När jag märker att något fattats mig

Ibland kan en tidning, eller en serietidning, bli liggandes. Oläst. Eller varför inte en dagstidning? Det kan hända att jag inte läser dem heller. Det händer. Inte ofta, men det händer.

Ibland kan en tidning, eller en serietidning, bli liggandes. Oläst. Eller varför inte en dagstidning? Det kan hända att jag inte läser dem heller. Det händer. Inte ofta, men det händer.

”Du saknar inte kon förrän båset står tomt” eller något liknande. Jag tänkte faktiskt inte på det först. Jag menar visst, jag såg ju i affären att något var nytt. Men det kunde lika gärna ha varit jag. Jag har ju inte alltid varit så snabb, eller så vetgirig, emellanåt. Så jag lade inte så mycket tankemöda på det.

Men det var där i affären det först slog mig. Och efter det så var det de ändrade profilerna på Facebook. De indikerade även de att jag inte riktigt hängde med. Att jag saknade en speciell kunskap!

Det är ju lite så, att ibland släpper du taget lite grann. Du väljer att släppa fokuset. Kopplet får släppas ut lite. Blicken dröjer sig lite, lite längre vid sidan om istället för rakt på. Men det håller aldrig i längden. Till sist får du skärpa dig. Du får ta dig i kragen och se till att avbryta den där impulsen att låta bli. Du behöver det. Du behöver insikten och kontrollen. Du behöver kunskapen och allmänbildningen!

Av någon anledning förnyade jag inte min prenumeration på Horisont när den gick ut tidigare i år. Men jag har fixat det idag. Jag är tillbaka i sadeln. Jag riktar mitt fokus framåt igen, och tar sikte långt där framme. Mot horisonten…

Nu är det dags att läsa igen!

I det långa loppet vinner det goda!

Efter att ha sett hur även gotländska medier valt att använda en rubrik som jag inte tycker är okej, så valde jag att följa ett exempel som en annan redan gjort med nationella media. För... det måste gå att tänka till lite. Även när man ska lyfta nyheter.

Efter att ha sett hur även gotländska medier valt att använda en rubrik som jag inte tycker är okej, så valde jag att följa ett exempel som en annan redan gjort med nationella media. För… det måste gå att tänka till lite. Även när man ska lyfta nyheter.

Tro det eller ej, men egentligen så är jag ganska tillbakadragen av mig. Jag känner mig helt enkelt inte hemma att vara ute, så att säga. Det är inte riktigt ”jag” att vara frontfigur.

I min yrkesroll kan det däremot ibland krävas av mig att vara utåtriktad. Där jag ibland måste ta plats och visa upp mig, och det är jag faktiskt okej med. Det också.

Så kommer de där tillfällena då jag faktiskt väljer att sticka ut hakan lite. Även som privatperson. Stunder då Ingrid och Tommys förstfödde faktiskt ställer sig upp och tar spjärn mot det som inte är okej. Inte för att jag tycker om det, eller ens för att jag kanske ens vågar det. Utan för att det är det enda anständiga att göra.

Jag tycker inte om sånt som gör skillnad på folk. Det är inte mänskligt. Det är inte normalt. Därför agerar jag ibland, på både nätet och som människa av kött och blod, mot sånt jag tycker är fel.

För jag är inte mer än människa jag heller…

Det idiotiska med clown-hysterin

Bild på en clown och en pojke under ett cirkusnummer

En riktig clown. Som gör det clowner gör bäst, nämligen att roa människor. Här tillsammans med min förstfödde som fick bidra till olåten i ett musiknummer.

Just nu har väl ingen missat clown-hysterin. Vi har ”importerat” en idiotisk nyck som låter massmedia och allmänhet trissa upp varandra till helt fantastiska nivåer. Och precis när jag skriver dessa reder på onsdagskvällen så annonserar P4 och Karlavagnen om att kvällens program kommer att handla om… clownhysterin!

Ironi? Tyvärr inte

Värst har kvällspressen varit. Uppriktigt sagt har de inte gjort annat än spätt på dumheterna, och på något sätt totalt tappat bort sitt uppdrag. De har inte varit objektiva och sakliga, utan snarare agerat bensin… nej, nitroglycerin… på brasan. På något sätt har de odlat myten om att det handlar om spöken och inte om människor med masker. De har ökat människors rädslor och vad värre är, de har bidragit till att framförallt barnan blivit rädda.

Samtidigt, idag, gick det att i radions nyheter höra att media troligen bidragit till de bilbränder som till och från ”blossar upp” (f’låt…). Genom sina rapporter har journalisterna enligt polisen omedvetet fått ännu fler vandaler att uttrycka sig våldsamt. Genom att bränna fler bilar, vid sidan om de bränder som vanligtvis startas för att dölja andra brott.

Ser ni likheterna här?

Media har ett ansvar. Jag säger inte att de ska sluta rapportera om vad som händer i samhället. Vad jag däremot säger att de måste ta sitt ansvar på allvar, och tänka på hur de formulerar sig. Hur de vill att deras läsare ska uppfatta det de skriver eller säger.

Men jag ska inte dra alla över en och samma kam. Om någon reporter som skrivit om clownerna har hanterat detta bra så är det Jack Werner. Okej, han har dragit ner brallorna på pressen och givit dem en ordentlig omgång med ris, så egentligen har han stått på andra sidan om sensationsrubrikerna och manat till medial besinning. Men ändå. Han har kunnat se förbi sensationsjournalistiken och hanterat hysterin på det enda, kloka sättet. Som alla medier borde ha gjort.

Med lugn, vett och sans. Och rapportera sakligt om knäppgökar som gömmer sig bakom gummimasker.

En lite ovanlig onsdagskväll

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn :-)

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn 🙂

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har ett intressant jobb! Det är bara det att en del av kopplingarna till mitt jobb kan vara väldigt irriterande. På flera sätt…

För det första… Har ni hört talas om ”tidningsdöden”? Den lilla tilldragelsen påverkar mig i mitt jobb. Inte bara för att jag påverkas som annonsör, utan också för att media är en viktig kommunikationsväg. Oavsett om det handlar om mitt intresseområde privat eller i jobbet. Vad som just nu är irriterande är att det inte finns några enkla svar. Journalistik säljer riktigt, riktigt dåligt just nu. Vi vet varför det händer, men ingen vet hur det ska hanteras.

Jag vet inte heller. Men jag följer det med stort intresse. För det andra… har jag under dagen följt reaktionerna på nyheten om en manifestation i helgen som kommer. En manifestation mot rasism och sexism. Min chef tog upp detta internt redan dagen innan, eftersom han blivit tillfrågad som talare. Och idag tog det fart i ovan nämnda medier när det blev publikt. Men kanska mest tog det skruv på Facebook och Hela Gotlands hemsida. Vi kan säga att den politiska polariseringen verkligen fick fnatt där själva fokuset på vad det handlade om från början försvann. Det har bara fortsatt under kvällen.

Till exempel blev min chef för bara en liten stund sedan hotad över telefon. Bara för att han ska vara med och tala.

Jo, det är irriterande. Och fantastiskt utmanande (bortsett från hotet som bara är rent för jävligt, på ren svenska). Men det finns kanske hopp om att fokuset hamnar där det ska vara. Att politiken kan släppa de skyttegravar de grävt ner sig i under dagen. Alldeles nyss kom chefen med ett uttalande som jag tror kommer röra om i grytan ordentligt, och jag har suttit på första parkett och sett bollen komma i rullning.

Undrar hur tidningarna kommer att hantera detta under morgondagen…