När världen är svart och vit

Nix. The Dark Knight jobbar faktiskt på fel sida. På den mörka sidan. Egentligen.

Egentligen så finns det inte. Jag menar den svart-vita världen. Skalan innehåller nämligen så mycket mer. Så ofantligt mycket mer! ”Fifty shades of Grey” är bara en löjligt lågupplöst version av hur variationsrik världen är. För det går inte att dela upp den i antingen eller. Inte i svart eller vitt.

Bortsett kanske för en sak. Lagen! Jag har säkert fel, och att även Svea rikes lag innehåller nyanser. Men jag har just nu bara en sak framför mig. Och det är att antingen så bryter du mot lagen. Eller så gör du det inte. Du kan inte mixa detta.

Just nu, medan jag skriver detta, så stormar det rejält ute i den gotländska natten. Det är inte bara vinden som röjer runt där ute i mörkret, utan även debatten. Plus ilskan. Hatet. Rädslan! På alla plan. I alla kanaler. Och här har vi absolut något som har flera olika nyanser. Även av brunt tydligen. Men i den här debatten har vi de som lyser med de ljusaste av strålar, och de vars mörker slukar allt i sin närhet. Skuggvarelserna. The dark side!

Du kan inte bryta bara lite mot lagen. Du kan inte välja och vraka mellan paragraferna efter vad som passar dig bäst. Lagen är en skiljelinje där du som person väljer på vilken sida du vill stå. Hjälte eller bov. Tjuv eller polis.

Jag vet att jag under dagen använt en dålig liknelse. Men jag använder den ändå. För jag kan inte beskriva det på annat sätt. Liknelsen handlar om att den gamla seriefiguren Batman inte finns på riktigt. Om han var på riktigt skulle han spöa upp alla medborgargarden eftersom de bryter mot lagen. Men från första gången han gör detta skulle även han bryta mot lagen, eftersom han samtidigt förvandlas till ett enmans medborgargarde. Och då skulle Batman bli tvungen att spöa sig själv.

Antingen är du på rätt sida av lagen. Eller så är du det inte. Du kan inte vara antingen eller. Lagen är inte ofelbar. Men enda chansen att förändra den är att arbeta med den. Inte bryta mot den. Lagen kan fixas. Men du kan inte laga den om du brutit den.

Sorry Bats, men i den riktiga världen skulle Bruce Wayne göra ett bättre jobb än du!

Isolerad för min hälsas skull?

Filmen The Martian fick mig att fundera på hur jag skulle reagera på att vara isolerad från allt. Och hur lockande det kan vara...

Filmen The Martian fick mig att fundera på hur jag skulle reagera på att vara isolerad från allt. Och hur lockande det kan vara… Bilden från IMDB.com

Jag såg The Martian idag. Eftersom jag var hemma med feber i kroppen så var det okej, tyckte jag. Och det var en bra film. Så pass att jag efteråt började fundera på hur jag själv skulle fixa en sådan situation.

Och med situation menar jag själva isoleringen. Inte att vara ensam på en planet flera månader och år i sträck. Utan att vara utan mänsklig kontakt. Det är en lite skrämmande men ändå spännande tanke. Det är lite vad som lockade mig med teveprogrammet ”Big Brother” inför första säsongen. Fram tills det visades och helt fuckade upp mitt intresse för experimentet. Men att vara isolerad från omvärlden…vissa delar av mig skulle faktiskt inte ha det minsta emot detta just nu.

Världen är helt galen just nu! Vi har å ena sidan experter som berättar att jorden inte varit så här fridfull på många år, samtidigt som vissa basunerar ut hur farligt det är överallt. Vi har teknik-, medicin- och biologierövringar som verkligen är till planetens bästa, samtidigt som stora ekonomiska intressen gör det nära nog omöjligt att låta dessa framsteg göra sitt jobb. Och vi har en politisk scen som är helt osannolikt.

Jag menar, blockpolitik och dess förvecklingar i all ära, men det här är vansinne. I Sverige. I Europa. I världen!

