Category Archives: Sociala Media

När jag är bättre än vissa andra

By | | Blogdump, Hälsa, Mångfald, Omvärld, Politik, Sociala Media
Leave a comment
Svärfar hittade den här på tomten. En röd ros. i en snödriva! Det finns faktiskt hopp. Hopp för oss alla!

Svärfar hittade den här på tomten. En röd ros. I en snödriva! Det finns faktiskt hopp. Hopp för oss alla!

Ja, jag är naiv. Och godtrogen. Samt lite av en optimist. Såklart, för vad är alternativet? Att jag skulle vara en skeptiskt, misstänksam gnällspik? Inte då. Det finns inte ens på kartan. Inte min karta!

Vet ni vad det bästa är? Det bästa är att jag faktiskt har fakta på min sida. Statistik och vetenskapliga jämförelser. Så… jag är helt enkelt rätt. Och alla gnällspikar är helt fel. Det ligger bara en googling bort, så det kan ni kolla själva.

Våldsbrotten blir färre. Inte bara i Sverige utan på flera ställen runt om i världen. Vi har också precis fått höra att kurvan för koldioxidutsläppen har börjat plana ut. Det är dessutom färre krig i världen än på väldigt länge, och färre människor lever i fattigdom. Några av sjukdomarna som plågat mänskligheten har eller håller på att försvinna, medan andra svåra åkommor nu fått mediciner som biter på dem.

På det hela taget är världen en bättre plats nu än på mycket länge. Visst finns det skit där ute. Vi har fortfarande problem med galna ledare, våld mot oskyldiga, sjukdomar och miljöproblem. Men det har blivit bättre. Faktiskt! Trots politiker som säger annat. Trots hat i såväl samhället i sig som på internet. Trots dessa människors högljudda röster som varnar för att få utlopp för allt sitt hat.

Det. Blir. Bättre!

Så trots alla rövhattar som förpestar tillvaron på Facebook och Twitter, som sprider lögner via internet och vanliga flygblad, så tänker jag fortsätta var glad. För det blir man när man är lite naiv. När man är lite godtrogen och optimistisk. Det är då man mår lite, lite bättre än gnällspikarna. Det är då du orkar älska din nästa, och det är då du orkar göra det där lilla extra som gör andra glada.

Så… vems mungipor har du lyckats vända på idag?

Det idiotiska med clown-hysterin

By | | Blogdump, Media, Omvärld, Sociala Media
Leave a comment
Bild på en clown och en pojke under ett cirkusnummer

En riktig clown. Som gör det clowner gör bäst, nämligen att roa människor. Här tillsammans med min förstfödde som fick bidra till olåten i ett musiknummer.

Just nu har väl ingen missat clown-hysterin. Vi har ”importerat” en idiotisk nyck som låter massmedia och allmänhet trissa upp varandra till helt fantastiska nivåer. Och precis när jag skriver dessa reder på onsdagskvällen så annonserar P4 och Karlavagnen om att kvällens program kommer att handla om… clownhysterin!

Ironi? Tyvärr inte…

Värst har kvällspressen varit. Uppriktigt sagt har de inte gjort annat än spätt på dumheterna, och på något sätt totalt tappat bort sitt uppdrag. De har inte varit objektiva och sakliga, utan snarare agerat bensin… nej, nitroglycerin… på brasan. På något sätt har de odlat myten om att det handlar om spöken och inte om människor med masker. De har ökat människors rädslor och vad värre är, de har bidragit till att framförallt barnan blivit rädda.

Samtidigt, idag, gick det att i radions nyheter höra att media troligen bidragit till de bilbränder som till och från ”blossar upp” (f’låt…). Genom sina rapporter har journalisterna enligt polisen omedvetet fått ännu fler vandaler att uttrycka sig våldsamt. Genom att bränna fler bilar, vid sidan om de bränder som vanligtvis startas för att dölja andra brott.

Ser ni likheterna här?

