljonger räknas som underhåll så hanteras detta av förvaltningen där besluten tas. En (TM) kunde i sin tur berätta att uppgifterna om att byggnader skulle rivas kom i vintras.

En (F) undrade varför inte bygglovsansökan ännu har lämnats in. Det är en fråga som (TM) inte kunde svara på eftersom han nyligen börjat sin tjänst och inte hunnit sätta sig in i den frågeställningen.

”Det måste vara okej att renovera när det handlar om våra barn”, tyckte en (F). (NP) i sin tur tyckte inte att pengar ska satsas i lokaler som ska rivas. Husen har fungerat och stora investeringar har inte gjorts med tanke på kommande rivning.

En (F) berättade att OVK har dömt ut lokalerna redan 2010. Varför har inget gjorts förrän 2016? Detta ska enligt reglerna åtgärdas inom ett halvår. Varför sätts fler barn in i lokaler som inte är dimensionerade för detta? (TM) kunde inte förklara varför det tagit sex år innan något gjorts.

En i personalen (P) tog till orda. ”Vi har sparat jättemycket och trollat med knäna? Ska vi få nya lokaler eller ska vi underhålla dem själva”? (TM) berättade om att de har mycket att underhålla så de måste se över underhållsplanen. Men någon ska komma ut och titta på lokalerna.

Det gjordes några inpass under mötet från närvarande politiker. Tyvärr kan jag inte för egen del säga att detta tillförde samtalet ett dugg. Det var, ursäkta ordvalet, bara politiskt snömos och innehöll inget konkret. Tyvärr. Det är i alla fall min bedömning, och jag ansträngde mig verkligen för att förstå vad som egentligen menades mer än att så här får det inte gå till. Hade det varit närmare valet hade jag kallat det valfläsk. Men ett väldigt magert sådant…

En (F) trodde sig känna till att det skulle finnas projekteringspengar budgeterade, och undrade om inte dessa kunde användas för att öka takten? Detta sade sig en (TM) inte känna till. Några pengar finns inte att använda.

En (F) frågade hur diskussionerna går med byggloven? Det har inte sökts något bygglov, sade en (TM), och det ska teknikförvaltningen göra. Byggnadsnämnden kommer att behandla bygglovet, berättade en (NP) Nämnden måste ta beslutet när det gäller ett så gammalt bygglov som dessutom är/var tillfälligt.

En förälder läste upp utdrag från skollagen. Lokaler ska finnas, och du ska som barn ha rätt till skolgång. Det saknas lagstöd för den situation som uppstått. Det är huvudmannen som har ansvaret att lösa detta. Hur gör vi detta? Inlägget, som jag delvis missade då jag var tillfälligt i ett annat rum, drog ner kvällens första aplåd om jag minns rätt.

Det är viktigt att vi löser detta, sade en (NP) som uppfattar det som att det är dit som vi alla vill komma.

En (P) tog till orda och undrade om ifall det blir tillfälliga paviljonger på riktigt eller som tidigare? Hen hade jobbat på skolan sedan 70-talet, och personalen vill se och kommentera vilken sorts lokaler som planeras. De har inte fått se något än så länge, men ryktet talade om tre alternativ. (TM) berättade om de tre alternativen, vilka egentligen  handlade om ett alternativ på utformningen. Var paviljongerna ska placeras finns det däremot tre alternativ på.

Fråga från (F) om var ska barnen vara medan paviljongerna byggs? (NP) svarade att många lokaler finns i Visby, och fick detta styrkt av en (TM).

”Vad tänker man göra? Vem är ytterst ansvarig? Vilka alternativ finns och var finns protokollen”, undrade en (F)? (NP) svarade att de litar på förvaltningen. De är tydliga om vilka behov finns. Samarbetet finns mellan alla tre förvaltningarna. Föräldern berättade att hen varit med och såväl lyssnat som pratat med ansvariga sedan 2012. 2013 hölls ett möte på Säve, 2014 kom beslutet om att inte bygga på Visborg. Men 2013 beslutades att ny skola skulle byggas för 100 mille. Att skolan var sliten och nedgången var är ingen nyhet, och i en artikel från 2013 berättades det om vad som saknas och hur sliten skolan (paviljongerna) var. Efter detta har inget hänt. Vi kan inte stå och fundera på vad som ska göras fortfarande efter alla dessa år!

