Category Archives: Media

När världen är svart och vit

By | | Blogdump, Comic, Gotland, Mångfald, Media, Omvärld, Politik
Leave a comment

Nix. The Dark Knight jobbar faktiskt på fel sida. På den mörka sidan. Egentligen.

Egentligen så finns det inte. Jag menar den svart-vita världen. Skalan innehåller nämligen så mycket mer. Så ofantligt mycket mer! ”Fifty shades of Grey” är bara en löjligt lågupplöst version av hur variationsrik världen är. För det går inte att dela upp den i antingen eller. Inte i svart eller vitt.

Bortsett kanske för en sak. Lagen! Jag har säkert fel, och att även Svea rikes lag innehåller nyanser. Men jag har just nu bara en sak framför mig. Och det är att antingen så bryter du mot lagen. Eller så gör du det inte. Du kan inte mixa detta.

Just nu, medan jag skriver detta, så stormar det rejält ute i den gotländska natten. Det är inte bara vinden som röjer runt där ute i mörkret, utan även debatten. Plus ilskan. Hatet. Rädslan! På alla plan. I alla kanaler. Och här har vi absolut något som har flera olika nyanser. Även av brunt tydligen. Men i den här debatten har vi de som lyser med de ljusaste av strålar, och de vars mörker slukar allt i sin närhet. Skuggvarelserna. The dark side!

Du kan inte bryta bara lite mot lagen. Du kan inte välja och vraka mellan paragraferna efter vad som passar dig bäst. Lagen är en skiljelinje där du som person väljer på vilken sida du vill stå. Hjälte eller bov. Tjuv eller polis.

Jag vet att jag under dagen använt en dålig liknelse. Men jag använder den ändå. För jag kan inte beskriva det på annat sätt. Liknelsen handlar om att den gamla seriefiguren Batman inte finns på riktigt. Om han var på riktigt skulle han spöa upp alla medborgargarden eftersom de bryter mot lagen. Men från första gången han gör detta skulle även han bryta mot lagen, eftersom han samtidigt förvandlas till ett enmans medborgargarde. Och då skulle Batman bli tvungen att spöa sig själv.

Antingen är du på rätt sida av lagen. Eller så är du det inte. Du kan inte vara antingen eller. Lagen är inte ofelbar. Men enda chansen att förändra den är att arbeta med den. Inte bryta mot den. Lagen kan fixas. Men du kan inte laga den om du brutit den.

Sorry Bats, men i den riktiga världen skulle Bruce Wayne göra ett bättre jobb än du!

När den olympiska lågan slocknat

By | | Blogdump, Fritid, Hälsa, Media, Omvärld, Sociala Media
Leave a comment
Bild på Olympiska spelens ringar i svart

”Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls.” Jag skrev detta slutord efter att jag hittat Will Pimbletts bild på Flickr.com (publicerad under CC BY-NC-ND 2.0).

Jag måste erkänna på en gång… det där med idrott har aldrig varit min grej! Visst, jag har testat på den ena och det andra, och haft roligt medan jag gjorde det. Men ju äldre jag blir desto mer ointresserad blir jag av det! Just nu tycker jag till och med att det suger. Ordentligt!

Snart börjar OS. Världens främsta atleter möts i Rio, Brasilien, och jag kommer värja mig för detta allt vad jag kan. Till och med idrotter som jag vanligtvis har ett flyktigt förhållande till kommer jag välja att avstå ifrån. Varför?

Korruption.

I upptakten till detta OS, och faktiskt redan i de tidigare, så har två händelser klistrat sig fast i mitt medvetande. Det första är den flathet som jag tycker att IOK, Internationella Olympiska Kommittén, hanterat dopingskandalen med Ryssland. Det är helt enkelt ryggradslöst att stjälpa över allt ansvar på de olika förbunden, hur man än väljer att formulera det. Jag vet att doping förekommit från tidernas begynnelse, och att det inte är något nytt med statskontrollerat fuskande. Men nej, IOK hade här kunnat göra skillnad men de valde att låta bli. Om det handlar om finansiell-, makt- eller vänskapskorruption vet jag inte. Men ja, jag hävdar att det handlar om korruption!

Som om inte detta vore ont nog, så nåddes jag här om dagen att IOK ”förbjudit” andra företag än de egna sponsorerna att nämna de olympiska spelen. Speciellt på sociala medier. Inte heller detta är något nytt, utan har varit på tapeten även inför tidigare OS som i London och Sotji. Det är också allmänt känt att IOK håller stenhårt på reklampengarna. I sig ser jag inga problem i det. Alla sponsorer, från gärdsgårdsserien till högsta divisionen, betalar för att få synas med de dem sponsrar. Men kom igen, medielandskapet har förändrats, och i synnerhet de stora ”idrottsbolagen” behöver ta sig i kragen. Vi skriver 2016 nu, och det innebär förändringar. Pengarna sinar i de gamla fårorna, och istället för att bygga murar runt sig måste även IOK reformera sig. Detta är en anna form av korruption, där de som förväntar sig pengar med alla medel försvarar sin ”rätt”.

