Kommunikation, kommunikation, kommunikation

Bild på en burktelefon

Kommunikation är en delikat dans mellan människor, där vad som finns mellan dem är nyckeln!

”Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor”! Det finns ett viktigt ord i denna nötta fras… nämligen ”Alltid”!

I alla relationer gäller det att kunna hantera kommunikationen mellan människor. Eller maskiner. Om jag säger ”A” måste jag vara säker på att du uppfattar det som ”A” och inte ”Å”. Eller ett ”Ä”. En maskin, exempelvis en dator, måste kunna ta emot den ”1” som dess motpart skickar. Inte en ”0”. Hur mitt ”A” eller datorns ”1” når fram hänger på hur bra vi kan kommunicera.

Det handlar inte om vad jag vill att någon annan ska fatta, utan att denne fattar det jag vill. Och då måste jag förstå hur den andre tänker och fungerar. Det duger inte om jag skriker ”höger” om den jag försöker kommunicera med bara förstår tyska. Eller har dubbelsidig vaxpropp!

Att försöka förstå den jag vill kommunicera med är den viktigaste delen med att börja kommunicera. Annars kommer den jag vill kommunicera med att strunta i vad jag vill säga. I det läget är det väldigt svårt att nå fram med det jag vill ha sagt! Samtidigt är det fantastiskt belönande i sig självt när du lyckas nå fram. När du kan påverka den andre. Du behöver inte förändra mottagaren, utan få denne att ta till sig det du sagt.

Då… har du lyckats kommunicera!

Jag tänker inte berätta varför detta fick bli mitt bidrag till #Blogg100 idag… You do the math!

Bildcred: Sebastien Wiertz, ”Communication is the key”, (CC BY 2.0)

Jag väljer mina gränser

Bild på golvet i en inomhushall

En gräns är något du själv eller andra sätter. Eller något! Det kan även gälla fysikaliska möjligheter…

Det ska finnas en bortre gräns för vad som är möjligt här i livet. Där risken är ett hundra procent, och därmed helt överskuggar den eventuella vinsten eller möjligheten. Det går inte att komma längre, djupare, högre, snabbare eller whatever. Det. Är. Stopp!

Sicken rackarns tur att det inte gäller min fantasi. Tror jag, för jag har inte hittat den ännu. Den är kanske begränsad på grund av att jag är fantasilös, men det är ingen riktig gräns egentligen. Min fantasi är gränslös, för ingen har sett mina drömmar. Faktiskt inte ens jag själv eftersom mitt minne leker guldfisk så fort jag vaknat. Så… no limits, no borders!

Det var en ganska lång inledning för att berätta något helt meningslöst. Meningslöst för andra, men inte för mig själv. Jag har nämligen valt att sätta en gräns för mitt bloggande. Trettio minuter är mitt val, min gräns, mitt mål. Längre än så ska jag inte hålla på med ett blogginlägg.

Men… varför då? På det svarar jag ”för att jag vill”! Det finns ingen mening med att skriva långt bara för att jag kan eller har tid. Ska jag vara ärlig är just tid lite av vad jag ibland har lite ont om, men en halvtimme ska jag kunna undvara. Igår behövde jag skriva två bloggposter på en gång, och det var då jag bestämde mig för en halvtimme per post. Och det lyckades jag hålla. Bortsett från ett litet trassel med en bildjäkel som aldrig ville laddas från telefonen till datorn klokt. Men annars gick det som planerat.

En halvtimme. Varken mer eller mindre!

Fast det gäller bara nu under #Blogg100. Och såvida det inte handlar om Stålmannen. Eller Lego.

#Gotlandstrafiken är förståss inte medräknat! Såklart…

Inget ingen inte gillar gillas. Kom ihåg det!

Falsk bild på regnbågskudde som kallas Putin.

Bild från Viralgranskaren. Foto: Reddit / Montage

Det gamla ironiska skämtet ”men står det i tidningen måste det vara sant” behöver uppdateras med en digital variant. Kanske något i stil med ”om Kalle har skrivit om det på facebook så måste det ju vara sant”? Själv är jag millimetrar från att anpassa mig till ”inget ingen inte gillar gillas”!

Visst, det är tjatigt. Alla tjatar om det. Det är som med Melodifestivalen, ingen ser det men alla vet allt om det. Men för mina nervers skull, tänk efter lite före ni gillar eller delar eller kommenterar på nätet. Jag vet, ibland är det jättesvårt att veta om något är sant eller inte. Ibland vill man verkligen att det ska vara sant. Men… tänk efter lite först. Det finns tillfällen jag undrar om ens bekantas katt kan ha tagit en promenad över polarens tangentbord.

I flera dagar har jag sett en randig kudde på mina skärmar. Jag håller med, det här var en härlig nyhet. Friskt vågat av företaget. Föredömligt gjort. Tänk att de vågade… väntalitenuva! Det kan väl ändå inte stämma?

Anledningen till att jag inte ”gick på det” denna gång var just att ett stort internationellt företag som IKEA skulle behöva kicka hela marknadsavdelningen om de släppte igenom en regnbågskudde med namnet Putin. Faktiskt! Och med tanke på att ”bildbeviset” först syntes på webben och inte i media (och med media menar jag den här gången såklart pressreleasen från företaget i fråga) så drog jag öronen åt mig ännu mera.

Det var inte sant. Tyvärr, måste jag ändå säga. Det hade varit så mycket roligare om det hade varit på riktigt!

Det borde vara obligatoriskt för alla som befinner sig på internet på något sätt följde Viralgranskaren eller jämförande sidor…

#Blogg100

Det är klippt, det är skuret. Nej, sågat var det ju…

Bild på sekatör

Jag lovar, en sekatör är ett bättre verktyg i trädgården än en motorsåg. Åtminstone ibland…

Jag är lite av ”Demolition Man” när det gäller vår trädgård. Visst, jag ska vara glad för att vi har en uppvuxen trädgård. Blommor, rabatter, trädgårdsland. Och träd. Vi har nämligen även en väldigt massa träd!

Tallar. Granar. Ekar. Rönnbär. Äpplen. Päron. Bigaråer. Körsbär. Plommon. Hassel. Fast… det är väl en buske? Nåja, vi har sådana också! Själv har jag en motorsåg! Ärligt talat, jag hade nog gått bananas i trädgården med min motorsåg om jag inte hade vissa andra talanger.

Misstolka mig inte. Jag både har och kommer att använda min motorsåg. Många gånger! Men eftersom jag förstår att ett fällt träd inte går att göra ofällt igen hoppade jag på ett erbjudande från en kompis. En trädbeskärarkurs! Vi snackar beskärning for dummies här, milt sagt. Med lite ledning av en med sisådär 30 år i bagaget vad det gäller trädgård, dess planering och skötsel, var vi några som fick en duvning i sekatör och grensåg under en söndag i mars.

Abbans vad bra! Hoppas jag kommer ihåg vad vi fick lära oss också, men jag lyckades faktiskt knappa ner lite anteckningar också. Viktigast idag var att lämna fogsvansen till snickeriet. Största överraskningen var att just nu, innan knopparna blivit ”feta”, är den bästa tiden att beskära äpplen och päron. Det som betecknas som JAS, juli – augusti – september, lämpar sig för att knipsa bort årsskotten. Och… och…

Skit! Jag börjar redan glömma bort… Var kom motorsågen in?

#Blogg100