Varför pratar vi inte om en riktig skola, undrade en annan (F)? Västerhejde har elevunderlaget idag och framöver. Bygg på riktigt nu, inga fler provisorium.

En (F) tog till orda om att vi vill undersöka hälsoläget hos barnen. Miljö och hälsa säger att lokalerna är hälsofarliga, och en ordentlig undersökning om detta måste göras. ”Det är elevhälsan som ska göra det” sade en (TM). (Jag frågade denne efter mötet om hen personligen kommer att ta detta vidare, och fick ett jakande svar på detta).

(NP) ville berätta att nämnden är fullt medveten om att skolan är i dålig skick. De vill i första hand ersätta paviljongerna skyndsamt. Att bygga en ny skola får komma senare, och en (TM) åtog sig att återkomma till föräldrarådet om besluten.

Därefter var mötet slut. Jag pratade som sagt lite med kvardröjande politiker och tjänstemän, och gick sedan hem i det ljumma försommarregent. Med huvudet överfullt av tankar. Men jag saknade fortfarande svaret på den viktigaste frågan…

Var börjar min yngste son skolan i höst?

När barnens framtid hotas, ett ”förord”…

Anslagstavla om skolan i media

Västerhejde skola har beskrivits på många sätt. Pristagare för sitt elevarbete och fantastiska pedagoger och medarbetare, men också som skola med en arbetsmiljö som är en ren skamfläck.

Ni kan inte ana hur jäkla sugen jag just nu är på att få skriva av mig. Att få explodera i en storm av bokstäver, utropstecken och kommateringar. Jag var på möte ikväll. Ett möte om Västerhejde skolas framtid. Men nej, ikväll ska jag inte skriva så mycket om mötets innehåll och om vad som sades. Jag lovade mig själv två saker på väg till mötet, och jag brände redan på plats ett av dessa löften.

Det första jag lovade mig själv var att inte säga något. Inte under själva mötet. Jag klarade det nästan. I alla fall över själva mötestiden. Men det snöt sig när mötet väl avslutats, och samtalen kunde hållas i små grupper.

Den andra löftet var att inte skriva om mötet redan ikväll. Jag bryter detta löfte i detta nu…

Jag inser själv att jag fortfarande står mitt i en våg av känslor, och att skriva saker i affekt är inte alltid det bästa. Låt mig bara nämna att mina anteckningar från det mötet är 5000 tecken långt. Oredigerat. Jag kan inte skriva om detta här och nu!

Låt mig istället lyfta det som var bra med mötet. Min kritik får komma senare, men det positiva vill jag lyfta först. Jag tycker det är viktigt.

Tack alla på plats för ett värdigt möte! Jag pratade med en bekant som var förvånad över det lugn som rådde, och jag berättade att rummet var fullt av gotlänningar. Inflyttade som infödda. Som gotlänningar är vi mästare i att knyta handen i fickan. Det är inte alltid bra, men ibland är det effektivare än att explodera på plats. Det kan vara vinstlotten i ett längre perspektiv. Mötet var lugnt och behärskat. Det var inte utan känsloyttringar eller reaktioner, men samtalstonen var respektfull!

Konflikträdd som jag är så tyckte jag att det var väldigt skönt. Skönt och något som höll mötet vid liv. Det kunde lika lätt ha spårat ur och blivit en freakshow.

En stor eloge till moderatorerna Susanne de Paulis och Henrik Stoltz. Tack vare att de verkligen tog på sig rollen som ”mötespoliser” så hölls talarordningen och, nåja, tidsramarna. Och Susanne var tillräckligt bitskt i vissa kommentarer för att inte de tillresta politikerna och tjänstemännen skulle invaggas i någon falsk trygghet om varför de var där.

Jag vill också tacka just de tillresta politikerna och tjänstemännen. De kom och fick berätta/förklara/ducka frågorna. Jag tänker inte heller recensera vad de sade, eller hur de sade det, förrän senare. Men jag uppskattar att de var där, det gör jag verkligen.

I morgon ska jag ta tag i de där anteckningarna

När det hemska syns vid din Horisont

Bild på senaste Horisont

Det är ännu inte juni. Ändå har Horisont lyckats ge ut månadens kanske viktigaste reportage!

