Kluven färd till annat land

Att resa är att skiljas en smula...

Att resa är att skiljas en smula…

Just nu är klockan tio över sju. Planet jag sitter i har just giriat vänster så jag inte längre ser upp mot Slite, utan istället samsas såväl Fårö som Gotska sandön i mitt synfält.

Min slutdestination den här gången är inte Arlanda. Jag ska visserligen sova där i natt. Men i morgon fortsätter jag mot England och London. ”Dela tro, dela liv” är ett nationellt projekt, och en del i detta är ett samarbete mellan domkyrkorna i Stockholm, Strängnäs och Visby. Det är olika upplägg för varje kyrka, men för Visbys del är det ett som hela ön ska kunna ta del av så småningom. Därför sitter det kollegor från både norra som södra Gotland med på planet.

Men det där hör jobbet till. Det har jag andra kanaler att berätta om i. Just nu sitter jag i ett plan några tusen meter över Östersjön. Jag kan fortfarande, om jag vrider huvudet tillräckligt mycket, skymta Sandön. Men framför mig närmar sig skärgården och fastlandet. Jag gissar att vi landar om kvart eller så.

Den här resan ska bli riktigt roligt och intressant, och jag ser verkligen fram emot allt vi ska lära oss och ta del av de närmaste dagarna. Men jag räknar redan ner…

För hemlängtan, ja det har jag redan!

Att strukturera och planera ett kaos

En svinstia eller ett svinaktigt beteende eller... Det som sker det sker. Foto: Lance Cheung, via Flickr.com och kontot U.S. Department of Agriculture med CC BY-ND 2.0

En svinstia eller ett svinaktigt beteende eller… Det som sker det sker.
Foto: Lance Cheung, via Flickr.com och kontot U.S. Department of Agriculture med CC BY-ND 2.0

Jag har ju en liten bekännelse att göra. Det är ju så att ibland fungerar det inte riktigt som man tänkt sig, att planeringen inte riktigt lirar med verkligheten. Ni vet, ungefär som när man egentligen skulle ha städat hela huset innan den älskade kommer hem efter affärsresan. Då intentionen var så bra som den bara kunde vara. När planeringen var perfekt och minutiös och egentligen bara saknade den där enda detaljen. Att sätta en starttid. Vilket betyder att du inte kommer igång med städningen förrän halvtimmen innan älsklingen är hemma. Och att din fina rengöring snarare kan jämföras med att sminka en gris…

Ja, men det kan ju vara så ibland. Du vill, men räcker inte hela vägen. Du borde, men har svårt att finna motivationen. Du skulle, men det blev pannkaka.

Ungefär så har det på sätt och vis varit med Blogg100 den här veckan. Jag har liksom inte riktigt fått till tidpunkten för allt och alla så som jag hade velat. Det har helt enkelt hela tiden blivit något i sista minuten.

Som livet i största allmänhet alltså. Och det kan man ju inte annat än älska, eller hur?

Tänker HD stoppa oss från att använda Facebook i framtiden?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift. Hörde jag någon säga Copyswede?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift.
Hörde jag någon säga Copyswede?

Kommer du ihåg din senaste semestertripp? Minns du bilderna du tog på familjen på torget? Eller de du tog på den fantastiske gatumusikanten vid stationen? För att inte tala om när ni besökte museet och barnen ställde sig precis som skulpturen bredvid?

Idag, med mobilkameror i var människas hand, är våra minnen mer förevigade än vad de någonsin varit i historien. Och dessa bilder delas mellan fler människor än vad vi kunnat förutspå tack vare hemsidor, sociala medier och liknande.

Ett beslut i Högsta domstolen idag kan göra allt det där olagligt i stil med piratkopiering!

Nu ska allt ännu, vad jag förstår, avgöras och sista ordet är ännu inte sagt hoppas jag. Men beslutet i HD är trots det helt uppåt väggarna om ni frågar mig. Kampen står just nu mellan Wikimedia Sveriges satsning offentligkonst.se och BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och vem som ska få slå mynt av offentlig konst runt om i Sverige. BUS är en av medlemmarna i Copyswede om någon inte redan gissat det.

Det är här det blir läskigt. Precis som med kassettbandsskatten, eller privatkopieringsskatten, som tvingar dig att betala extra skatt på varje musikspelare, dator och minneskort du köper, så blir du framöver betalningsskyldig så fört ett offentligt konstverk syns på dina bilder. Det vill säga om du lägger ut bilden på internet. Och som du vet ligger Facebook, Instagram och Twitter på internet, så därför blir det stopp.

BUS anser att det är de som företräder konstnärerna och att de ska ha betalt för konsten. Konst som redan en gång finansierats med offentliga medel. Det betyder också, och detta har jag redan fått exempel på, att jag som kommunikatör inte kan fotografera och publicera bilder inifrån Visby domkyrka eller de modernare Visborgskyrkan och Terra Nova kyrkan. Förmodligen inte heller från utsidan, eftersom kyrkorna är full av konst, från altartavlor till glasfönster.

Jag gillar visserligen att skriva. Men att bara få beskriva med hjälp av ord framöver… That sucks!

Den som jobbar på sin ledighet

Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre...

Vanligtvis vistas mycket av livet i skuggan av media. Alla sorters media. Men jag har denna helg låtit påsken komma i första rummet. Mer eller mindre…

Jag har denna påsk varit förvånansvärt frånvarande. Ja, inte gentemot familjen och så. Utan frånvarande vad det gäller omvärlden. Visst har ett och annat sluppit igenom tack vare sociala medier och en radio som i stort sett stått på dag ut och dag in så länge vi varit hemma. Men ändå…

Ja, jag vet att vi haft nya bombdåd. Ja, Endre vann nu senast. Ja, en enig kritikerkår sågar senaste superhjältefilmen. I övrigt har jag känna mig trygg i min lilla bubbla.

Jag kallar det semester!

Men… I mitt jobb handlar mycket om omvärldsbedömning. Vad händer? Hur påverkar det och vad? Det mesta kan jag låta passera obemärkt. Faktum är att 99,99 av allt som sker och som når mig kan jag lämna därhän för det är helt enkelt inte relevant. Vare sig för mig eller mitt jobb. Så egentligen skulle man kunna tro att jag inte gör så mycket. Om det inte hade varit för en detalj.

Allt som jag nås av måste processas. För jobbets skull. Allt jag läser, ser eller hör måste passera ett litet filter i mitt huvud. Ett filter som hela tiden behandlar och sorterar information. Hur är detta relevant till jobbet? Hur mycket påverkar det jobbet? Påverkar det något annat?

Nya bombdåd, den här gången i Pakistan. Vad säger Svenska kyrkan centralt om detta? Ska jag vidarebefordra någon information? Facebook? Hemsidan?

Endres SM-slutspel fortsätter. Vad kan detta påverka lokalt? Är någon av spelarna aktiv som volontär i kyrkan? Till vilket pastorat hör Endre, och är det socknen eller spelplatsen som är viktigast?

Superman v Batman. En gudalik varelse möter en människa driven av hämnden, är det något att relatera till kyrkan? En premiär mitt i påsktiden, med ett annat drama som konkurrent?

All information ska bearbetas och sorteras. Förkasta eller agera? Agera nu eller senare? I vilka kanaler?

Allt detta. Hela tiden. Trots att jag har semester med familjen…