En lovsång till den svenska sjukvården

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel...

En fredag kan firas på så många olika sätt. Med lite dropp till exempel…

Ja jäklar i min låda vad jag älskar vår svenska sjukvård! Allvarligt. Jag älskar den!

Jag är ett vandrande motargument till snacket om ”systemkollaps”. De som säger att allt var bättre förr. Om ”förr” fått råda hade jag inte överlevt för 31 år sedan. Och just den här helgen skulle jag ha mått bra mycket sämre än vad jag nu gjorde.

I veckan som gick fick jag lite ont i magen. Det ökade sakta men säkert och efter tre dagar ringde jag 1177. Då hade jag fått feber också. Magont är en sak. Feber en annan. Men dessa två samtidigt? Nej, då ska du söka hjälp.

Det tyckte sköterskan på 1177 också. Hon tyckte dessutom att jag skulle ringa min vårdcentral direkt. Vårdcentralen ville att jag skulle träffa en läkare, och efter det besöket blev jag nerskickad till akuten. Hela tiden blev jag bemött såväl professionellt som intresserat och värdigt. Jag var en medmänniska med ett problem, och det problemet var en utmaning de ville hjälpa mig med. Hela tiden berättade de även vad de gjorde, varför de gjorde det och vad de drog för slutsatser. Jag fick en fantastisk vård helt enkelt!!

Med mig hem fick jag dessutom en lapp. En kopierad lapp med handskrivna förklaringar på vad jag drabbats av och vad jag skulle tänka på. ”Behandlingsmeddelande” heter lappen, och trots att jag är en varm förespråkare av digitalisering så är denna lapp helt fantastisk. Oavsett om du är van eller ovan som patient så funkar inte din hjärna på sjukhuset. Läkaren pratar, du nickar och intalar dig själv att ”det här kommer jag ihåg”. Men det gör du ju aldrig. Oavsett ålder kommer du aldrig ihåg allt läkaren sagt. Därför är ”Behandlingsmeddelande” rent genialisk! Jag har aldrig tidigare fått en sådan lapp. Förrän nu. Och därför behövde jag inte komma ihåg vad jag drabbats av. Mina nära och kära kunde få en rapport direkt från källan. Det stod ju på lappen.

Inflammerad tarmficka. Se, det var en åkomma som jag tills nu aldrig haft innan. För att summera det hela: jag blev sjuk, fick hjälp, håller på att bli frisk. Jag älskar vår sjukvård. Jag har vår sjukvård att tacka för så väldigt mycket genom så många år. Så ett stort tack till hela vårdkedjan den gångna helgen. Ni är fantastiska!

Att sätta fingret på rätt knapp

Jag vet. Min humor funkar inte för alla överallt. Men... det här är guld!

Jag vet. Min humor funkar inte för alla överallt. Men… det här är guld!

Allvarligt. Det här är ju hur roligt som helst. Och samtidigt lite, lite skrämmande. ”Tryck på knappen.”

”Vilken knapp?”

Jag betvivlar inte för ett ögonblick att personalen fått många, många frågor efter att den första instruktionen kom upp. Och att när ”Knappen” blev märkt så försvann också frågorna. Men vad säger det egentligen om människors förmåga att ta instruktioner? Är det för att knappen inte ser ut som en knapp utan som en strömbrytare? Är det placeringen? Den lilla röda lämpan?

Jag vet inte. Men jag tycker bilden är hysteriskt rolig!

Det enkla blir bara enklare

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

Visst var det så. När jag efter tjugo år subtilt övertalande (nåja) fick mina föräldrar att byta ut sina windowsbaserade datorer till Macintosh, så räknade jag med att få ta ett visst ansvar. Det skulle bli till mig de ringde när något inte fungerade som det skulle.

Och så blev det. För, handen på hjärtat, så hade det alltid sett ut innan också. Windows eller Mac OS. Strulade något så har det alltid varit mig de ringt i datafrågor.

Även denna gång. Det verkade som om deras mejl försvunnit när de uppdaterat datorn genom de automatiserade systemet. Mycket märkligt, och eftersom mamma skulle iväg och pappa redan var någon annan stans så kunde jag inte ta något närmare titt.

Men en bärbar dator har den lilla fördelen att den är just bärbar. Så den fick följa med hem till mig, och ikväll skulle jag reda ut vad som var fel med mejlen. Jag hoppades också kunna klura ut varför en uppdatering kunde ta bort deras mejl. Jag vill veta sånt för att förhindra att det händer igen.

Det tog fem sekunder. Datorn var inloggad genom gästkontot. Och där finns inget mejlkonto inlagd…

Släpper det inte riktigt ändå…

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Det är verkligen svårt att inte… göra lite extra. Lite mer. Som när någon ställer lite frågor och jag vet vad det handlar om och enkelt kan hänvisa vidare, ja då gör jag det!

Det går inte att låta bli. Det är ju en del av inte bara mitt jobb, utan också lite av vem jag är.

#LivetSomKommunikatör