Det smyger sig på dig, och plötsligt står du där med allt bråte du inte visste du hade… Bild av Steffen Thomä, från PublicDomainPictures.net med licens CC0 1.0 Universal.
Du vet hur det är. För varje år samlar man på sig lite till. En grej blir två, blir tre och vips står man där och undrar hur i hela friden man kunde fylla hela huset med prylar, skräp, grejer och annat som man egentligen aldrig ville ha från första början. Du ser det egentligen aldrig komma, utan plötsligt är allt bara där.
Det behöver inte ens vara en hobby. Vi har väl alla ett skåp i köket där allt till sist hamnar. Gamla termosar, sportflaskor, matberedaren. Och mixerstaven som bara använts ett par gånger. Om ens det. Eller den där lådan på jobbet. Den där du lägger de där papperna som du vet att du egentligen borde slänga, men som du inte riktigt vågar. Det fulltecknade anteckningsblocket. Den där boken du tyckte kunde vara intressant att läsa…
Känner du igen det?
Vet du vad som är ännu värre? Det är när du ”ärver” den där lådan på jobbet. Och resten av rullhurtsen lådan är en del av. Plus bokhyllan. Samt hela hörnet på skrivbordet. Det är värre, för du inser till sist att det inte ens är ditt eget skräp du samlat på. Det är någon annans dåliga samvete som fyller upp dina arbetsutrymmen. Det är dina föregångares skräp som du pliktskyldigt hållit fast vid.
Det är faktiskt värre.
Gissa vem som just har upptäkt att han behöver de där utrymmena? Om inte för annat än att få plats med sitt eget skräp…?