När det gäller odemokratiska terroristorganisationer så har jag ännu inte ändrat ståndpunkt. De har inget på Almedalsveckan att göra! Men inte bara för att de är ett gäng dömda återfallsförbrytare. Inte heller för att de använder våld som argument. Inte ens för det faktum att de öppet hyllar Hitler, och ändå lyckas med konststycket att ljuga sig blåa om förintelsen.

Nej, de har inget att göra på min ö, mitt Gotland, för att de skrämmer andra människor. De skrämmer vanliga svenskar. De skrämmer barn, kvinnor och män och begränsar deras möjligheter. Möjligheter som exempelvis att ta del i något så demokratiskt som Almedalsveckan.

Därför tycker jag inte att odemokratiska terroristorganisationer har på Gotland att göra. Vad jag däremot tycker att man ska göra är att i det rödaste rappet ta sig till sin närmaste tidningsåterförsäljare och köpa ett nummer av senaste Horisont. De har, återigen, gjort ett fantastiskt jobb, och grävt i sörjan runt de (o)svenska nazisterna. Utan att döma. Utan att själva använda pekpinnar. De berättar vad som har hänt, och vilka det är som ligger bakom. Sakligt journalistiskt arbete helt enkelt!

Jag läser inte allt i tidningen Horisont. Jag läser bara det jag vill läsa. Och kanske lite till… Men allt det jag vill läsa, det får jag alltid så ofantligt mycket till mig i läsvärde. Den här gången är det en riktigt obehaglig läsning, men hjälp vad viktigt den läsningen är.

Och jag blir ännu mer övertygad om att odemokratiska terroristorganisationer inte har något på min ö att göra!

Med smärtan som följeslagare

Kortspelande

Låt mig säga som så… Det är tur att vi inom familjen inte spelar kort om pengar. Jag tänker däremot inte berätta vem som är mest lyckosam över att vi inte gör det…

Det går att avsluta en kväll på många sätt. Speciellt kvällar som avrundar en dag som varit speciell på mer än ett sätt. Ikväll valde vi att avsluta den med ett parti Sjuan. Eller flera partier om man nu ska vara kinkig.

Jag tänker inte ödsla er tid med att berätta vem som vann. Huvudsaken var att vi fick göra något tillsammans. Med lite mat i magen, plus en glass, var det en inte alldeles oäven avslutning på dagen.

Den började nämligen lite våldsammare. Med smärta, svett och uppoffring. I den ordningen. Men inte enbart. Jag var nämligen hos tandläkaren idag. Inte bara en, utan två gånger. Och vet ni vad? Det kostade mig inte ett öre!

Okej, det är en sanning med modifikation. Men jag har en så kallad prenumeration, eller försäkring, hos Folktandvården. Det innebär att jag förbinder mig till att betala en mindre summa i månaden, och i gengäld betyder det att snudd på allt de hittar på att göra i min mun inte kostar mer än det jag redan betalat. Därför kunde jag åka in idag för att få en tand rotfylld. Därför kunde jag komma tillbaka ett par timmar senare för att åtgärda en annan tand som tappat sin lagning. Och därför kommer jag inte heller att betala något extra för mitt besök hos specialisten, eftersom min rotfyllning var lite för komplicerad.

Återbesöket var lite turligt, för egentligen avtalade vi att jag skulle återkomma veckan efter för lagning nummer två. Men ett plötsligt återbud möjliggjorde att jag kunde fixa allt på en och samma dag.

Just nu har jag däremot mer ont i käklederna efter att ha gapat i 90 plus 30 minuter. Vänstersidan känns också lite lattjo efter två omgångar bedövningsmedel. Det var också ungefär så mycket smärta jag fick känna. Nålsticken med bedövningsmedel är knappt kännbara. Och uppoffringen handlade kanske mer om byte av återbesök än något annat.

Svetten? Den stod tandläkaren för. Han blev så varm så sköterskan fick öppna fönstret en stund. Mina tänder kräver tydligen sin tandläkare…

Förresten… Om du, liksom jag, får för dig att skölja munnen en sista gång medan tandläkaren kommer med direktiv, se då till att tänka på sammanhanget. Och att luta dig tillräckligt över tandläkarstolen. Det går liksom inte att graciöst sikta in sig och spruta ut en stråle när halva ansiktet sitter en halv våning längre ner. Det blir bara blött i tandläkarstolen.

Och du blir lite skämmigt röd om kinderna…