Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn 🙂
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har ett intressant jobb! Det är bara det att en del av kopplingarna till mitt jobb kan vara väldigt irriterande. På flera sätt…
För det första… Har ni hört talas om ”tidningsdöden”? Den lilla tilldragelsen påverkar mig i mitt jobb. Inte bara för att jag påverkas som annonsör, utan också för att media är en viktig kommunikationsväg. Oavsett om det handlar om mitt intresseområde privat eller i jobbet. Vad som just nu är irriterande är att det inte finns några enkla svar. Journalistik säljer riktigt, riktigt dåligt just nu. Vi vet varför det händer, men ingen vet hur det ska hanteras.
Jag vet inte heller. Men jag följer det med stort intresse. För det andra… har jag under dagen följt reaktionerna på nyheten om en manifestation i helgen som kommer. En manifestation mot rasism och sexism. Min chef tog upp detta internt redan dagen innan, eftersom han blivit tillfrågad som talare. Och idag tog det fart i ovan nämnda medier när det blev publikt. Men kanska mest tog det skruv på Facebook och Hela Gotlands hemsida. Vi kan säga att den politiska polariseringen verkligen fick fnatt där själva fokuset på vad det handlade om från början försvann. Det har bara fortsatt under kvällen.
Till exempel blev min chef för bara en liten stund sedan hotad över telefon. Bara för att han ska vara med och tala.
Jo, det är irriterande. Och fantastiskt utmanande (bortsett från hotet som bara är rent för jävligt, på ren svenska). Men det finns kanske hopp om att fokuset hamnar där det ska vara. Att politiken kan släppa de skyttegravar de grävt ner sig i under dagen. Alldeles nyss kom chefen med ett uttalande som jag tror kommer röra om i grytan ordentligt, och jag har suttit på första parkett och sett bollen komma i rullning.
Undrar hur tidningarna kommer att hantera detta under morgondagen…
