Den som jobbar på sin ledighet

Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre...

Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre…

Jag har denna påsk varit förvånansvärt frånvarande. Ja, inte gentemot familjen och så. Utan frånvarande vad det gäller omvärlden. Visst har ett och annat sluppit igenom tack vare sociala medier och en radio som i stort sett stått på dag ut och dag in så länge vi varit hemma. Men ändå…

Ja, jag vet att vi haft nya bombdåd. Ja, Endre vann nu senast. Ja, en enig kritikerkår sågar senaste superhjältefilmen. I övrigt har jag känna mig trygg i min lilla bubbla.

Jag kallar det semester!

Men… I mitt jobb handlar mycket om omvärldsbedömning. Vad händer? Hur påverkar det och vad? Det mesta kan jag låta passera obemärkt. Faktum är att 99,99 av allt som sker och som når mig kan jag lämna därhän för det är helt enkelt inte relevant. Vare sig för mig eller mitt jobb. Så egentligen skulle man kunna tro att jag inte gör så mycket. Om det inte hade varit för en detalj.

Allt som jag nås av måste processas. För jobbets skull. Allt jag läser, ser eller hör måste passera ett litet filter i mitt huvud. Ett filter som hela tiden behandlar och sorterar information. Hur är detta relevant till jobbet? Hur mycket påverkar det jobbet? Påverkar det något annat?

Nya bombdåd, den här gången i Pakistan. Vad säger Svenska kyrkan centralt om detta? Ska jag vidarebefordra någon information? Facebook? Hemsidan?

Endres SM-slutspel fortsätter. Vad kan detta påverka lokalt? Är någon av spelarna aktiv som volontär i kyrkan? Till vilket pastorat hör Endre, och är det socknen eller spelplatsen som är viktigast?

Superman v Batman. En gudalik varelse möter en människa driven av hämnden, är det något att relatera till kyrkan? En premiär mitt i påsktiden, med ett annat drama som konkurrent?

All information ska bearbetas och sorteras. Förkasta eller agera? Agera nu eller senare? I vilka kanaler?

Allt detta. Hela tiden. Trots att jag har semester med familjen…

Serier. Lego. Film – Papper. Plast. Cellulosa…

Ja, bilden är från eposet Dark Knight Returns, men det är så mycket som "lånats" från detta till filmen. Åtminstone när man tittar på traileran. Det är därför mina förväntningar är så... så... räcker det ens att säga superhöga?

Ja, bilden är från eposet Dark Knight Returns. Inte filmen utan serien från 1987. Men det är så mycket som ”lånats” från detta till filmen. Åtminstone när man tittar på trailerna. Det är därför mina förväntningar är så… så… räcker det ens att säga superhöga?

Inte nödvändigtvis i den ordningen, men där har vi några av mina främsta intressen. Jag skriver några av dem, för listan är faktiskt ganska lång och blandar allt från hantverkare till det jag gör just nu. Att skriva.

Men just nu ska det handla om serier. Och Lego. Och film. Ibland kombineras alla tre vilket vi kunnat se på senare år då seriefigurer som The Avengers gör succé på biograferna och säljs som danska plastbitar. Med såväl originaldräkterna från serietidningarna som de lite modernare från filmerna. Det blir så gulligt så jag nästan gör på mig i extas.

Märkligt nog ska jag nu räkna bort en av kategorierna för att istället fokusera på de två andra. Nyligen hade Deadpool premiär på de svenska biograferna. En av Marvels lite… märkligare figurer och den mest vrickade. Jag har inte sett filmen, men räknar kallt att den blir något jag kommer köpa och avnjuta hemma.

I höst kommer även Suicide Squad, också det en lite vrickad spinoff baserat på en hopslagning av ett gäng superskurkar. Jag skulle vilja säga att det är B-laget av superskurkar från DC, men ändå väldigt intressant. Dessutom återkommer på bio allas vår Wolverine samt ovan nämnda The Avengers och X-Men, alla från Marvels digra personalliggare.

Nu närmast kommer den ack så efterlängtade Batman v Superman, Dawn of Justice. Jag har kikat igenom de trailers som släppts, och jag är rädd för att mina förväntningar kommer vara så skyhöga att jag blir fruktansvärt besviken. Oavsett hur bra filmen än är. Men lita på om jag kommer att sitta i biopubliken ett par, tre dagar efter premiären.

Därefter… lär det bli än mer spandexseriefigurer på bio. Kolla bara den här listan så förstår ni nog vad jag menar. Och när ni läst den så inser ni att vi är tillbaka med den tredje kategorin jag nämnde i början.

Trä är ett levande material, eller något…

Jag gillar att bygga. Även med hammare, spik och det tålamod som ibland krävs.

Jag gillar att bygga. Även med hammare, spik och det tålamod som ibland krävs.

Jag tog en tripp till en välkänd byggmaterialsfirma under den tidiga kvällen. Jag, vårt släp, snickarbyxorna och tumstocken. Det blev några meter impregnerat trä den här gången.

Det är där jag tappar tråden lite. Såsom ”barn av Timell” (jo, jag är tillräckligt gammalför att ha infekteras av den klassiska Timelleffekten) har jag genom åren tagit del av devisen ”trä är ett levande material”.

Så fan heller att det lever. Det är grymt opålitligt och beter sig som en unge i trotsåldern, men lever gör det då rakt inte! Allvarligt talat, vi hugger av trädets näringsupptagningsförmåga, vi sågar av dem deras andningsorgan och till sist styckmördar vi dem i lämpliga längder avsetta för allsköns klåpare med skruvdragare och tummen mitt i handen. Och i mitt fall idag tog jag hand om likdelarna vilka dessutom kemikaliebehandlats fullt ut för att inte resterna ska börja ruttna införtid.

Nej, trä är stendött och opålitligt. Jag älskar det! I alla fall så länge sågklingan är vass och skruvdragaren nyladdad…

#Blogg100