Låt mig säga som så… Det är tur att vi inom familjen inte spelar kort om pengar. Jag tänker däremot inte berätta vem som är mest lyckosam över att vi inte gör det…
Det går att avsluta en kväll på många sätt. Speciellt kvällar som avrundar en dag som varit speciell på mer än ett sätt. Ikväll valde vi att avsluta den med ett parti Sjuan. Eller flera partier om man nu ska vara kinkig.
Jag tänker inte ödsla er tid med att berätta vem som vann. Huvudsaken var att vi fick göra något tillsammans. Med lite mat i magen, plus en glass, var det en inte alldeles oäven avslutning på dagen.
Den började nämligen lite våldsammare. Med smärta, svett och uppoffring. I den ordningen. Men inte enbart. Jag var nämligen hos tandläkaren idag. Inte bara en, utan två gånger. Och vet ni vad? Det kostade mig inte ett öre!
Okej, det är en sanning med modifikation. Men jag har en så kallad prenumeration, eller försäkring, hos Folktandvården. Det innebär att jag förbinder mig till att betala en mindre summa i månaden, och i gengäld betyder det att snudd på allt de hittar på att göra i min mun inte kostar mer än det jag redan betalat. Därför kunde jag åka in idag för att få en tand rotfylld. Därför kunde jag komma tillbaka ett par timmar senare för att åtgärda en annan tand som tappat sin lagning. Och därför kommer jag inte heller att betala något extra för mitt besök hos specialisten, eftersom min rotfyllning var lite för komplicerad.
Återbesöket var lite turligt, för egentligen avtalade vi att jag skulle återkomma veckan efter för lagning nummer två. Men ett plötsligt återbud möjliggjorde att jag kunde fixa allt på en och samma dag.
Just nu har jag däremot mer ont i käklederna efter att ha gapat i 90 plus 30 minuter. Vänstersidan känns också lite lattjo efter två omgångar bedövningsmedel. Det var också ungefär så mycket smärta jag fick känna. Nålsticken med bedövningsmedel är knappt kännbara. Och uppoffringen handlade kanske mer om byte av återbesök än något annat.
Svetten? Den stod tandläkaren för. Han blev så varm så sköterskan fick öppna fönstret en stund. Mina tänder kräver tydligen sin tandläkare…
Förresten… Om du, liksom jag, får för dig att skölja munnen en sista gång medan tandläkaren kommer med direktiv, se då till att tänka på sammanhanget. Och att luta dig tillräckligt över tandläkarstolen. Det går liksom inte att graciöst sikta in sig och spruta ut en stråle när halva ansiktet sitter en halv våning längre ner. Det blir bara blött i tandläkarstolen.
Och du blir lite skämmigt röd om kinderna…
