På vift i Smålands skogar

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort...

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort…

Nej, det blev inget bloggande igår. Jag hade fullt upp med att förbereda mig inför arbetsdagen, höstlovsutställningen och danmarksresan.

Jag har inte ens kunnat följa kvällens appleevent, för då satt jag mitt på Östersjön mellan Visby och Oskarshamn!

Men nu är det lite lugnare. Jag sitter i en bil på E22:an och skriver detta på min iPhone, och det känns som om jag hunnit med det jag skulle. Manifestationen för alla människors lika värde är från min horisont redo, med bilder jag tog på några ungdomar utanför domkyrkan. Jag fotograferade dem igår kvälls, och idag fixade jag affischen, annonsen och hemsidan. En kollega fixade dessutom att göra det till ett event på Facebook med materialet jag ordnade åt hen. Jag hann även med att plocka ihop allt som skulle till Fenomenalen inför novemberlovet. Eller Legolovet som jag tror de kallade det. Idag på eftermiddagen åkte allt fram igen när vi färdigställde inför utställningen som börjar i helgen. Och jag tror nog den blir ännu bättre än förra året!

Jag var även tvungen att packa inför resan. Vi är några från Swebrick Gotland, det vill säga några legobyggare i mogen ålder, som i helgen bland annat hälsar på i Legos fabrik i Billund. Vi ska också vara med på ett antal seminarier under ett nordiskt konvent en bit därifrån, så helgen är så att säga räddad.

Snart är vi framme i Brömsebro, där Gotland blev svenskt igen 1645. Och jag har hunnit läsa ikapp mig om vad som var nytt och fräscht från Apples event. Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och fortsätta svamla med övriga här i bilen…

 

En lite ovanlig onsdagskväll

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn :-)

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn 🙂

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har ett intressant jobb! Det är bara det att en del av kopplingarna till mitt jobb kan vara väldigt irriterande. På flera sätt…

För det första… Har ni hört talas om ”tidningsdöden”? Den lilla tilldragelsen påverkar mig i mitt jobb. Inte bara för att jag påverkas som annonsör, utan också för att media är en viktig kommunikationsväg. Oavsett om det handlar om mitt intresseområde privat eller i jobbet. Vad som just nu är irriterande är att det inte finns några enkla svar. Journalistik säljer riktigt, riktigt dåligt just nu. Vi vet varför det händer, men ingen vet hur det ska hanteras.

Jag vet inte heller. Men jag följer det med stort intresse. För det andra… har jag under dagen följt reaktionerna på nyheten om en manifestation i helgen som kommer. En manifestation mot rasism och sexism. Min chef tog upp detta internt redan dagen innan, eftersom han blivit tillfrågad som talare. Och idag tog det fart i ovan nämnda medier när det blev publikt. Men kanska mest tog det skruv på Facebook och Hela Gotlands hemsida. Vi kan säga att den politiska polariseringen verkligen fick fnatt där själva fokuset på vad det handlade om från början försvann. Det har bara fortsatt under kvällen.

Till exempel blev min chef för bara en liten stund sedan hotad över telefon. Bara för att han ska vara med och tala.

Jo, det är irriterande. Och fantastiskt utmanande (bortsett från hotet som bara är rent för jävligt, på ren svenska). Men det finns kanske hopp om att fokuset hamnar där det ska vara. Att politiken kan släppa de skyttegravar de grävt ner sig i under dagen. Alldeles nyss kom chefen med ett uttalande som jag tror kommer röra om i grytan ordentligt, och jag har suttit på första parkett och sett bollen komma i rullning.

Undrar hur tidningarna kommer att hantera detta under morgondagen…

När världen är svart och vit

Nix. The Dark Knight jobbar faktiskt på fel sida. På den mörka sidan. Egentligen.

Egentligen så finns det inte. Jag menar den svart-vita världen. Skalan innehåller nämligen så mycket mer. Så ofantligt mycket mer! ”Fifty shades of Grey” är bara en löjligt lågupplöst version av hur variationsrik världen är. För det går inte att dela upp den i antingen eller. Inte i svart eller vitt.

Bortsett kanske för en sak. Lagen! Jag har säkert fel, och att även Svea rikes lag innehåller nyanser. Men jag har just nu bara en sak framför mig. Och det är att antingen så bryter du mot lagen. Eller så gör du det inte. Du kan inte mixa detta.

