Den stressade räknade till flera ”staräurar” i helgen, och kanske främst under annandag påsk. Men jag påstår att det bara var en.
Gotländskan är en fantastisk dialekt, och gutamålet är ett fantastiskt språk. Ja, det är inte bara jag som säger att det är ett eget språk, utan det finns faktiskt språkforskare som säger detta, så jag är inte helt ute och cyklar här. Det kan vara så att vi är flera som har fel, men då får vi väl skaffa några tandemcyklar istället.
Ett väldigt aktuellt gotländskt ord är ”staräur”. Den korta betydelsen är ”bakslag i vårvädret”. Den långa är att vintern kommer tillbaka med snö och minusgrader trots att vårblommorna tittat fram, gräset har börjat växa och flera knoppar har brustit på kvistarna. De flesta är ense om att en ”staräur” inte är något man önskar, utan är mer negativt laddat eftersom vi snarare väntar på värme och sol. Men ungefär där slutar många att vara just överens.
För… vad definierar en ”staräur”? När får man börja räkna dem? Hur många krävs det innan våren äntligen är här för att stanna?
Under långfredagen hävdade jag på sociala medier att vi drabbades av den andra ”staräuren” i ordningen. Andra tyckte att det var den sjunde. Jag tror att de flesta i alla fall håller med om att det ska vara sju ”staräurar” till antalet, även om jag hör talas om de som talar om nio, fem och till och med så få som tre. Men jag håller mig till sju för det är vad jag fick höra ”sum leitn sårk pa sokni”.
Det avgjort största trätoämnet däremot är frågan när man får börja räkna ”staräurar”. Det enkla svaret hittar vi i Gutamålgillets ordbok, där vi kan läsa ”snöväder sedan staren kommit”. ”Staräurns dag”, ja det finns faktiskt en sådan dag, var torsdagen den 16 mars enligt Gutamålgillets Allnakku för 2017. Enligt en ornitolog jag känner så är det ungefär då som staren ska återvända till våra breddgrader. Hon är ju en flyttfågel. I alla fall var hon det innan klimatet fick hicka på grund av utsläppen och fågelstackarna numera faktiskt kan övervintra i de sydliga delarna av Sverige. Som Gotland!
Jag har också läst någonstans att du inte får börja räkna förrän 1 april, men den källan känns inte helt trovärdig (förlåt Gefle Dagblad). Det känns dock lite fånigt att ens börja prata om vår innan vårdagjämningen. Alla som börjar räkna ”staräurar” redan i december eller januari har helt enkelt fel. Då är det per definition vinter och det är snöfall, snöoväder eller snöstorm vi talar om och inget annat.
Vad som avgränsar ”staräurarna” är inte heller alla ense om. I mitt stilla sinne måste det handla om en rejäl väderförändring. Snön måste vara tydlig på gräsmattan (vissa talar om minst en halvtimme), och du får inte räkna en ”staräur” per snöby som passerar. Inte ens om vädret samma dag är jättefint där emellan. Nej, det ska vara ett snöfall och därefter ska vårvärmen, eller vad det kan kallas, komma tillbaka innan nästa ”staräur” kan komma. Eller räknas!
Så… Staren ska ha kommit. Det ska vara efter vårdagjämningen. Det ska vara klart definierade väderomslag mellan härligt och varmt vårväder kontra ”winter is coming”. Och det ska vara sju ”staräurar” innan sommaren äntligen är här. Annars blir det en riktigt dålig sommar!
Sådär. Nu står jag här med skägget (nåja, svinborsten jag har på hakan) i brevlådan. Jag är redo för andra tolkningar. ”May the shitstorm comence”, vi har haft tre ”staräurar”.
Kanske till och med bara två när jag tänker efter…
