Det är alltid mörkas innan ljuset återvänder. Men varför låta det gå så långt? Som människor ska vi egentligen kunna vara varandras ljus… Bilden kommer från Wikipedia. Klicka på den så får du läsa om solförmörkelser. Sånt kan också få det att bli mörkt emellanåt.
Det är lite väl mycket… skit i luften just nu. Och då menar jag inte att jag för andra veckan i rad missar att skriva för Lammlur på min vanliga tid, det vill säga onsdagar, utan för att det är så mycket i världen som kan göra en tvåbarnsfar orolig. Orolig, obekväm, rädd, nedstämd…
Lugn i stormen. Det är inte så att jag håller på att gå in in någon höstdepression eller så. Nej, jag har lite för roligt här i livet för det. Så sent som idag har jag stått och berättat om små danska plastbitar på Fenomenalens övervåning i hamnen, och både små barn som vuxna barn har lyssnat med tidnrande små ögon. Det är bara det att tre små ord har dykt upp vid ytan, och det förpestar en annars så vacker vy över havet.
Orden är racism. Fascism. Nazism.
Tre ord som är otroligt laddade. Och de är endast laddade med negativa värderingar. Det finns inget som helst positivt med dessa ord, och ändå verkar så många idag ta till sig dessa värderingar. Vi har ett parti i vår egen riksdag, med en bakgrund från nazismen, som mer eller mindre öppet stoltserar med rasistiska värderingar, som hyllar fascistiska ledare och som ägnar sig år ren historieförfalskning. Förfalskningar såväl i dåtid som nutid. Det finns så många paralleller med 30-talets Tyskland att jag mår lite illa.
Tyvärr stannar det inte vid våra inhemska skämskuddar! De här strömningarna hittar vi överallt i Europa idag. På vissa ställen har de till och med makten där de sitter. Märkligt nog, eller snarare inte märkligt, uppges nästan samtliga ha väldigt nära kontakt med Ryssland. Ett Ryssland med stora inhemska problem och som allt mer fjärmar sig från sina grannländer. I såväl ord som handling.
Om vi vänder oss om, och istället för i söder eller österut istället ser mot väster, så ser vi ett presidentval som även det skickar kalla kårar längs ryggen. Inte nog med att en av kandidaterna strör mer än lovligt många, rasistiska, sexistiska och faktaresistenta uttalanden kring sig. Han eldar samtidigt på sina supportrar på ett skrämmande sätt. Ett sätt som i värsta fall kan betyda en våldsspiral med startskott på valdagen.
Jag vet inte riktigt vad som är värst. Trump på ena sidan, och Putin på den andra. Det förbättrar inte heller ett dugg att det verkar som om de har en hel del affärer ihop. Lite bra är det, för man biter inte den hand som föder en. Å andra sidan så har ingen så här långt klarat av att kunna förutse någon av dessa herrars drag och handlingar.
Och här hemma har vi några, som jag inte kan beskriva på ett bättre sätt, nyttiga idioter som med lögner om Sverige förstör det svenska. Som riskerar Sveriges integritet och världsrenommé genom att måla en falsk bild om Sverige i utlandet. Och som lyfter våldet som en lösning och inte det misslyckande som det egentligen är.
Inte heller nästa vecka kommer jag lyckas med att leverera en text under onsdagen. Den nionde november kommer jag att vara med på ”Manifestation för alla människors lika värde” i domkyrkan. Till minne för de hemskheter som racism – fascism – nazism utförde 1938 under Kristallnatten. Ja, jag kommer att vara där i min roll som kommunikatör för domkyrkoförsamlingen, men också som orolig son till mina föräldrar, bror till mina syskon, make till min livskamrat och far till mina egna barn.
Jag ser det faktiskt som min skyldighet gentemot Gotland. Och världen. För vi är värda så mycket mer än vad mörkermännen ovan kan ge oss!
