Exakt vad som sades när Gotlandsupproret träffade infrastrukturministern vet bara de. Vi känner bara till det som sades, eller inte sades, efteråt!
På sätt och vis är det som inte sades det viktigaste. Catarina Elmsäter-Svärd gav inga löften. Alls! Inga vinkar, köttben eller ens en livboj åt en drunknande region. Och varför skulle hon det?
Just nu är regeringen ute på en tidig valturné. Miljarder till forskning här, miljarder till infrastruktur där. Nu senast lovade de till och med en miljard åt pensionärerna. Detta följer en noga regisserad plan, en plan som placerat finansministern i baksätet och återvalsalliansens förare bakom ratten.
Just nu är det de stora pengarna och de yviga gesterna som räknas. Några miljoner hit eller dit till Gotlandstrafiken är inget som ingår i den generösa framtoning de vill bjuda på just nu!
Däremot kommer regeringen att få bekänna färg i slutet på månaden. Det är då infrastrukturpropositionen offentliggörs, och det är då vi svart på vitt får se hur mycket Gotland är värt i deras ögon.
Det blir en bekännelse jag är lite rädd för…
