Nyttan av ett Sveriges ”tvibo”

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar? Bilden kommer från en scen i filmen "Frankenstein" (1931), regisserad av James Whale.

Vem är på flykt? Vem är det som jagar? Varför flyr någon från en som jagar?
Bilden kommer från en scen i filmen ”Frankenstein” (1931), regisserad av James Whale.

Jag stack ut hakan lite idag. När man gör det på sociala medier får man räkna med att få mothugg, och så även denna gång. Men det satte samtidigt igång en annan, parallell tanke hos mig. En tanke om rättssäkerhet.

Om jag förstod Wikipedia rätt, så infördes begreppet ”kyrkofrid” av Birger Jarl på 1200-talet. Magnus Ladulås såg sedan till att det verkligen blev till en lag. För den som inte känner till det (och inte orkar klicka på länken jag just gav er) så handlade kyrkofriden om att ingen fick lov att attackeras eller tillfångatas i kyrkan. Det var ett ”tvibo” som vi sade när jag var liten. En säker plats.

Ska alla gamla traditioner behållas? Ska alla brott ha en ”pausknapp” beroende på var man befinner sig? Det var några av frågorna som ställdes till mig i tråden som följde på facebook. Frågor som jag inte kan svara på, för jag har inte kunskapen om vad som ska bevaras eller hur brott ska graderas.

Men så slog mig tanken… när det gäller kyrkofriden, kan det inte ha varit en reaktion på sin tid? Ett försök att tvinga fram lite eftertanke. Att skapa en möjlighet till en rättvis utgång i en svår situation? Helt enkelt ett första försök att skapa ett rättssäkert samhälle?

1200-talets Sverige var nog inte ett drömsamhälle. Jag tror nog att den som skrek högst, var starkast och kunde få folk med sig, också kunde skapa uppbåd som helt enkelt kunde ta lagen (och mycket annat) i egna händer. Jag tror att en tanke med en fristad, ett ”tvibo”, var att skapa ett tillfälle för eftertanke. Jag tror att i ett samhälle som 1200-talets Sverige, så var prästerna de som hade lite mer kunskap. Åtminstone ibland. Att prästerna visste att lyssna, medla och ställa den där viktiga frågan ”varför?” när någon kom med ett påstående.

Eftertanke. Reflektion. Lyssnande

I ett rättsosäkert Sverige fyllde säkert en fristad en nyttig funktion. Jag tror vi kanske behöver fler fristäder idag också.

Ska Västerhejde bli ”en tumme”?

"Det är billigare att stärka barn, än att laga trasiga vuxna". Skolan och skolmiljön är en viktig grund för alla barns uppväxt. Därför är det viktigt att vi vågar satsa på skolan, och därigenom barnen!

”Det är billigare att stärka barn, än att laga trasiga vuxna”. Skolan och skolmiljön är en viktig grund för alla barns uppväxt. Därför är det viktigt att vi vågar satsa på skolan, och därigenom barnen!

På måndag börjar skolan. Min yngste son ska börja sitt sista år i Västerhejde skola. Eller… ska han det?

Onsdagen den 16 augusti, inför skolstarten den 21 augusti, fick vi ett brev från Region Gotland. Ett brev daterat den 7 augusti. Missförstå mig inte här, för jag är väldigt glad över att något händer med ”skolan som Regionen glömde”. Som de glömde i 30 år. Som lappats och lagats lika länge. Nu äntligen ska skolan åtgärdas, och den risigaste delen ska, och ”Röda längan” ska renoveras. Sedan ska fler moduler läggas till barackerna som kallas Fågelboet, mitt på skolgården. Redan i höst. Jag är som sagt glad att det äntligen händer något!

Som sagt, min yngste son ska börja sitt sista år i Västerhejde skola, och han börjar i Västerhejde skola. Precis som jag blev lovad av ansvariga politiker och skolledare. Men han går där bara i två veckor. Därefter är planen att klasserna som går i trean, fyran, femman och sexan ska packas ihop och flyttas in till Visby. Åtta klasser. Till norra delen av Visby. Christoffer Polhemgymnasiets gamla lokaler.

