Det blåser, och snön yr utanför. Det finns andra stormar som även de yr runt där ute. Stormar man kan bli lite yr i mössan av…
Ja, men min far avskyr den! Det har han aldrig gjort någon hemlighet av, och numera är han väldigt nöjd med att bo i en lägenhet istället för i ett hus på landet. Själv… så gillar jag den skarpt. Så jag är glad över att snön nu äntligen har kommit!
Säga vad man vill om det där vita som trillar ner från himlen emellanåt, men det är allt en liten vattendelare. Bokstavligt talat. Vad jag framförallt tänker på är att antingen så gillar du snön eller så gör du det inte. Precis som för farsgubben och mig. Nej, jag är inte heller jag så värst förtjust i att skotta snö. Så kul är det absolut inte. Men han gillar inte snön över huvud taget, medan jag tycker att den gärna får vara lite selektiv med var den hamnar. Mindre på vägen, i trädgårdsgången och där jag ställer bilen. Desto mer uppskattar jag den överallt i den övrigt i trädgården.
Det är med snön som med så mycket annat här i livet. För och emot. Precis som med debatten om flyktingarna. Där finns det också de som är för och de som är emot. Och just där ska jag dra in det här med jobbet igen. Jag vet, jag har varit lite tjatig där. Men det är trots allt jul. Eller har varit. Eller hur man nu ska ha det. Vi är ju ännu inte förbi trettonhelgen så jag tror vi kan prata om att vi är i juletid fortfarande. Så länge barnen har jullov så är det i alla fall jul i mina ögon.
Just före jul gick en massa kyrkliga samfund ihop under parollen JulUppropet. För att för barnens skull uppmana politikerna till en mer human migrationspolitik. För detta har de fått ordentligt med skit. Milt sagt. Framförallt organisationen jag jobbar för har fått ordentliga dynglass skickade åt sitt håll, och det av de mest märkliga anledningar. Den mest förvirrade, och som jag minst av allt förstår, är att i och med att man uttryckt en önskan om en ”mer human politik” skulle utmåla alla de som tycker annorlunda som ”inhumana”.
Men främst tycker några att Svenska kyrkan (de nämner sällan eller aldrig någon av de andra samfunden utan enbart Svenska kyrkan) inte ska hålla på med politik. Framförallt inte partipolitik. Och definitivt inte ha några som helst åsikter om något så politiskt laddat som flykting- eller migrationsfrågan. Sånt får inte kyrkan hålla på med. Alls! Därefter påstår helt säkert att det är därför som så många gått ur kyrkan under året som gått. Bara för att liksom understryka hur rätt de har med sitt argument att kyrkan inte ska hålla på med politik.
Jag vet. Det finns inget som är en sådan massiv vattendelare som politik. Eller kyrkan. Jag vet det, och att ens försöka blanda in något om barn och flyktingar, ja det är ju bara alldeles för mycket.
Det är mycket som stormar just nu. Inte minst vädret, och snön yr som bara den runt knuten medan jag skriver det här. Men snön är vatten. Precis som vågorna. Det kan storma hur mycket som helst, och sjön kan krumbukta riktigt ordentligt. Precis som sin frusna variant ute på åkern här bredvid. Och det är jättesvårt att hantera såväl snön som vågorna medan det blåser som mest. Det är faktiskt ingen ide att försöka ibland. Inte om du verkligen måste. Stormen lyssnar inte. Vattnet slår hårt på båda sidorna om vattendelaren.
Inte förrän stormen lagt sig slutar vågorna sitt hamrande mot vattendelaren. Och när sjön lugnat sig går det att höra igen. Inte bara rytandet som nyss dominerade, utan ljudens alla nyanser. Hur det kluckar på vardera sidan om vattendelaren. Och… hur ljudet ibland speglar den andra sidans ljud.
När stormen passerat är det nästan som om vågorna skulle… lyssna på varandra. På båda sidorna om vattendelaren.
Ja, för tydlighetens skull vill jag berätta att jag jobbar för Svenska kyrkan. Om nu någon inte känner till det. Jag är först och främst människa, och på den här sidan skriver jag utifrån mig själv som person. Men jag är även kommunikatör vid Visby domkyrkoförsamling. Det är mitt jobb, och en del av mitt jobb att berätta om de beslut som demokratiskt tagits i församlingen. Det är också mitt jobb att läsa om vad andra skriver om, till, för och med Svenska kyrkan. Tro mig, det är inte alltid vackert… Jag länkar inte till något här ovan, men du hittar vad biskopar, krönikörer, partier och skribenter och andra tycker om sånt som hör Svenska kyrkan till i tidningar som DN, SvD, Dagens Samhälle, Kyrkans tidning och diverse bloggar som den här samt andra som också är bloggar men som låtsas vara nyhetsförmedlare.
