När ett Event lämnar en vid gott mod

Apple TV, iPad Pro och iPhone 6S. En bra kväll helt enkelt.

Apple TV, iPad Pro och iPhone 6S. En bra kväll helt enkelt.

I några år nu har jag kanske inte varit direkt deprimerad efter att Apple berättat om sina nyheter, men höjdpunkterna har som bäst vunnit med en hårsmån över det… inte fullt så intressanta. Inte ikväll!

Okej, jag är fortfarande inte allt för exalterad över iWatch med tillbehör. Men iPad Pro. iPhone 6S (samt Plus). Och AppleTV.

Just shut up and take my money!

Det där sista menade jag egentligen inte. Jag har ett litet likviditetsproblem vad det gäller nya, livsavgörande produkter från Äpplet. Fast önska får man ju.

Telefonen först. Bättre kameror och 3DTouch. Det räcker faktiskt för mig. Jag plåtar mycket. Privat och i jobbet. Och till skillnad från en ”riktig” kamera så har jag alltid, jämt, med mig min telefon. Kvalité är vad jag behöver i en så använd kamera, och det verkar som om Cupertinos folk lyckats lyfta sig ytterligare lite till. På minuskontot? 12 megapixels kommer att tvinga mig köpa en kamera, förlåt telefon, med myyyycket lagringsutrymme!

3DTouch är en sån där detalj som jag mycket väl kommer att älska. Redan på presentationen kände jag att det kommer att passa mig som handen i handsken och kanske till och med, paradoxalt nog, minska min faktiska hantering av telefonen per dag. Eftersom det kommer gå så mycket fortare att komma åt det jag vill göra.

iPad Pro? Den är stor. Den är tung. Den är alldeles, alldeles underbar! Jag tror att Apple med iPad Pro blott är ett tuppfjät från att för gott få mig att slänga ut allt vad bärbara och stationära datorer heter. I kombination med Pencil och nya tangentbordet så är den en liten våt dröm. Till skillnad från prislappen, som snarare blir en liten mara att rida på för privatanvändandet. Men ändå!

Jag använder väldigt ofta såväl jobbets som hemmets iPad generation 2. Näst efter telefonen är det den pryl i hemmet som vi nog nyttjar mest. Teven inräknad. Och sitter jag med paddan så använder jag gärna tangentbordet jag köpte till den. Kombinationen förvandlar enheten till en bra arbetsstation för att skriva och göra research. Däremot funkar det inte när det gäller layout. Men med Pencil är det kanske slut med det? Kanske, kanske skulle en ordentlig penna sätta fart på mitt tecknande. Gudarna ska veta att jag letat efter en stylus som inte är fet som ett lillfinger, och där precisionen lämnar en hel del att önska. Samt tyngden. Den är alldeles för tung för att ligga i sängen och scanna sociala medier med innan John Blund.

Till sist har vi Apple TV. Här blir jag faktiskt lite sur. På mig själv. Tänk om jag väntat med att köpa en? Även om det var typ ett par år sedan, så stör det mig lite ändå. Apple TV är förmodligen den produkt som kommer att sälja som smör nu, och få den att passera den där ”hobbystämpeln” den fått leva med ändå från början. Med en AppStore och sin nya fjärrkontroll kommer den verkligen bli hemmets lilla mediacentral framöver. Jag tror att spelen blir den stora game changern. Inte teveutbudet, utan att fjärren i kombination med att fungera som till en Wii-konsoll kommer att ge den lilla (numera dubbelt så stora) svarta lådan en central placering i hemmet. Plus röstkontrollen. Den kommer få oss att verkligen använda Siri framöver!

Jag kan faktiskt inte hitta någon riktig nackdel med tevetillbehöret. Alls!

Så till sist var det det där med klockan. Men ärligt talat så hoppar jag över den. Fortfarande.

WWDC blev ett par wow, och ett par meh…

Bild med WWDC-logga

Apples utvecklarevent var ömsom vin, ömsom vatten. Allvarligt, den nya musiktjänsten tog alldeles för mycket plats!

WWDC, Worldwide Developers Conference 2015. Låt mig börja med min förhoppning från igår om att det skulle handla lite extra om Apple TV. Där gjorde jag rejält i det blå skåpet. Nu har visserligen små rykten nämnt att denna eventuella lansering tydligen togs bort redan här om veckan från det tänkta programmet, men jag hoppades ändå. Jag måste säga att besvikelsen känns lite lätt att bära trots allt, tack vare fortsättningen på sen streamade showen vi bjöds på.

Förutom ATV:n prickade jag ändå ganska rätt. Uppgraderingarna av såväl MacOS som iOS kändes faktiskt riktigt stabila, och den framtida möjligheten för multitasking på paddan var gudasänt! Vi närmar oss en definitiv övergång från laptop till plattor i och med detta. Känslan av att Apple jobbat för att förbättra sina digitala produkter (och föra dem ännu närmare varandra) var påtaglig. Bara det faktum att jobba ner installationsfilen till iOS9 från fyra till en gigabyte är ett stort steg i rätt, kvalitativa, riktning. Jag är sjukt nyfiken på att få trycka in El Capita i mina stora maskiner hemma. Och iOS9 i mina iDevices!