Så till sist kom tydligen Regionen fram till att bussning av barnen från skolan i Västerhejde in till skolan i Visby var den bästa lösningen. Den bästa lösningen av de alternativ som ansvariga politiker och skolledare presenterade på stormötet i våras. Även om just lösningen med att bussa ungarna in till stan aldrig presenterades. Inte förrän efter mötet, när jag pratade med just nämnda ansvariga och politiker. Det är som det faktum att jag redan i vintras, långt innan stormötet om Västerhejde skola, fick veta från trovärdig källa att rivning och renovering av Röda längan med förlängning var vad som skulle hända. Stormötet var den sista maj. Men jag fick veta det månader innan.

Jag är väldigt nyfiken på att läsa den barnkonsekvensanalys som gjorts inför detta, och hur regionen vägt de olika förslagen mot varandra om tillfälliga lokaler för barnen. För en sådan redovisning måste väl finnas? Även om jag just nu inte kan hitta något om detta på Regionens hemsida. Jag är också väldigt nyfiken hur långt planerna kommit för den slutliga ombyggnationen av hela skolan. För den planeringen är väl i full gång? Planeringen av den nya skolan som ska ersätta barackområdet som utgör solområdet idag, och som ska kunna rymma uppemot 400 elever? För så många kommer de vara om bara några år. Västerhejde växer, och det är barnfamiljerna som flyttar hit.

Min yngste som börjar sitt sista år i Västerhejde den 21 augusti. Det blir föräldramöte den 22 augusti. Dagen efter skolstart. Det vill säga nu på tisdag. Jag hoppas vi får svar på hur det går med den nya skolan då. Den nya skolan som ska ligga i Västerhejde!

Infriade förväntningar

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt...

Har det inte visats upp på sociala medier så har det inte hänt. Det är sedan gammalt…

Ibland så vet du att det kommer bli bra. Du vet helt enkelt att dina förväntningar kommer att infrias. Frågan är bara hur bra det kommer bli!

Vi bor bra. Det är rent fantastiskt hur bra vi bor egentligen. Skulle vi behöva något är vi bara en kvart från Visby, med allt vad denna vackra stad har att erbjuda. Vi bor även på promenadavstånd från vackra Fridhem och majestätiska Högklint Och…

..vi bor på rullavstånd från en av öns bästa krogar. Allvarligt. Den är hur bra som helst. Igår åt vi middag på Lilla Bjers. Jag och hustrun. Inga barn, bara hon och jag. Vi går dit åtminstone en gång varje sommar, och redan på vägen dit vet vi att det kommer bli gott. Men i år infriades inte bara förväntningarna, utan överträffades. Jag vet att det inte går att säga så, men det var rent fruktansvärt gott!

Och mycket! Vi fick inte bara maten vi beställde, utan personalen kom med små smakprov mellan varje rätt. Hela tiden. Och det var gudagott det också. Alltså… det låter inte mycket för världen, men skum på potatisskal… Det var nästan lite för gott.

Sedan var det inte fel på sällskapet heller. Maten, serveringen och sällskapet stod för ytterligare en överraskning den kvällen. För när vi hade varit där i en timme så kollade jag på klockan. Och då hade det gått två timmar. Bara sådär… Time flies, och där och då hade tiden en rymdskyttels raketmotor i rumpan!

Det blev en fantastisk middag. Jag tror ni förstått det vid det här laget, va…

Idag skulle jag och sönerna käka lunch. Hemma. Jag hittade en helfabrikat fläskschnitzel från Dafgårds i frysen, och även idag infriades mina förväntningar. Jag förväntade mig inte samma smaksuccé som kvällen innan. Och det stämde.

Ibland så vet du att det inte kommer bli bra. Det var så äckligt att jag inte klarade av att äta upp…