Så det är inte bara så att mitt allmänna ointresse för idrott gör att jag struntar i OS denna gång. Jag önskar alla våra atleter en god kamp, och hoppas att de kan göra upp om medaljerna utan fusk, politik och korruption. Men…

Nej, jag kommer inte följa OS från Rio. Det är inte värt det!

Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls. Spelen svärtas av allt för många intressen utanför den sportsliga, och jag väljer helt enkelt att inte bidra längre.

Fånga dagen, fånga dem alla, eller bara fånga det som är ”nytt”

By | | Almedalen, Blogdump, Fritid, Gotland, Hälsa, iPhone, Media, Sociala Media
Leave a comment

En utsikt i Pokémon, från mina föräldrars balkong i Visby. Ni har ett av flera ”Gym” vid S:t Pers ruin i förgrunden, och längre bak syns Almedalen. Sedan gäller det att passera alla de mindre blå stationerna också, om och om igen. Gissa om detta ger bra, och motiverad, träning för stora och små!

Jag har två söner. Förmodligen är de precis som de flesta andra barn, med intressen och ett eget liv vid sidan av familjen där kompisar och annat går före. Och precis som mina föräldrar före mig, och troligen deras före dem, så oroar jag mig för mina barn. Framförallt deras hälsa och fysik.

”Pappa, jag går ut i trädgården en stund”…

Jag ska inte sticka under stol med att trösklarna för att passera ytterdörren nog var lite lägre när jag var yngre. Det fanns liksom lite färre distraktioner inomhus som kunde tvinga föräldrarna att handgripligen kasta ut sina barn på den tiden. För att de skulle få lite frisk luft. Fast för egen del fastnade jag ändå lika lätt inomhus som mina egna barn. Detta tack vare mina serietidningar. Jag kunde sitta inne i timtal, precis som mina söner kan göra med att spela Minecraft, Roblox, snacka med polarna via Skype eller se på sina favoriters senaste YouTube-filmer.

Det har alltid funnits en anledning att inte gå ut. Oavsett teknik eller tidsperiod. Skulle det inte vara för att min förstfödde håller på med fotboll skulle jag kanske vara lite oroligare. För den yngste är det lite värre, men nu har han åtminstone börjat intressera sig för bågskytte, så han hinner ännu hitta en sport han också. Jag har ändå alltid varit lite orolig för det där med fysiska aktiviteter för barnen.

Grabbarna har däremot varit duktiga på att ta sig till ”ny” teknik skapligt fort. Jag skriver ”ny”, för det är bara vi som är lite äldre som tycker att tekniken är ny. All dagens teknik! Men för dem är det inte ”nytt” utan ”nu”, och så har det i stort sett alltid varit. ”Ny” teknik, ”nya” spel, ”nya” appar och ”nya” kommunikationskanaler är realtid för dem. Det händer nu, och det är inte ett dugg nytt utan bara som det ska vara.

För sönerna som sagt. För oss ”som hängt med lite” är det ”nytt”. Vi kan jämföra med hur det var tidigare. Jag var bara ett tuppfjät äldre än min äldste när jag programmerade i Basic på en Vic 20. Jag spelade 8-bitars tevespel och laddade in datorspel via en bandspelare med räkneverk. För den tidens 40+, typ mina föräldrar, var det jag gjorde ”nytt”. Men det tyckte inte jag.

”Pappa. Får vi gå bort till idrottsplatsen” frågade den yngste i måndags…

Det var inte vad jag riktigt var beredd på att få höra. Inte första dagen på semestern. Knappast i övrigt heller, och speciellt inte från honom. Appen ”Pokémon Go” var bara två dygn gammal på svenska App Store, och båda sönerna var redan fast. Kvällen innan hade han och jag tagit en lång kvällspromenad för att fånga de små digitala liven på gatorna runt vårt hus, och i trädgårdarna också för den delen, och vi hade riktigt kul under tiden.

Helt plötsligt är det roligt att gå ut. Inte bara för mig på min dagliga morgonpromenad, utan även för sönerna. Tillsammans! Morgon, middag och kväll. Alltid finns det en ny Pokémon som bara väntar på att få bli fångad.

Den som påstår att datorspel och teknik bara är av ondo har nog inte tänkt tanken fullt ut. Eller så hänger hen inte med bland allt det ”nya”…

Blir världen brightare efter Brexit?