Däremot var kvällens sömnpiller det redan läckta Apple Music. Ja, jag är fel målgrupp som inte ens bränner 90 kronor om året på ny musik. Än mindre 90 kronor i månaden! För mig är den nya produkten nära nog ointressant. I bästa fall är det något som kommer att växa hos mig, men det förutsätter också att mitt musikintresse ska ta sjumilakliv. Så Music, tillsammans med Watch, ligger långt under min intresseradar och fick ta allt för mycket plats!

Till skillnad från ApplePay som jag längtar efter. Men här får vi tydligen fortsätta vänta…

#Blogg100

I morgon stavas Äpplet WWDC

WWCD-loggan

Loggan Apple släppte inför WWDC 2015. Och jag sätter ett litet extra hopp inför den lilla finessen att bilden faktiskt ser ut att innehålla en Appel TV, sedd rakt uppifrån.

Om lite knappt ett dygn vet vi vad Jim Cook och Apple jobbat med på sistone. Sett till företaget i stort är WWDC den stora händelsen på året, när nya produkter och idéer får komma till ytan. Störst är förstås iPhonekonventet eftersom det trots allt är Apples största, mest sålda och framförallt mest inkomstbringande mjölkko. Men WWDC är ändå speciellt på sitt sätt!

Förra året satt jag på en mer än lovligt kass ADSL-lina, och trots att jag så sent som i torsdags kvitterade ut en ny router från Bredbandsbolaget, så lär jag få sitta och bli vansinnig över alla avbrott i strömmingen även i år eftersom jag i helgen inte lyckats prioritera teknikbytet i hemmet. Surt, men i värsta fall kommer jag att dra en CAT5-kabel från äldste sonens rum till Macen i vardagsrummet.

När det gäller själva konventet (om nästan exakt 20 timmar vilket klockan på spiselkransen avslöjar för mig) så har det spekulerats en hel del, och vad jag förstår finns det en viss streamingtjänst för musik som inte ens ger pengarna tillbaka. Jag tror till och med att vissa redan bekräftat ryktet.

Givetvis kommer det att handla en del om Apple Pay, kommande versioner av iOS och OSX, Apple watch samt, hoppas jag, Apple TV!

Just det sistnämnda hoppas jag lite extra på. Apple TV börjar ticka in pengar i en allt snabbare takt för Apple, samtidigt som den fortfarande märkligt nog betraktas som ett ”hobbyprojekt” utåt sett. Och jag måste erkänna att den inte får leva ut sin fulla potential i det wahlgrenska hemmet. Men det är inte bara mitt fel. Trots allt saknar den lite… extra för att jag ska använda den dagligen. Trots allt använder jag datorn och mina iOS-prylar till allt Apple TVn klarar, och mer därtill. Här, om någonstans, vill jag att Apple ska drämma till mig med sin fantastiska förmåga att leverera det jag aldrig trodde att jag skulle behöva.

Samt att Apple Pay äntligen kommer till Sverige. Just nu är jag sur så det räcker på Swedbank!

Att jobba medan du har kul

Bild från Bråviken

Jag och arbetskamraterna tar rast under pilgrimsvandringen längs Bråviken. Samtidigt jobbar jag, och passar på att föreviga händelsen i ettor och nollor.

För vissa är det två motpoler. Du kan inte jobba och ha kul samtidigt! Jag kan förstå den känslan, definitivt. Men jag kan inte hålla med om den! Jag minns min första anställning, en viss multimediabyrå i Visby, där vi som jobbade inta bara var arbetskamrater utan vi umgicks även på vår fritid. I alla fall vissa av oss. Det var en fantastisk perid i mitt liv. Men jag minns också att farsgubben inte riktigt var med på banan här…

”Umgås efter arbetstiden? Får ni inte nog av varandra på dagarna?”

Idag är jag lite mer inne på hans linje. Det är nästan 20 år sedan jag umgicks nära nog dygnet runt med mina jobbarkompisar, och ungefär nio arbetsplatser sedan dess. Nu finns det andra och minst lika viktiga människor jag vill och behöver träffa dagligen. Min familj! Min fru! Mina barn!

Men oavsett det kan jag ändå ha kul när jag är på jobbet. Det är ingen motpol, det är inget antingen eller. Jag kan dessutom vara den som jobbar medan kollegorna roar sig, utan att för den delen bli bitter, sluten och tvär. Tvärt om! Jag tror till och med att jag sporras lite av att ha en extra anledning till att ta plats. Det kan ibland till och med vara nödvändigt. För både mig som förin yrkesroll.

I tre dagar har jag nu umgåtts dygnet runt med några av mina arbetskamrater. Dygnet runt, för vi sover i våningssängar på pensiontet vi bor på. Under dygnets alla timmar har jag på något sätt kontakt med andra som jag annars i stort sett bara har en jobbrelation till. Och detta samtidigt som jag jobbat med att dokumentera det vi gör.

Jag är kanske inget ess på att meditera under vandring. Jag är inget proffs på att begrunda visdomsord under tystnad, och jag är definitivt inte bra på att söka mig inåt i min vandring framåt. Men i stället är jag en fena på att finna kameravinklar, se scenarior och att upptäcka det uttrycksfulla.

Samt att använda min iPhone som en multimediacentral! Yay för min lummlur!

#Blogg100