Att strukturera och planera ett kaos

En svinstia eller ett svinaktigt beteende eller... Det som sker det sker. Foto: Lance Cheung, via Flickr.com och kontot U.S. Department of Agriculture med CC BY-ND 2.0

En svinstia eller ett svinaktigt beteende eller… Det som sker det sker.
Foto: Lance Cheung, via Flickr.com och kontot U.S. Department of Agriculture med CC BY-ND 2.0

Jag har ju en liten bekännelse att göra. Det är ju så att ibland fungerar det inte riktigt som man tänkt sig, att planeringen inte riktigt lirar med verkligheten. Ni vet, ungefär som när man egentligen skulle ha städat hela huset innan den älskade kommer hem efter affärsresan. Då intentionen var så bra som den bara kunde vara. När planeringen var perfekt och minutiös och egentligen bara saknade den där enda detaljen. Att sätta en starttid. Vilket betyder att du inte kommer igång med städningen förrän halvtimmen innan älsklingen är hemma. Och att din fina rengöring snarare kan jämföras med att sminka en gris…

Ja, men det kan ju vara så ibland. Du vill, men räcker inte hela vägen. Du borde, men har svårt att finna motivationen. Du skulle, men det blev pannkaka.

Ungefär så har det på sätt och vis varit med Blogg100 den här veckan. Jag har liksom inte riktigt fått till tidpunkten för allt och alla så som jag hade velat. Det har helt enkelt hela tiden blivit något i sista minuten.

Som livet i största allmänhet alltså. Och det kan man ju inte annat än älska, eller hur?

Är kroppen slö får huvudet lida

Gammal bild från förra året. Eftersom jag ju inte tog någon promenad idag. Och har inget att visa därifrån...

Gammal bild från förra året. Eftersom jag ju inte tog någon promenad idag. Och har inget att visa därifrån…

Min kropp är lite vrickad. Eller så är det jag, men jag skyller på kroppen!

Hustrun skulle till fastlandet idag, och åkte på en sådan tid att jag hoppade över min morgonpromenad. Det skulle jag inte ha gjort… Jag har varit sjukt trött hela dagen.

Så, för att göra plågan så kort som möjlig, avslutar vi med en väldigt kort Blogg100 idag.

Tänker HD stoppa oss från att använda Facebook i framtiden?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift. Hörde jag någon säga Copyswede?

Den här bilden, som jag tagit för att för jobbets facebookkonto illustrera det ljusträd som 2015 stod utanför Sankta Maria domkyrka, kan framöver innebära att jag bryter mot upphovsrätten. Detta för att det finns ett konstverk i bakgrunden. Och för detta ska jag i så fall betala en avgift.
Hörde jag någon säga Copyswede?

Kommer du ihåg din senaste semestertripp? Minns du bilderna du tog på familjen på torget? Eller de du tog på den fantastiske gatumusikanten vid stationen? För att inte tala om när ni besökte museet och barnen ställde sig precis som skulpturen bredvid?

Idag, med mobilkameror i var människas hand, är våra minnen mer förevigade än vad de någonsin varit i historien. Och dessa bilder delas mellan fler människor än vad vi kunnat förutspå tack vare hemsidor, sociala medier och liknande.

Ett beslut i Högsta domstolen idag kan göra allt det där olagligt i stil med piratkopiering!

Nu ska allt ännu, vad jag förstår, avgöras och sista ordet är ännu inte sagt hoppas jag. Men beslutet i HD är trots det helt uppåt väggarna om ni frågar mig. Kampen står just nu mellan Wikimedia Sveriges satsning offentligkonst.se och BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och vem som ska få slå mynt av offentlig konst runt om i Sverige. BUS är en av medlemmarna i Copyswede om någon inte redan gissat det.

Det är här det blir läskigt. Precis som med kassettbandsskatten, eller privatkopieringsskatten, som tvingar dig att betala extra skatt på varje musikspelare, dator och minneskort du köper, så blir du framöver betalningsskyldig så fört ett offentligt konstverk syns på dina bilder. Det vill säga om du lägger ut bilden på internet. Och som du vet ligger Facebook, Instagram och Twitter på internet, så därför blir det stopp.

BUS anser att det är de som företräder konstnärerna och att de ska ha betalt för konsten. Konst som redan en gång finansierats med offentliga medel. Det betyder också, och detta har jag redan fått exempel på, att jag som kommunikatör inte kan fotografera och publicera bilder inifrån Visby domkyrka eller de modernare Visborgskyrkan och Terra Nova kyrkan. Förmodligen inte heller från utsidan, eftersom kyrkorna är full av konst, från altartavlor till glasfönster.

Jag gillar visserligen att skriva. Men att bara få beskriva med hjälp av ord framöver… That sucks!

Glädjen i att landa i skiten

"Ta ingen skit" är ett begrepp jag hört tidigare. Nu behövde jag dock det, för annars kan inte häcken ta sig...

”Ta ingen skit” är ett begrepp jag hört tidigare. Nu behövde jag dock det, för annars kan inte häcken ta sig…

Idag har jag inte ett skit att skriva om… jo. Vänta! Just skit kan jag faktiskt nämna. Jag har köpt det. På säck från Coop.

Okej, just det var kanske inget att skriva om. Men däremot anledningen till varför jag köpte fem säckar gödsel. Det är nämligen så att såväl jag som min fru är med i facebookgruppen Gotlands Marknad, där saker och ting byter ägare. Varje dag. Det var där som vi (hustrun egentligen) hittade sex kilo lego åt mig här om veckan, och nu hittade hon även en häck.

Det är kanske fler än jag som ser ett mönster här över helgens inköp, men faktum är att någon ville bli av med hundra ligusterbuskar vilket det tydligen fanns en köpare för. Nämligen vi.

Så det blev två resor med släpet igår för att hämta buskar från Barlingbo, och en resa med släpet idag för att skaffa jord och gödsel.

Därmed släpper jag fältet fritt för alla fekalierelaterade skämt internet nu kan komma på…

Lite trivial info på det är att jag som barn lekt på just den tomten, och i det huset, där buskarna stod. Fast på den tiden fanns det inga buskar längs infarten i Anderssons trädgård.