By | | Blogdump, Media, Omvärld, Sociala Media
Leave a comment
Är Brexit början på något bra för alla? Inte en susning, men tack vare detta så fick Relevante visa sin bild på Lammlur genom Wikimedia Commons och CC-BY-SA 4.0

Är Brexit början på något bra för alla? Inte en susning, men tack vare detta så fick Relevante visa sin bild på Lammlur genom Wikimedia Commons och CC-BY-SA 4.0

Jo, jag känner till det där med knäckta ägg och omelett. Och att det är en sjujäkla kliché. Men det kan vara så att detta ägg är början på något bättre?

Brexit har förvånat en hel värld, och kanske också britterna själva. Konstigt nog tror jag att detta bara är början. Inte början på slutet, utan snarare början på något nytt. För att komma dit behövs det möjligen fler ägg, men framför allt tror jag vi behöver komma på varför så många tycker att den nuvarande äggröran smakar så illa. Och varför vi behöver sno ihop ett nytt, och bättre, EU.

Jag tror nämligen inte att detta skulle vara slutet på gemenskapen. Det finns egentligen bara ett sätt som verkligen skulle sänka hela tanken med EU, och det är om vi tror att allt kan fortsätta som vanligt. För… det kan vi inte!

Och i Brexits kölvatten ser jag två, lite olika, svallvågor…

Det börjar faktiskt i närområdet. Närmare dig, i det egna landet eller till och med den egna kommunen. Jag ser politikerföraktet. Misstroendet för myndigheter och auktoriteter. ”PK-maffian” och faktaresistensen. Vi är inne i en ganska så läskig, nedåtgående spiral som ökar i styrka hela tiden. Vanmakten bland grannar och vänner ökar. Du litar mer på Pelle i huset bredvid än på experterna, för de ”saknar ju kontakten med vanligt folk”. Det samma sägs om politiker och andra samhällsbärare. De ser inte längre ”det vanligt folk” ser.

Jag är ledsen, men jag tror att det bottnar i ett moment 22 där politikerna och samhällsapparaten står på en sida, media på en annan och ”vanligt” folk på den tredje. Just nu vill folket ha enkla lösningar på komplexa frågor, media eldar på med svarta rubriker och ”klickbaits”, medan politiker slänger extra bensin på brasan genom att låtsas att de har de enkla svaren.

”Vi vill ha tillbaka våra enkla liv, som var trygga med våra gamla jobb att gå till” säger folket.

”Brottsligheten i Din stad ökar när fabriken hos Dig läggs ner” mullrar media.

”Hårdare straff och ersättningsjobb” kontrar politikerna med.

Jag läser att Donald Trumps retorik går hem i ett USA där de gamla industrijobben ersätts av låglönejobb. Där arbetare behöver två eller tre jobb för att nå samma lönenivå som tidigare, i konkurrens med människor de aldrig trodde att de skulle behöva konkurrera med i yrkeslivet. Trump kommer med enkla lösningar, och han får rubriker oavsett om media orkar syna hans påståenden eller inte.

Högerextrema och populistiska partier har just nu vind i seglen. Några som inte har det är mediahusen vilka just nu drömmer om journalistiska stordåd. Detta medan ekonomin knappt räcker till att dammsuga internet i allmänhet och Facebook i synnerhet efter ”nyheter”. Samtidigt har etablerade partier svårt att göra sig hörda eftersom de inte klarar att överrösta faktalösa, självutnämnda experter och sensationella tidningsrubriker.

Just nu är vi väldigt långt från några landsfaderliga politiker och kunniga journalister som lyfter inte bara debattnivån utan hela samhället. Som respekterar sina meningsmotståndare. Som pekar på samhällsfrågorna på ett erfaret och kunnigt sätt. Istället får vi fler debattprogram, sensationsjournalistik och politiker som istället för sakfrågans lösning anmärker på meningsmotståndarens ordval.

Från min horisont har hela kampanjen om Storbritanniens vara eller icke vara just rört sig i ovannämnda, dåliga regioner. Det är en förlust i sig. Samtidigt är i ärlighetens namn EU en dinosaurie. En jättebest som knappt ens längre känner när en lem attackeras. Men nu är en lem allvarligt sårad. Djupa sår, som kanske kommer att resultera i att den kroppsdelen förloras.

Det kanske inte går så långt. Kanske kan EU förbättra relationen med britterna. Kanske EU inser att utan sina lemmar, vilka består av vanligt folk i städer och på landsbygd, så fungerar inte den fria marknaden. Att gemenskapen behöver reformeras och utvecklas, innan man står där utan vänner att samla till samråd.

Jag tror, att i den utdragna process det innebär att avbryta samarbetet mellan EU och Storbritannien, så kommer samtalen skapa något nytt. Något som är bättre. Inte bara för det anrika gamla kungariket, utan för hela Europas folk. Ett EU som är relevant och kanske till och med förståeligt för folket.

Jag vet, jag har sannerligen inte bidragit till några lösningar eller smarta quick-fix. Men…nu om någonsin finns det en chans att göra europa bättre. Inte sämre!