Att lära gamla hundar nya trick

Ett par händer som spelar piano.

Att leva är att lära sig nya saker. Varje dag! Det gäller alla, inte minst mig själv. Bild från Flickr av Jeremy Bronson under licens CC BY 2.0

 

Jag vet. iOS 10.2 är släppt, och så här långt har jag inte ens hunnit glänta på dörren till hur det ser ut där ute. Men handen på hjärtat… det var ett par år sedan jag ”hängde på låset” för att uppgradera min telefon. Numera brukar jag vänta åtminstone någon dag. Dels för att en eller annan bugg alltid brukar få strålkastarljuset på sig i ett tidigt skede, dels för att jag inte riktigt haft tid ikväll.

Jag har nämligen haft ett tretimmarspass med två vetgiriga och ibland lite otåliga elever. Låt mig bara säga en sak, jag kommer aldrig mer påstå att det inte går att lära gamla hundar nya trick. Det har fungerat alldeles utmärkt!

Lite har jag hunnit med att lära mig själv också. Mitt eget liv har hamnat i lite väl djupa spår på den väg jag valt, så en del saker som jag borde har förändrat hos mig själv har helt enkelt inneburit för stora förändringar för att jag ska ta tag i det. Men nu har jag fått chansen att se hur det fungerar, och det betyder också att jag kan se var jag tänkt fel. Därmed kan jag göra lite ändringar inför min egen förändring, när den väl kommer.

Och det är ju jättebra.

Nu har dock mina adepter åkt hem för kvällen. Tack mamma och pappa, det har varit jätteroligt att visa er den underbara världen hos Apple, Macintosh och Mac OS. Ni har varit jätteduktiga!

Lite tålamod och envishet kan förändra allt

Vissa saker får ta sin tid. Ibland... gäller det att låta saker och ting ha sin gång. Tids nog så kanske du når ditt mål utan att du måste gå över lik för att komma dit. Bild av Susanne Nilsson från Flickr.com under licens CC BY-SA 2.0

Vissa saker får ta sin tid. Ibland… gäller det att låta saker och ting ha sin gång. Tids nog så kanske du når ditt mål utan att du måste gå över lik för att komma dit.
Bild av Susanne Nilsson från Flickr.com under licens CC BY-SA 2.0

”Droppen som urholkar stenen” är ett väldigt gammalt uttryck. I alla fall så mycket som jag känner till. Jag tror jag först hörde, eller snarare läste, om detta i barndomen i den redan då gammla boken ”Sportens pärlor”. Det var faktiskt en riktigt rolig bok, full med anekdoter och historier om Nacka Skoglund, Mora-Nisse, GreNoLin och andra gamla sportprofiler.

Jag föreslår en rejäl liten googling här, ungdomar. Under tiden ska jag och min kombinerade hörselapparatsrullatorkäpp berätta om en droppe som verkligen fått göra skäl för namnet. Jag talar om över tjugo års nötande, gnetande, tjatande, övertalande och till sist kanske till och med bedjande. Tjugo år. Så lång tid tog det för mig att locka över mina föräldrar från den mörka sidan!

Ja ja, vi ska inte överdriva. Det handlar inte om någon exorcism eller så. Bara den personliga triumfen att få päronen att överge fönstret till förmån för frukten. Lämna det beiga för färgen. Vika av från den breda till den smala vägen. Jag talar förstås om att lämna Microsoft Windows till förmån för Apples Mac OS.

I förra veckan, under självaste Black Friday, köpte jag tillsammans med farsgubben vad som behövdes för deras första, stapplande steg in i en värld bestyckad med Macintosh. Ända sedan hemPC-revolutionen har mamma sett till att det alltid funnits en pc i föräldrahemmet. Fram till för några år sedan lyste Äpplets produkter helt med sin frånvaro. Men så lyckades de till sist ta livet av sina gamla ericssontelefoner, och vips fick jag (med lite hjälp av många, många av deras kompisar. Man blir aldrig för gammal för grupptrycket) möjligheten att driva in en iPhone som en kil mellan dem och deras tidigare elektronikhämmande livsstil.

