Miraklet i hamnen

Det är lite fantastiskt att se hur det goda tankar kan ta över en dyster plats!

Det är lite fantastiskt att se hur det goda tankar kan ta över en dyster plats!

Jag tror jag såg ett litet mirakel idag. Inget anmärkningsvärt eller stort, utan något litet. Något värdigt. Jag såg lite ljus där jag trodde att jag skulle finna mörker!

Titta på bilden. Vad ser du där? Klotter på asfalt? Eller mjuka ord på en hård yta? Jag vet inte vem som ligger bakom det, eller om det är en planerad aktion som tagit plats. Men allt detta, över säkert hundra kvadratmeter i Visby hamn, har någon eller några ritat just där mörkermännen tänkt ha sin plats i Almedalen. En plats där hatet är tänkt att ta plats, har andra översållat med godhet. I stället för att möta hatet med ännu mer hat, har någon eller några istället visat att det finns något annat och bättre istället.

Det finns tillfällen som jag känner hopp för människan. Idag kände jag det igen. Tack!

Med skurhink och parad på hjärnan

Mångfaldsparad.

Almedalsveckan är snart här igen, med allt vad det innebär och står för. Och även i år sånt veckan inte står för… Jag fattar inte riktigt att jag ska behöva protestera för allas lika värde. Igen!

Gotland har sina veckor, det är sedan gammalt. Vad jag inte visste var att vecka 26 kallas ”ajaxveckan”. Åtminstone i Visbys närhet. Fast jag kan tänka mig att det gäller lite här och var på ön. Det är nämligen nu som ”alla” gotlänningar städar ur hemmen, uthusen, vindsskrubbar, fiskebodar och husvagnar inför semestern. Ja, inte sin egen semester, utan de städar så det är rent och snyggt inför turisternas ankomst. Turisterna och almedalsbesökarna!

Själv har jag inte städat nämnvärt. Mer än i min jobblista. Veckorna inför almedalsveckan, och min i horisonten hägrande semester, innebär en upptrappning av allt som måste hinnas med. Det är en del. Så ”ajaxveckan” för min del innebär städning av mitt skrivbord. Speciellt av korgen märkt ”ingående”.

Men under veckan som kommer finns det åtminstone en punkt i schemat jag inte tänker omprioritera. Det gäller punkten Mångfaldsparad nästa fredag. Den sjunde juli klockan 14:00. Den missar jag inte. Framförallt inte i år!

Allt det stora i det lilla

Lite stort. För det lilla...

Lite stort. För det lilla…

Det finns en lycka i det lilla. I det där fjuttiga som inte flyttar berg, störtar diktaturer eller erövrar kontinenter. I det lilla, som du hittar i en blomma, ett minne eller en flyktig doft.

Det finns en lycka i att ha gjort så mycket, för så få, med så lite. Att under en dag inte hinna göra mer än att vara med familjen, pyssla i trädgården, eller bara… plocka med grejer.

Då hinner man heller inte med att skriva. I alla fall inte något stort…

När det hemska syns vid din Horisont

Bild på senaste Horisont

Det är ännu inte juni. Ändå har Horisont lyckats ge ut månadens kanske viktigaste reportage!

När det gäller odemokratiska terroristorganisationer så har jag ännu inte ändrat ståndpunkt. De har inget på Almedalsveckan att göra! Men inte bara för att de är ett gäng dömda återfallsförbrytare. Inte heller för att de använder våld som argument. Inte ens för det faktum att de öppet hyllar Hitler, och ändå lyckas med konststycket att ljuga sig blåa om förintelsen.

Nej, de har inget att göra på min ö, mitt Gotland, för att de skrämmer andra människor. De skrämmer vanliga svenskar. De skrämmer barn, kvinnor och män och begränsar deras möjligheter. Möjligheter som exempelvis att ta del i något så demokratiskt som Almedalsveckan.

Därför tycker jag inte att odemokratiska terroristorganisationer har på Gotland att göra. Vad jag däremot tycker att man ska göra är att i det rödaste rappet ta sig till sin närmaste tidningsåterförsäljare och köpa ett nummer av senaste Horisont. De har, återigen, gjort ett fantastiskt jobb, och grävt i sörjan runt de (o)svenska nazisterna. Utan att döma. Utan att själva använda pekpinnar. De berättar vad som har hänt, och vilka det är som ligger bakom. Sakligt journalistiskt arbete helt enkelt!

Jag läser inte allt i tidningen Horisont. Jag läser bara det jag vill läsa. Och kanske lite till… Men allt det jag vill läsa, det får jag alltid så ofantligt mycket till mig i läsvärde. Den här gången är det en riktigt obehaglig läsning, men hjälp vad viktigt den läsningen är.

Och jag blir ännu mer övertygad om att odemokratiska terroristorganisationer inte har något på min ö att göra!