Just nu, medan jag skriver detta, så stormar det rejält ute i den gotländska natten. Det är inte bara vinden som röjer runt där ute i mörkret, utan även debatten. Plus ilskan. Hatet. Rädslan! På alla plan. I alla kanaler. Och här har vi absolut något som har flera olika nyanser. Även av brunt tydligen. Men i den här debatten har vi de som lyser med de ljusaste av strålar, och de vars mörker slukar allt i sin närhet. Skuggvarelserna. The dark side!

Du kan inte bryta bara lite mot lagen. Du kan inte välja och vraka mellan paragraferna efter vad som passar dig bäst. Lagen är en skiljelinje där du som person väljer på vilken sida du vill stå. Hjälte eller bov. Tjuv eller polis.

Jag vet att jag under dagen använt en dålig liknelse. Men jag använder den ändå. För jag kan inte beskriva det på annat sätt. Liknelsen handlar om att den gamla seriefiguren Batman inte finns på riktigt. Om han var på riktigt skulle han spöa upp alla medborgargarden eftersom de bryter mot lagen. Men från första gången han gör detta skulle även han bryta mot lagen, eftersom han samtidigt förvandlas till ett enmans medborgargarde. Och då skulle Batman bli tvungen att spöa sig själv.

Antingen är du på rätt sida av lagen. Eller så är du det inte. Du kan inte vara antingen eller. Lagen är inte ofelbar. Men enda chansen att förändra den är att arbeta med den. Inte bryta mot den. Lagen kan fixas. Men du kan inte laga den om du brutit den.

Sorry Bats, men i den riktiga världen skulle Bruce Wayne göra ett bättre jobb än du!

Isolerad för min hälsas skull?

Filmen The Martian fick mig att fundera på hur jag skulle reagera på att vara isolerad från allt. Och hur lockande det kan vara...

Filmen The Martian fick mig att fundera på hur jag skulle reagera på att vara isolerad från allt. Och hur lockande det kan vara… Bilden från IMDB.com

Jag såg The Martian idag. Eftersom jag var hemma med feber i kroppen så var det okej, tyckte jag. Och det var en bra film. Så pass att jag efteråt började fundera på hur jag själv skulle fixa en sådan situation.

Och med situation menar jag själva isoleringen. Inte att vara ensam på en planet flera månader och år i sträck. Utan att vara utan mänsklig kontakt. Det är en lite skrämmande men ändå spännande tanke. Det är lite vad som lockade mig med teveprogrammet ”Big Brother” inför första säsongen. Fram tills det visades och helt fuckade upp mitt intresse för experimentet. Men att vara isolerad från omvärlden…vissa delar av mig skulle faktiskt inte ha det minsta emot detta just nu.

Världen är helt galen just nu! Vi har å ena sidan experter som berättar att jorden inte varit så här fridfull på många år, samtidigt som vissa basunerar ut hur farligt det är överallt. Vi har teknik-, medicin- och biologierövringar som verkligen är till planetens bästa, samtidigt som stora ekonomiska intressen gör det nära nog omöjligt att låta dessa framsteg göra sitt jobb. Och vi har en politisk scen som är helt osannolikt.

Jag menar, blockpolitik och dess förvecklingar i all ära, men det här är vansinne. I Sverige. I Europa. I världen!

Runt om i vår omgivning har vi människor som vill ha en smäll på käften. Inte av mig. Det lär de heller aldrig få, jag är lite för snäll för det. Men just nu vill massor av människor ha ledare som med kraft gör något åt det där dessa människor inte förstår. Det ska vara hårdhänt. Det ska vara taktfast. Vad människorna inte förstår är att det är just de själva som kommer få den där snytingen. Det är de själva som ber om någon som ska prygla dem för att de säger/gör/önskar/älskar fel saker/personer/åsikter.

Igen! Och igen.

Det är så urbota korkat så man blir mörkrädd. Och nej, det gör ingen skillnad i retorikens kärna om det är politiker av idag eller om det var en liten svartmuskig fan i ful mustasch som stod och gallskrek under 1930-talet. Ingen skillnad alls! Vi har ett gäng obehagliga figurer i varje land i Europa, och en dåre i mytisk frisyr på andra sidan Atlanten. Personer som endast ger kraft åt våldsspiralerna. Helt i onödan, för vetenskapen visar att världen faktiskt blir bättre. Att vi aldrig tidigare haft så goda chanser som nu för att lösa våra problem. Bara vi gör det tillsammans!

Men det är en väg de rädda inte vill ta. De vill hellre ha dårar som leder dem in i en frenetiskt snurrande våldsspiral.

Fick jag chansen skulle jag ta den där enkelresan till Mars. Men jag skulle behöva ta familjen med mig. För min och deras skull…