I morgon stavas Äpplet WWDC

WWCD-loggan

Loggan Apple släppte inför WWDC 2015. Och jag sätter ett litet extra hopp inför den lilla finessen att bilden faktiskt ser ut att innehålla en Appel TV, sedd rakt uppifrån.

Om lite knappt ett dygn vet vi vad Jim Cook och Apple jobbat med på sistone. Sett till företaget i stort är WWDC den stora händelsen på året, när nya produkter och idéer får komma till ytan. Störst är förstås iPhonekonventet eftersom det trots allt är Apples största, mest sålda och framförallt mest inkomstbringande mjölkko. Men WWDC är ändå speciellt på sitt sätt!

Förra året satt jag på en mer än lovligt kass ADSL-lina, och trots att jag så sent som i torsdags kvitterade ut en ny router från Bredbandsbolaget, så lär jag få sitta och bli vansinnig över alla avbrott i strömmingen även i år eftersom jag i helgen inte lyckats prioritera teknikbytet i hemmet. Surt, men i värsta fall kommer jag att dra en CAT5-kabel från äldste sonens rum till Macen i vardagsrummet.

När det gäller själva konventet (om nästan exakt 20 timmar vilket klockan på spiselkransen avslöjar för mig) så har det spekulerats en hel del, och vad jag förstår finns det en viss streamingtjänst för musik som inte ens ger pengarna tillbaka. Jag tror till och med att vissa redan bekräftat ryktet.

Givetvis kommer det att handla en del om Apple Pay, kommande versioner av iOS och OSX, Apple watch samt, hoppas jag, Apple TV!

Just det sistnämnda hoppas jag lite extra på. Apple TV börjar ticka in pengar i en allt snabbare takt för Apple, samtidigt som den fortfarande märkligt nog betraktas som ett ”hobbyprojekt” utåt sett. Och jag måste erkänna att den inte får leva ut sin fulla potential i det wahlgrenska hemmet. Men det är inte bara mitt fel. Trots allt saknar den lite… extra för att jag ska använda den dagligen. Trots allt använder jag datorn och mina iOS-prylar till allt Apple TVn klarar, och mer därtill. Här, om någonstans, vill jag att Apple ska drämma till mig med sin fantastiska förmåga att leverera det jag aldrig trodde att jag skulle behöva.

Samt att Apple Pay äntligen kommer till Sverige. Just nu är jag sur så det räcker på Swedbank!

När urvalet är litet, så kanske man hittar guldkornen

Pergolastolpar

Först Martin. Sedan Ernst. Men som en skugga seglade SVT upp och plockade fram Pernilla. Plötsligt fick vi en ny sheriff i stan, som tillsammans med sina vice gör ett grupparbete som vinner. Medan jag själv leker plockepinn i trädgården…

Ger Ernst dig ångest? Stressar Timell dig? Praktiska, händiga herrar och damer på teven kan ge vem som helst problem med självkänslan. Inte så mycket på vintern. Då ingår det ju i planeringen. Det är nu under sena våren, på gränsen till sommaren, som du inser att din planering egentligen bara blev en lång lista av måsten.

Jävla Martin och Kirch… Kilter…. Ernst!

Det senaste året har familjen Wahlgren bara haft ettan, tvåan och fyran. Så vi har inte haft speciellt mycket att välja mellan på teve. Men vi hittade ett program. Ett program som hållit på några säsonger. På olika tider, olika dagar, och med olika längd. Där poängen egentligen inte är projektet eller uppdraget, utan där den stora behållningen är programledarna. Programledarna och deras ständiga smågnabbande. Speciellt mellan två av dem. Jag tänker på Pernilla och John i Trädgårdstisdag!

Kärt barn har många namn, för jag har för mig att det en gång även har hetat Trädgårdsonsdag. Men det är oväsentligt. I år fick programledaren Pernilla Månsson Colt, trädgårdsmästaren John Taylor och kocken Tarek Taylor sällskap av Malin Persson. Programmet i sig är trevligt, med lite idéer och tips, och ibland även lite nytt som man hajar till av. Men framför allt har den tre saker som får det att sticka ut lite i hus-/hem-/trädgårds-/matträsket. Jag gillar till exempel musiken! Den passar konceptet som handsken, och tillåts ta lite plats. Någon har tänkt till lite när de valde musiken. Musiken i i kombination med ett riktigt bra foto är guld. Riktigt guld! De som håller koll på fotot borde jäklar i min låda få ett pris. Ett riktigt fint pris!

Sedan har vi den tredje lilla detaljen som verkligen får mig att gilla programmet, och som jag nämnde ovan. Kemin mellan programledarpernilla och trädgårdsjohn är lika perfekt som… som… mjölk och O’boy! Eller kanske som pepparkakor och ädelost. Två väldigt omaka delar som tillsammans blir så mycket mer. Deras gliringar, gnabbande och huggande, fast ändå på ett trevlig sätt, sätter krydda på hela programserien. Tarek och Malin är bra på sitt sätt de med (och medan jag skriver detta har vi på programmet i bakgrunden. Just nu berättar Tarek om att den gröna chilin är ganska mild, och stoppar en bit i munnen. Han ändrar sig ganska fort efter några hostningar. ”Fast den här var inte blyg precis”).

Det är egentligen inte något fel på vare sig Martin eller Ernst heller. Men om jag bara fick se ett hemarbetarprogram så skulle min röst absolut landa hos Pernillas gäng!

#Blogg100

Framtiden kommer redan i morgon

Bild på trädgården

Nej, pergolan ska inte finnas här, utan närmare huset. Jag valde bara denna bild för att den är bra mycket vackrare än brädhögen som ska bli en pergola. I morgon!

Jag ska inte hänga upp mig så mycket vid vad som hänt idag, även om det var mycket. Studenter, klippning, födelsedagskalas och annat. Men nej, vi struntar faktiskt i det och går rakt på sak!

I morgon ska jag bygga en pergola.

Japp, så var det sagt. En pergola. Längs muren på baksidan. Närmare 25 meter om jag minns rätt. Jag slog ner stolpspjut för flera veckor sedan, och nu har de stolpskor som jag var tvungen att gjuta fast fått härda i två veckor, så allt grundarbete borde vara fix och färdigt. Bara själva träarbetet kvar.

Anneli får klippa gräsmattan under tiden!

#Blogg100

Det går bra nu…

Vill bara kort konstatera att jag måhända kan vara lite trött, men det kan bero på att jag är lycklig för att:

  • jag denna afton hämtat ut en ny router för vårt gamla bredband över ADSL
  • varit på fibermöte och fått kika på vårt nya bredband via fiber
  • storhandlat, och där lyckats vandra rakt in i en rea på Lego.

Nu ska förhoppningsvis vår nuvarande uppkoppling fungera lite bättre, och om en månad bli uppgraderad till något ännu bättre. Sedan är det en lite bitterljuv upptäkt att hitta en rea, och då speciellt en rea på en av sina nördiga intressen. Bitterljuvt eftersom… det ju inte precis blir billigt på riktigt. Bara mera!

Sedan fick jag stå ut med att lassa legokartong efter legokartong upp på kassans transportband eftersom mitt kundkort ballat ur så jag inte kunde scanna varorna själv… Undrar just vad kassörskan tänkte? Egentligen?

#Blogg100