Ska lögnen eller det naiva leda oss?

Bild av Nupur Barua under licens CC BY 2.0

Bild av Nupur Barua under licens CC BY 2.0

Så här dags om en vecka vet vi förhoppningsvis vilka som ska leda landet de närmaste fyra åren framöver. Jag hoppas bara, vid allt jag håller kärt, att ett nazistiskt parti inte ingår i den regeringen!

Det finns inget annat parti i valet som jag minst önskar några som helst framgångar på söndag. Men låt mig slippa gå in på alla argument som redan givits. Argumenten om människors lika värde, att vi redan fått se ett söndertrasat Europa, och alla fascistiska uttalanden som genom åren gjorts av företrädare för detta parti. Nej, låt mig skala ner alltihopa. Låt oss plocka bort allt vi redan vet och endast titta på en ganska fundamental sak. Som att det hela på sätt och vis är en fråga om lämplighet.

1994 gick Jimmie Åkesson med i Sverigedemokraterna. Enligt honom själv så såg han inte nazismen i partiet, och då kan jag bara göra två olika antaganden.

Antingen så talar han sanning. Han såg inte Dr Martens-kängorna, bombarjackorna och kalhyggena viftandes med högerhanden i skyn. Han lyssnade inte till fyllesångerna hos de lite yngre, eller samtalen mellan de lite äldre. Jimmie Åkesson uppfattade inte vad alla andra såg vilket jag i så fall kan tycka är oerhört naivt och verklighetsfrånvänt.

En sådan naiv människa går ju för allt i världen inte att ha som ytterst ansvarig för Sverige!

Eller så skulle jag kunna anta att han ljuger som en häst travar. Att han blånekar för allt vad tygen håller och bara låtsas att han inte såg något av alla rasistiska och nazistiska tecken runt ikring sig. Det kan vara så att Jimmie Åkesson ljuger det svenska folket rakt upp i ansiktet.

Och någon lögnare kan vi ju för allt i världen inte ha som ytterst ansvarig för konungariket Sverige!

Är Jimmie Åkesson naiv? Eller ljuger han? Oavsett vad svaret än är så tycker jag att han är den absolut minst lämpade av alla partilederna som finns i riksdagen. Han har inte mitt förtroende. Inte alls!

Jag lyssnade till Emerich Roth i vintras. Jag är så glad att jag gjorde det medan jag hade möjlighet att få lyssna till denne man. Jag kan inte låta bli att minnas tillbaka till den dagen i februari, under Förintelsens Minnesdag i alulan på Almedalsbiblioteket, medan jag skriver texten här ovan. För jag trodde aldrig att den dagen skulle komma då jag fruktade för den svenska demokratin. Sverigedemokraterna vill inte ”röra om i grytan”. De vill störta Sverige i fördärvet!