En bild som redan blivit en ikon, och dessutom Årets bild. Här i en legoversion av Rickard Sjögaardh, och jag är väldigt tacksam för att jag får låna den.
Den här bilden är fantastisk på så många sätt. Den är en hyllning till en person, ett ställningstagande och en hobby på en och samma gång. Och det är ungefär här som jag gör det så vansinnigt svårt för mig själv…
Jag försöker vanligtvis hålla mig till en regel när jag skriver. ”Keep it simple, stupid”. Det är inte så allvarlig menat som det låter. Men det är också mycket svårare än vad man kan tro. ”Förlåt att brevet blev så långt, men jag hade inte tid att skriva kort” är en annan liten varningsklocka jag har i huvudet och som jag försöker jobba med.
Båda dessa regler misslyckas jag ofta med!
Ikväll väljer jag att göra två saker samtidigt, och det brukar sällan bli bra. Jag tänker ändå genomföra det, för bilden här bredvid kräver det. För det första vill jag återigen hylla Årets Bild, en bild tagen av David Lagerlöf och som föreställer en väldigt modig människa som ställer sig framför en mardröm. Tess Asplund blev världsberömd när hon protesterade framför en nazistisk demonstration i Borlänge 2016, och är en sinnebild över den lilla människans kraft, styrka och motstånd mot de onda krafterna runt om oss. Den är lika stark som bilden på mannen framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg 1989 om du frågar mig.
Jag beundrar hennes mod!
Jag är också lite avundsjuk på Rickard Sjögaardh. Det är han som i lego gjort en egen tolkning av en fantastisk bild. Och när man gör något i lego så kan det ju inte bli annat än bra, eller hur? Den här bilden dök upp första gången i ett av alla dessa forum jag är medlem i på Facebook. En AFOL-grupp, Adult Fans of Lego. Jag använder själv lego ibland för att illustrera en text, och när Rickard återpublicerade sitt alster efter utnämningen av Årets bild så… blev jag lite tagen av lekfullheten i ett så allvarligt ämne.
Det är vanskligt, jag vet. Jag är ute på lite hal is här. Något av det viktigaste vi har att försvara just nu är alla människors lika värde. Jag har haft det som ledord de senaste åren, och jag tänker inte svika den tanken på länge än. Ändå väljer jag att skriva om detta i samma andetag som jag nämner den danska favoritplasten. Lego. En leksak för barn.
Det är självklart! Båda går hand i hand. Tag bort barnet i oss, och vi reduceras till känslokalla maskiner utan empati. Ta bort vår medmänsklighet, och du tar samtidigt bort vår möjlighet att se världen med ett barns ögon, att se det självklara. För kejsaren har inga kläder på sig, och det är bara barnet i dig som kan se detta!