Ett läppstift som makes me happy

Det är detaljerna som gör det. I det här fallet får ett läppstift kompensera för ett diskutabelt materialval...

Det är detaljerna som gör det. I det här fallet får ett läppstift kompensera för ett diskutabelt materialval…

Låt mig slå ett litet slag för dansk plast och dess påverkan på vuxna människor. Och det faktum att olika sorters människor kan samsas över ett gemensamt intresse. Precis på samma sätt som idrott, och då kanske speciellt lagsporter, kan göra.

Vad är det då som lockar? Ja, jag kan tänka mig att det finns lika många anledningar som antalet människor med detta intresse. För min egen del är det de kreativa möjligheterna som drar. Möjligheterna att visualisera en tanke. Möjligheterna att förverkliga en fantasi. Möjligheterna att vara kreativ.

Låt mig illustrera detta med bilden jag tagit. Vad ni ser är fyrenNärsholmen. I en så liten skala som jag lyckats åstadkomma utan att tappa proportionerna alldeles. Jag är inte nöjd med takkupolen. Det ska vara en Sand Green Dish 2 x 2 Ø16 Inverted (4740 / 17964 / 30063) istället, men den är inte allt för vanlig. Däremot är jag otroligt nöjd med att jag som lampa använt en 93094, även känd som ett läppstift 4624567. Ett rött läppstift.

Vi är som sagt en brokig samling AFOLS, Adult Fans Of Lego, som träffas här på ön. Tids nog lär vi troligen känna varandra rätt bra, och kommer säkert hitta andra gemensamma nöjen och intressen. Men just nu räcker det med att vi träffas då och då, planerar nästkommande höstlovsutställning på Fenomenalen i Visby hamn, och nördar loss i största allmänhet på dessa kreativa danska plastbitar.

Tänk att det finns de som har det här som jobb. Undrar förresten om jag kan få kusinen att sponsra en modell av gamla sockerbruket i Roma? I skala 1:100…

Politikerna måste sluta hata politiker

jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother om politikerna inte själva lyfter sig.

Jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother. Om politikerna inte själva lyfter sig.

Politikerförakt. Känner ni igen ordet? Det används då och då för att beskriva hur väljarna tappar förtroendet för politiken. Gör politikerna bort sig, om de gör orätt, så bidrar det till föraktet. Det finns även människor som håller detta som någon sorts status quo. Är någon politiker förtjänar denne inget annat än förakt. För sådana vet man ju hur de är. Och då kan man ju behandla dem precis som de förtjänar, för de är ju inga riktiga människor som du och jag. Eller hur?

Vad som skrämmer mig är hur vanligt det är med politiker som bidrar till föraktet.

En liten snackis i helgen handlade om en gotländsk politiker som agerade enligt partilinjen. Det fick hen skit för, to say the least. Inte minst på de sociala medierna. Jag tänker inte gå in på vad som är rätt eller fel, för jag har skrivit om just detta agerande tidigare. Det här togs även upp i en ledare idag. Jag ska inte säga att vinden vände där, men det stänkte tillbaka en hel del på belackarna eftersom det händer oavsett partifärg och regeringsuppställning.

Det värsta föraktet är det som politiker visar varandra, och som kräks ut i intervjuer, på sociala medier och i insändare. Man letar fel, insinuerar och feltolkar varandra medvetet. Allt för att nedvärdera motståndaren. Man gör detta på riksnivå och på lokal nivå.

Jag kan inte förstå att politiker väljer att visa sådant förakt. Politik borde kännetecknas utifrån en vilja att uppnå något, inte att rasera det. Värst är det när det inte handlar om sakfrågor, utan när föraktet siktar in sig på personerna. Deras utseende. Deras familjesituation. Sexualitet. Härkomst.

Jag uppmanar alla partierna på Gotland att ta tag i detta. Som väljare kräver jag det. Tillåt inte att era politiska vänner skyller på att det är deras personliga uppfattning, för det upphörde att vara personligt när de tog sina första politiska uppdrag. Jag vill se en valrörelse som handlar om att bjuda in, bjuda till och lyssna.

För demokratins skull. Annars fyller ni bara på politikerföraktet. Jag följer er alla, och jag kommer inte vara tyst under valåret 2018!

Enough is enough

Det är läge för...

Det är läge för…

Nä, nu har jag suttit och varit kommunikatörskonsult åt min fru i ett par timmar. Och det efter att ha jobbat extra mycket som just kommunikatör den här veckan. Och i helgen.

 Nu struntar jag i det här och inser att idag får vara lite av en förlorad bloggdag.

Fast… det blev ett blogginlägg ändå Ett litet ett…

Liten blir lite större

Det här är också något som gör alla barn stolta. Att kunna hålla i djur. Försiktigt...

Det här är också något som gör alla barn stolta. Att kunna hålla i djur. Försiktigt…

När du ska växa som människa så finns det en sak du måste känna. Om du inte gör det så… tyvärr. Du blir inte bättre. Du måste nämligen vara stolt över det du åstadkommer. Stolt över dina val. Det är stoltheten som lyfter dig!

Jag var i affären idag. Med mig hade jag den yngste, som de senaste året inte varit bekväm med att handla. Han har helt enkelt inte gillat det eller med att stå själv och tala med någon okänd. Vi har hittat en omväg kring det problemet, och på så sätt verkar vi också ha fått honom att bemästra obehaget.

Vad vi gjort? Vi har givit båda barnen egna betalkort. Egna konton där de kan sätta in och ta ut sina egna pengar. Vecko- och månadspeng har de fått i flera år. Åtminstone i perioder, för det har inte alltid fungerat om jag ska vara ärlig. De har aldrig varit nämnvärt giriga, och de har alltid fått argumentera för det de har velat ha för att vi ska köpa det. Trots det har de alltid haft en liten summa pengar hemma. Tills nu.

Som jag nämnde var jag i affären idag. Med den yngste. Idag ville han köpa en chokladbit. Trots allt, det är ju lördag när jag skriver detta. Så den yngste valde chokladkaka, tog fram sitt betalkort och skötte allt när han väl var framme hos kassörskan. Själv. Utan pappas hjälp.

För att växa som människa måste du känna stolthet över det du gör och dina val. Jag tror lillkillen växte tio centimeter idag. Minst!