Ikväll har jag varit över till dem och installerat den ena av datorerna. Den andra fixar vi i morgon eftersom det visade sig att den behövde uppdatera systemet. För det är inga top notch-grejer de köpt. Nej, jag har varit noggrann med att de verkligen ska få maskiner efter det behov de har, och inte efter vad jag skulle vilja leka med. Och då blir det arbetsmaskiner där användarvänligheten går före muskler. Där mobiliteten och det visuella fått dominera över hastighet och kapacitet. Kort sagt har de skaffat en skrivmaskin och en bildburk.

Nu ska jag bara sno ihop det sista så att deras datorupplevelse blir lika mild som de droppar som fått urholka stenen. Windowsstenen som så länge varit deras kvarnsten runt halsen…

På vift i Smålands skogar

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort...

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort…

Nej, det blev inget bloggande igår. Jag hade fullt upp med att förbereda mig inför arbetsdagen, höstlovsutställningen och danmarksresan.

Jag har inte ens kunnat följa kvällens appleevent, för då satt jag mitt på Östersjön mellan Visby och Oskarshamn!

Men nu är det lite lugnare. Jag sitter i en bil på E22:an och skriver detta på min iPhone, och det känns som om jag hunnit med det jag skulle. Manifestationen för alla människors lika värde är från min horisont redo, med bilder jag tog på några ungdomar utanför domkyrkan. Jag fotograferade dem igår kvälls, och idag fixade jag affischen, annonsen och hemsidan. En kollega fixade dessutom att göra det till ett event på Facebook med materialet jag ordnade åt hen. Jag hann även med att plocka ihop allt som skulle till Fenomenalen inför novemberlovet. Eller Legolovet som jag tror de kallade det. Idag på eftermiddagen åkte allt fram igen när vi färdigställde inför utställningen som börjar i helgen. Och jag tror nog den blir ännu bättre än förra året!

Jag var även tvungen att packa inför resan. Vi är några från Swebrick Gotland, det vill säga några legobyggare i mogen ålder, som i helgen bland annat hälsar på i Legos fabrik i Billund. Vi ska också vara med på ett antal seminarier under ett nordiskt konvent en bit därifrån, så helgen är så att säga räddad.

Snart är vi framme i Brömsebro, där Gotland blev svenskt igen 1645. Och jag har hunnit läsa ikapp mig om vad som var nytt och fräscht från Apples event. Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och fortsätta svamla med övriga här i bilen…

 

Hundar, vad har ni för problem egentligen?

Bilden heter "Maken claimar matskålen" och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket...

Bilden heter ”Maken claimar matskålen” och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket…

Alltså, det här med hund. Ja, jag vet att det varit Apple-vaka och allt i kväll och en och annan kanske hade tänkt sig att jag skulle skriva om nya iPhone och iWatch och Airpods. Men… hundar? Misstolka mig inte nu, för den där lilla pälsbollen vi begåvats med här hemma är själva urtypen för känslostormar vad det gäller hundvalpar och gullighet. Och i sina bästa stunder lyckas hon till och med lura mig att tro att det är jag som bestämmer i huset.

Om det vore så väl.

Men oavsett det så finns det en sak jag har lite svårt för. Eller rättare sagt så är det ett jätteproblem. För mig. Inte hunden dock, för hon tycker det är hur intressant som helst. Och lite mer än så…

Jag brukar skryta om att jag är uppvuxen på landet. I en gammal gotlandskåk av kalksten med metertjocka väggar. Där fanns alla uppsättningar av småkryp man kan tänka sig. Och i huset hade vi också katter. Ibland färre. Ibland väldigt många. Samt marsvin och en ökenråtta vid namn Lucifer. I hagen bakom huset betade våra egna lamm, och runt om oss sprang det omkring hästar och kor, rabbisar och rävar och allt annat du kan hitta på landet idag. Men inga jäkla rådjur. De var ännu inte idiotimporterade till ön…

Flera grannar, för att inte säga nära nog alla, hade dessutom hund. De syntes ibland vid staketen, och hoppade mot en när man klev innanför grindarna för att sälja årets jultidningar. De hördes ibland från skogen då de fick upp ett spår, och några gånger kom de lös och hälsade på hemma hos oss.

Så jag tycker att jag har en bra känsla för djur. Jag vet att jag har en bra känsla för djur, och jag är full av respekt för alla djur. Förutom flugor och mygg. Så det finns nog inget jag inte gillar med hundar heller. Förutom när det gäller en sak…

Vad i hela friden är det med hundar och andra djurs bajs? Allvarligt? Vad är dealen?