På vift i Smålands skogar

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort...

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort…

Nej, det blev inget bloggande igår. Jag hade fullt upp med att förbereda mig inför arbetsdagen, höstlovsutställningen och danmarksresan.

Jag har inte ens kunnat följa kvällens appleevent, för då satt jag mitt på Östersjön mellan Visby och Oskarshamn!

Men nu är det lite lugnare. Jag sitter i en bil på E22:an och skriver detta på min iPhone, och det känns som om jag hunnit med det jag skulle. Manifestationen för alla människors lika värde är från min horisont redo, med bilder jag tog på några ungdomar utanför domkyrkan. Jag fotograferade dem igår kvälls, och idag fixade jag affischen, annonsen och hemsidan. En kollega fixade dessutom att göra det till ett event på Facebook med materialet jag ordnade åt hen. Jag hann även med att plocka ihop allt som skulle till Fenomenalen inför novemberlovet. Eller Legolovet som jag tror de kallade det. Idag på eftermiddagen åkte allt fram igen när vi färdigställde inför utställningen som börjar i helgen. Och jag tror nog den blir ännu bättre än förra året!

Jag var även tvungen att packa inför resan. Vi är några från Swebrick Gotland, det vill säga några legobyggare i mogen ålder, som i helgen bland annat hälsar på i Legos fabrik i Billund. Vi ska också vara med på ett antal seminarier under ett nordiskt konvent en bit därifrån, så helgen är så att säga räddad.

Snart är vi framme i Brömsebro, där Gotland blev svenskt igen 1645. Och jag har hunnit läsa ikapp mig om vad som var nytt och fräscht från Apples event. Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och fortsätta svamla med övriga här i bilen…

 

En lite ovanlig onsdagskväll

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn :-)

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn 🙂

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har ett intressant jobb! Det är bara det att en del av kopplingarna till mitt jobb kan vara väldigt irriterande. På flera sätt…

För det första… Har ni hört talas om ”tidningsdöden”? Den lilla tilldragelsen påverkar mig i mitt jobb. Inte bara för att jag påverkas som annonsör, utan också för att media är en viktig kommunikationsväg. Oavsett om det handlar om mitt intresseområde privat eller i jobbet. Vad som just nu är irriterande är att det inte finns några enkla svar. Journalistik säljer riktigt, riktigt dåligt just nu. Vi vet varför det händer, men ingen vet hur det ska hanteras.

Jag vet inte heller. Men jag följer det med stort intresse. För det andra… har jag under dagen följt reaktionerna på nyheten om en manifestation i helgen som kommer. En manifestation mot rasism och sexism. Min chef tog upp detta internt redan dagen innan, eftersom han blivit tillfrågad som talare. Och idag tog det fart i ovan nämnda medier när det blev publikt. Men kanska mest tog det skruv på Facebook och Hela Gotlands hemsida. Vi kan säga att den politiska polariseringen verkligen fick fnatt där själva fokuset på vad det handlade om från början försvann. Det har bara fortsatt under kvällen.

Till exempel blev min chef för bara en liten stund sedan hotad över telefon. Bara för att han ska vara med och tala.

Jo, det är irriterande. Och fantastiskt utmanande (bortsett från hotet som bara är rent för jävligt, på ren svenska). Men det finns kanske hopp om att fokuset hamnar där det ska vara. Att politiken kan släppa de skyttegravar de grävt ner sig i under dagen. Alldeles nyss kom chefen med ett uttalande som jag tror kommer röra om i grytan ordentligt, och jag har suttit på första parkett och sett bollen komma i rullning.

Undrar hur tidningarna kommer att hantera detta under morgondagen…

Konsten att växa med Almedalen

Ett par mjuka och bra skor. Är det något jag lärt mig av att vandra upp och ner för Visbys backar, så är det att ett par justa skor är a och o om du ska ta dig mellan domkyrkan och hamnen. Till exempel!

Ett par mjuka och bra skor. Är det något jag lärt mig av att vandra upp och ner för Visbys backar, så är det att ett par justa skor är a och o om du ska ta dig mellan domkyrkan och hamnen. Till exempel!

Jag gör i år mitt tredje Almedalen. Eller… i år har jag jobbat med Almedalen för tredje gången. För det beror lite på hur man ser det.

När jag blev gotlänning igen så ingick det i jobbet att också vara med och planera samt arbeta med kyrkans närvaro i politikerveckan. Det är ett jobb som pågår från och till under hela året, med klimax veckan före och under själva Almedalsveckan. Veckan innan är då jag gör typ 90 procent av allt arbete ”rent fysiskt”. Den här veckan är det dessutom mest transpiration jämfört med inspiration, för du svettas rejält i Visbys uppförsbackar.

Jag måste erkänna att jag älskar det! Trots att jag ännu inte varit på ett enda seminarium. I alla fall inte som åhörare. Jag har varit närvarande på flera av dem, men då har jag varit där som paneldeltagare eller fotograf. Faktiskt har jag mest varit på plats som fotograf. Med slutaren inställd på nästa års Almedalen, och alla de alster jag ska jobba med veckan innan.

Layout, original, redigering, copy. Samt lite planering och lite fotografering. Så ser min vecka ut innan Almedalen. Under Almedalen handlar det om att fotografera, skriva ut, bära och transportera, plus sociala medier. Samt lite redigering och original till och från, och träffa en massa nya och gamla bekantingar.

Plus att gå och gå och gå. I Visbys gränder. I uppförsbackar…

Jag gör i år mitt tredje Almedalen. Första året var allt så nytt, och jag jobbade frenetiskt med att lära mig allt. Jag var med på i stort sett allt jag kunde vara med på. Och fotograferade i massor. Andra året innebar en del förändringar jämfört med året innan, och en annan uppdelning av jobbet. Samtidigt minskade mängden fototillfällen, så dagarna inte blev fullt så långa. Det var en större skillnad år två jämfört med första året rent organisatoriskt också, vilket kanske skapade en osäkerhet bland oss som arbetade med veckan. Åtminstone för min del, då det blev lite oklart vad jag hade att förvänta mig av dagen.Trots min osäkerhet så vill jag påstå att utåt sett så var ändå fjolåret en liten succé. Åtminstone för mig.

Jag gör nu mitt tredje år med Almedalen. Och i år har det gått jättebra! Det kan bero på att jag är tryggare i mig själv i år, och har lyckats med att planera min egen tid lite bättre än jag brukar. Vilket är ovanligt bra för att vara jag. Vi har också ett annat, öppnare, upplägg internt denna gång. Ett upplägg som har passat mig jättebra och som jag tror lyft oss lite extra över lag.

Nästa år gör jag mitt fjärde Almedalen. Då är det läge att snäppa upp allt ännu lite till. För min del handlar det om att göra en ännu bättre vecka inför Almedalsveckan!