Media har ett ansvar. Jag säger inte att de ska sluta rapportera om vad som händer i samhället. Vad jag däremot säger att de måste ta sitt ansvar på allvar, och tänka på hur de formulerar sig. Hur de vill att deras läsare ska uppfatta det de skriver eller säger.

Men jag ska inte dra alla över en och samma kam. Om någon reporter som skrivit om clownerna har hanterat detta bra så är det Jack Werner. Okej, han har dragit ner brallorna på pressen och givit dem en ordentlig omgång med ris, så egentligen har han stått på andra sidan om sensationsrubrikerna och manat till medial besinning. Men ändå. Han har kunnat se förbi sensationsjournalistiken och hanterat hysterin på det enda, kloka sättet. Som alla medier borde ha gjort.

Med lugn, vett och sans. Och rapportera sakligt om knäppgökar som gömmer sig bakom gummimasker.

När den olympiska lågan slocknat

By | | Blogdump, Fritid, Hälsa, Media, Omvärld, Sociala Media
Leave a comment
Bild på Olympiska spelens ringar i svart

”Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls.” Jag skrev detta slutord efter att jag hittat Will Pimbletts bild på Flickr.com (publicerad under CC BY-NC-ND 2.0).

Jag måste erkänna på en gång… det där med idrott har aldrig varit min grej! Visst, jag har testat på den ena och det andra, och haft roligt medan jag gjorde det. Men ju äldre jag blir desto mer ointresserad blir jag av det! Just nu tycker jag till och med att det suger. Ordentligt!

Snart börjar OS. Världens främsta atleter möts i Rio, Brasilien, och jag kommer värja mig för detta allt vad jag kan. Till och med idrotter som jag vanligtvis har ett flyktigt förhållande till kommer jag välja att avstå ifrån. Varför?

Korruption.

I upptakten till detta OS, och faktiskt redan i de tidigare, så har två händelser klistrat sig fast i mitt medvetande. Det första är den flathet som jag tycker att IOK, Internationella Olympiska Kommittén, hanterat dopingskandalen med Ryssland. Det är helt enkelt ryggradslöst att stjälpa över allt ansvar på de olika förbunden, hur man än väljer att formulera det. Jag vet att doping förekommit från tidernas begynnelse, och att det inte är något nytt med statskontrollerat fuskande. Men nej, IOK hade här kunnat göra skillnad men de valde att låta bli. Om det handlar om finansiell-, makt- eller vänskapskorruption vet jag inte. Men ja, jag hävdar att det handlar om korruption!

Som om inte detta vore ont nog, så nåddes jag här om dagen att IOK ”förbjudit” andra företag än de egna sponsorerna att nämna de olympiska spelen. Speciellt på sociala medier. Inte heller detta är något nytt, utan har varit på tapeten även inför tidigare OS som i London och Sotji. Det är också allmänt känt att IOK håller stenhårt på reklampengarna. I sig ser jag inga problem i det. Alla sponsorer, från gärdsgårdsserien till högsta divisionen, betalar för att få synas med de dem sponsrar. Men kom igen, medielandskapet har förändrats, och i synnerhet de stora ”idrottsbolagen” behöver ta sig i kragen. Vi skriver 2016 nu, och det innebär förändringar. Pengarna sinar i de gamla fårorna, och istället för att bygga murar runt sig måste även IOK reformera sig. Detta är en anna form av korruption, där de som förväntar sig pengar med alla medel försvarar sin ”rätt”.

Så det är inte bara så att mitt allmänna ointresse för idrott gör att jag struntar i OS denna gång. Jag önskar alla våra atleter en god kamp, och hoppas att de kan göra upp om medaljerna utan fusk, politik och korruption. Men…

Nej, jag kommer inte följa OS från Rio. Det är inte värt det!

Olympiska spelens färger lyser inte längre lika klart för mig. Faktum är att de lyser inte alls. Spelen svärtas av allt för många intressen utanför den sportsliga, och jag väljer helt enkelt att inte bidra längre.