Runt om i vår omgivning har vi människor som vill ha en smäll på käften. Inte av mig. Det lär de heller aldrig få, jag är lite för snäll för det. Men just nu vill massor av människor ha ledare som med kraft gör något åt det där dessa människor inte förstår. Det ska vara hårdhänt. Det ska vara taktfast. Vad människorna inte förstår är att det är just de själva som kommer få den där snytingen. Det är de själva som ber om någon som ska prygla dem för att de säger/gör/önskar/älskar fel saker/personer/åsikter.

Igen! Och igen.

Det är så urbota korkat så man blir mörkrädd. Och nej, det gör ingen skillnad i retorikens kärna om det är politiker av idag eller om det var en liten svartmuskig fan i ful mustasch som stod och gallskrek under 1930-talet. Ingen skillnad alls! Vi har ett gäng obehagliga figurer i varje land i Europa, och en dåre i mytisk frisyr på andra sidan Atlanten. Personer som endast ger kraft åt våldsspiralerna. Helt i onödan, för vetenskapen visar att världen faktiskt blir bättre. Att vi aldrig tidigare haft så goda chanser som nu för att lösa våra problem. Bara vi gör det tillsammans!

Men det är en väg de rädda inte vill ta. De vill hellre ha dårar som leder dem in i en frenetiskt snurrande våldsspiral.

Fick jag chansen skulle jag ta den där enkelresan till Mars. Men jag skulle behöva ta familjen med mig. För min och deras skull…

Där skiten träffar fläkten

Av de dummaste, dumma måste ändå detta ligga på top tio!

Av de dummaste, dumma måste ändå detta ligga på top tio!

Egentligen finns det annat att bli förbannad på. Jag menar, här har vi krig och elände i världen. Vi har en annalkande klimatkatastrof på gång. Politiska ledare och wannabes goes bananas, och den sista nyttiga idioten är helt klart ännu inte född.

Ändå får pulsen hos mig fart och den där blodådern jag har i pannan har växt till sig. Det finns nämligen idioter på lite närmare avstånd också. Där alla hästarna inte finns kvar i stallet. Där knivarna inte bara är oslipade utan verkar saknas helt i besticklådan. Där lyset är tänt men ingen jäkel finns hemma.

Det finns en del idioter som tror att på Gotland försvinner soporna av sig självt!

Såhär längs väg 140 söder om Visby kör såväl yrkestrafiken som privatbilisterna som om de hade djävulen själv efter sig genom Västerhejde. Och om det inte vore illa nog så slänger en del imbecilla inte bara ut skräp genom sidorutan, utan vissa gör helt enkelt ett snabbt stopp, ställer en hög med hushållssopor bredvid vägen, och kör sedan käckt vidare. Med ett eget litet berg som snabbt krymper i backspegeln. En liten höjd av tomma konservburkar, matrester, emballageplast samt hopvikta och väldigt välanvända blöjor. I en plastkasse!

Låt mig försäkra er om att det finne ett alldeles speciellt hörn i helvetet reserverat just för er!

Men så finns det ytterligare en nivå av ren och skär ondska längs vägen. Eller så är personen i fråga bara så korkad att det är ett under att idioten ens klarar ta sig ut sängen på morgonen. Jag talar om de hundägare som paketerar den lilla illaluktande högen från sin lilla favorit i en liten plastpåse. Som de sedan lämnar i diket.

Ungefär där går gränsen för mitt humanitära sinne. Dessa djurägare, som jag helst skulle vilja referera till som ”vandrande argument för retroaktiv abort”, stoppar alltså ner bajs i en plastpåse. Ett biologiskt och snabbt nedbrytbart ämne lämnas i en hög på marken, med ett skyddande membran som håller de närmaste 10 eller hundra åren. Jag skulle vilja undersöka dessa nedskräpare, för att se var i hjärnan logiken tar ett sådant krumsprång. Hur det kan bli så fel? Är de dumma på riktigt? Eller…

..skiter de bara i det?