Äpplet lockar fram så många nötter

Duger bilden åt Siegler så duger den åt mig. Notera att den är från 1997, men om man lyssnar till vissa analytiker så skulle man kunna tro att den var sprillans ny.

Apple lämnade en kvartalsrapport igår. Och marknaden fick spel. Och därefter fick medievärlden tokspel. Och allt var som vanligt i en värld som för varje kvartalsrapport blir allt dummare och dummare!

Jag har följt fruktbolaget ganska länge nu, även om mitt intresse fått ge lite vika de senaste åren. Men… jag kan inte med ord riktigt förklara hur stor påse med nötter det är som alltid börjar rassla så fort Apple nämns. Det är tur å andra sidan att jag inte behöver, för MG Siegler gör det så mycket bättre!

The bullet points:
51.2 million iPhones. Not enough.
10.3 million iPads. Too few.
4 million Macs. Why bother?
Apple Watches, iPods, iTunes, etc. Who even knows?
$50.6 billion in revenue.
$10.5 billion in profit.
$233 billion in the bank.
Shut. It. Down. Give the money back to the shareholders.”

Läs hela artikeln. Och annat från MG!

Tre dagar på tre minuter

En trappa. Jag lovar. Och jag lovar också att det tog emot att kika ner!

En trappa. Jag lovar. Och jag lovar också att det tog emot att kika ner!

Ja, jag är lite tjatig. Jag vet. Men jag skriver oftast om vad som uppehåller mitt huvud för närvarande, och för just närvarande sitter jag och koncentrerar londontrippen till sina minsta beståndsdelar.

Och jag inser hur länge sedan det var jag klippte samman film på en dator och inte en telefon. Samtidigt inser jag att en sådan mening jag just satte samman hade varit osannolik för fem år sedan. Jag har gjort film sedan 1995, men ikväll var första gången på en dator på… på… fem eller sju år tror jag. Om vi som sagt skulle glömma bort snuttarna jag gjord på telefonen.

Så, nu ska jag bara finputsa lite och sedan börja samla ihop allt det övriga jag måste ha med mig i veckan. Min familj kommer få mycket kompensation á la moi när de här resorna väl är avklarade.

Såvida inte…

Med barnen som en del av något större

Ett officiellt spel från både Disney och Lego. Den förstnämnde äger varumärket Star Wars. Den andre utvecklar dansk plast för den förstnämnda. Därför skulle man kunna säga att min yngste jibbar för Disney. Eller hur?

Ett officiellt spel från både Disney och Lego. Den förstnämnde äger varumärket Star Wars. Den andre utvecklar dansk plast för den förstnämnda. Därför skulle man kunna säga att min yngste jibbar för Disney. Eller hur?

Älskar vi inte alla att skapa? Att bygga något som får oss att må bra. Eller att få vara med i ett sammanhang där vi känner att vi har bidragit till något stort? Till något viktigt? Min yngste son känner detta just nu.

Det var lite otippat visserligen. Mitt bland alla attraktionerna på Legoland hittade vi förra året en liten skylt om ett testlabb. Inte om vad som skulle testas eller så. Det visst vi inte. Men hey. Vi snackar lego. Så grabbarna skrev upp sig på en lista och fick en tid att passa till lite senare.

Det visade sig att de skulle testa olika appar för mobiler och surfplattor. Som tack för hjälpen fick de var sitt stort legobygge med sig hem. De testade och testade, och lämnade både ris och ros till de två olika spelen som erbjöds. Ett var rätt bra, medan det andra kanske inte var i samma klass. Eller ens lätt att förstå. Men testresultaten lämnades in och de stora byggsatserna kvitterades ut.

Där kunde historien på sätt och vis ha slutat. Men inte då…

I veckan, och jag har ingen som helst aning om varför, var den yngste inne på Appstore. Av någon anledning sökte han på spel med lego och Star Wars som tema, och av någon anledning så fastnade han för Lego Star Wars: Force Builder. Gissa vem som var sprickfärdig av stolthet när han insåg att just det spelet hade han varit med och testat.

Jag önskar nästan att det var jag som tillhört testgruppen…

Tänker HD stoppa oss från att använda Facebook i framtiden?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift. Hörde jag någon säga Copyswede?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift.
Hörde jag någon säga Copyswede?

Kommer du ihåg din senaste semestertripp? Minns du bilderna du tog på familjen på torget? Eller de du tog på den fantastiske gatumusikanten vid stationen? För att inte tala om när ni besökte museet och barnen ställde sig precis som skulpturen bredvid?

Idag, med mobilkameror i var människas hand, är våra minnen mer förevigade än vad de någonsin varit i historien. Och dessa bilder delas mellan fler människor än vad vi kunnat förutspå tack vare hemsidor, sociala medier och liknande.

Ett beslut i Högsta domstolen idag kan göra allt det där olagligt i stil med piratkopiering!

Nu ska allt ännu, vad jag förstår, avgöras och sista ordet är ännu inte sagt hoppas jag. Men beslutet i HD är trots det helt uppåt väggarna om ni frågar mig. Kampen står just nu mellan Wikimedia Sveriges satsning offentligkonst.se och BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och vem som ska få slå mynt av offentlig konst runt om i Sverige. BUS är en av medlemmarna i Copyswede om någon inte redan gissat det.

Det är här det blir läskigt. Precis som med kassettbandsskatten, eller privatkopieringsskatten, som tvingar dig att betala extra skatt på varje musikspelare, dator och minneskort du köper, så blir du framöver betalningsskyldig så fört ett offentligt konstverk syns på dina bilder. Det vill säga om du lägger ut bilden på internet. Och som du vet ligger Facebook, Instagram och Twitter på internet, så därför blir det stopp.

BUS anser att det är de som företräder konstnärerna och att de ska ha betalt för konsten. Konst som redan en gång finansierats med offentliga medel. Det betyder också, och detta har jag redan fått exempel på, att jag som kommunikatör inte kan fotografera och publicera bilder inifrån Visby domkyrka eller de modernare Visborgskyrkan och Terra Nova kyrkan. Förmodligen inte heller från utsidan, eftersom kyrkorna är full av konst, från altartavlor till glasfönster.

Jag gillar visserligen att skriva. Men att bara få beskriva med hjälp av ord framöver… That sucks!