Fånga dagen, fånga dem alla, eller bara fånga det som är ”nytt”

By | | Almedalen, Blogdump, Fritid, Gotland, Hälsa, iPhone, Media, Sociala Media
Leave a comment

En utsikt i Pokémon, från mina föräldrars balkong i Visby. Ni har ett av flera ”Gym” vid S:t Pers ruin i förgrunden, och längre bak syns Almedalen. Sedan gäller det att passera alla de mindre blå stationerna också, om och om igen. Gissa om detta ger bra, och motiverad, träning för stora och små!

Jag har två söner. Förmodligen är de precis som de flesta andra barn, med intressen och ett eget liv vid sidan av familjen där kompisar och annat går före. Och precis som mina föräldrar före mig, och troligen deras före dem, så oroar jag mig för mina barn. Framförallt deras hälsa och fysik.

”Pappa, jag går ut i trädgården en stund”…

Jag ska inte sticka under stol med att trösklarna för att passera ytterdörren nog var lite lägre när jag var yngre. Det fanns liksom lite färre distraktioner inomhus som kunde tvinga föräldrarna att handgripligen kasta ut sina barn på den tiden. För att de skulle få lite frisk luft. Fast för egen del fastnade jag ändå lika lätt inomhus som mina egna barn. Detta tack vare mina serietidningar. Jag kunde sitta inne i timtal, precis som mina söner kan göra med att spela Minecraft, Roblox, snacka med polarna via Skype eller se på sina favoriters senaste YouTube-filmer.

Det har alltid funnits en anledning att inte gå ut. Oavsett teknik eller tidsperiod. Skulle det inte vara för att min förstfödde håller på med fotboll skulle jag kanske vara lite oroligare. För den yngste är det lite värre, men nu har han åtminstone börjat intressera sig för bågskytte, så han hinner ännu hitta en sport han också. Jag har ändå alltid varit lite orolig för det där med fysiska aktiviteter för barnen.

Grabbarna har däremot varit duktiga på att ta sig till ”ny” teknik skapligt fort. Jag skriver ”ny”, för det är bara vi som är lite äldre som tycker att tekniken är ny. All dagens teknik! Men för dem är det inte ”nytt” utan ”nu”, och så har det i stort sett alltid varit. ”Ny” teknik, ”nya” spel, ”nya” appar och ”nya” kommunikationskanaler är realtid för dem. Det händer nu, och det är inte ett dugg nytt utan bara som det ska vara.

För sönerna som sagt. För oss ”som hängt med lite” är det ”nytt”. Vi kan jämföra med hur det var tidigare. Jag var bara ett tuppfjät äldre än min äldste när jag programmerade i Basic på en Vic 20. Jag spelade 8-bitars tevespel och laddade in datorspel via en bandspelare med räkneverk. För den tidens 40+, typ mina föräldrar, var det jag gjorde ”nytt”. Men det tyckte inte jag.

”Pappa. Får vi gå bort till idrottsplatsen” frågade den yngste i måndags…

Det var inte vad jag riktigt var beredd på att få höra. Inte första dagen på semestern. Knappast i övrigt heller, och speciellt inte från honom. Appen ”Pokémon Go” var bara två dygn gammal på svenska App Store, och båda sönerna var redan fast. Kvällen innan hade han och jag tagit en lång kvällspromenad för att fånga de små digitala liven på gatorna runt vårt hus, och i trädgårdarna också för den delen, och vi hade riktigt kul under tiden.

Helt plötsligt är det roligt att gå ut. Inte bara för mig på min dagliga morgonpromenad, utan även för sönerna. Tillsammans! Morgon, middag och kväll. Alltid finns det en ny Pokémon som bara väntar på att få bli fångad.

Den som påstår att datorspel och teknik bara är av ondo har nog inte tänkt tanken fullt ut. Eller så hänger hen inte med bland allt det ”nya”…