Att vara en del av Sverige – eller inte?

Flyget, det ena av endast två sätt att ta sig till Gotland.

Flyget, det ena av endast två sätt att ta sig till Gotland.

För dagen blev det en tripp tur och retur till huvudstaden. Den här gången flyger jag i jobbet. När det handlar om privata resor blir det nästan uteslutande med båt. Det är fantastiskt att dessa möjligheter finns, och avståndet mellan Gotland och fastlandet har krympt bara under de senaste åren med snabba färjor och flera flygavgångar.

Men… Gotland har Sveriges mest utsatta och sårbara läge när vi talar om kommunikationer. Samtidigt är det alltid (?) de med kopplingar till ön som drabbas så fort neddragningar kommer på tal.

Det finns bara två sätt att ta sig till och från ön, med flyg eller med båt. Inget tåg. Ingen bil. Inte heller att ta sig dit till fots. Eller med cykel, terrängfordon eller ens genom att lifta. Gotland är unikt även på det här viset! Det finns en naturlig barriär som kallas Östersjön. Vattnet är öns största tillgång, men för vissa är det bara ett hinder och en ursäkt för att exkludera ön och dess näringar.

Därför är det en riktigt, riktigt dum idé att prata om att lägga ner Bromma utan att ha ett fullgott alternativ. Därför är det idiotiskt att försämra och straffbeskatta båttrafiken, Gotlands enda landsväg!

En barnfamilj på fyra personer kan få betala sex gånger (Hej vad fel det kan bli, och jag vet inte varifrån jag fick just den siffran. Enligt vad jag skrev 2012 ska det vara uppemot 13(!) gånger) mer för att träffa mor- eller farföräldrarna på ön jämfört med samma sträcka på fastlandet. Eller mer! På sju år ökade priset med 150 procent mellan 2005 och 2012 för just en barnfamilj. Gotländska företag får betala ”strafftullar” för att nå fastlandsmarknaden. Sverige satsar över 500 miljarder framöver på infrastruktur. Gotland har i realiteten fått se en sänkning!

På vilket sätt är detta skäligt?
#Blogg100 #Gotlandstrafiken

En kaffe för sonen och klassen

imageI vanliga fall delar jag upp vad som hamnar var i de digitala delarna av mitt liv. Här på Lammlur hamnar oftast lite längre och samhällsnyttiga tankar, även om de kanske inte alltid är så djupa. Facebook är ett ställe där jag kommunicerar med min omgivning, medan Twitter och Instagram snarare handlar om att basunera ut min senaste åsikt. Och ta del av andras.

Men nu, under dessa 100 dagar av bloggande, får jag rucka lite på mina gränser. Som förälder får man ställa upp för sina barn. Även om det innebär att jag måste ta på mig bagarmöss…

Väntalitenu! Det är sonen som ska baka. Inte jag. Egentligen…

#Blogg100

 

Men… Hur kan Google veta?

CC BY-NC-SA 2.0 av Sevenblock på flickr.com

CC BY-NC-SA 2.0 av Sevenblock på flickr.com

För att faktasäkra hemsidor och bloggar(?) kommer Google att använda sig av den kunskapsbank som internet och Google är. Det är bra, men… vem avgör att just Google sitter inne med den ”sanna” informationen? Vem kvalitetssäkrar detta eller Who watches the Watchmen?

http://omni.se/9ecfe6ef-1113-447b-8acd-72615815083c

#Blogg100