Category Archives: iPhone

Hundar, vad har ni för problem egentligen?

By | | Apple, Blogdump, Fritid, Gotland, iPhone, Mångfald
Leave a comment
Bilden heter "Maken claimar matskålen" och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket...

Bilden heter ”Maken claimar matskålen” och har faktiskt hänt. Det är fantastiskt hur man kan skapa lite positiv tävlingsinstinkt hos en hund när man siktar in sig på käket…

Alltså, det här med hund. Ja, jag vet att det varit Apple-vaka och allt i kväll och en och annan kanske hade tänkt sig att jag skulle skriva om nya iPhone och iWatch och Airpods. Men… hundar? Misstolka mig inte nu, för den där lilla pälsbollen vi begåvats med här hemma är själva urtypen för känslostormar vad det gäller hundvalpar och gullighet. Och i sina bästa stunder lyckas hon till och med lura mig att tro att det är jag som bestämmer i huset.

Om det vore så väl.

Men oavsett det så finns det en sak jag har lite svårt för. Eller rättare sagt så är det ett jätteproblem. För mig. Inte hunden dock, för hon tycker det är hur intressant som helst. Och lite mer än så…

Jag brukar skryta om att jag är uppvuxen på landet. I en gammal gotlandskåk av kalksten med metertjocka väggar. Där fanns alla uppsättningar av småkryp man kan tänka sig. Och i huset hade vi också katter. Ibland färre. Ibland väldigt många. Samt marsvin och en ökenråtta vid namn Lucifer. I hagen bakom huset betade våra egna lamm, och runt om oss sprang det omkring hästar och kor, rabbisar och rävar och allt annat du kan hitta på landet idag. Men inga jäkla rådjur. De var ännu inte idiotimporterade till ön…

Flera grannar, för att inte säga nära nog alla, hade dessutom hund. De syntes ibland vid staketen, och hoppade mot en när man klev innanför grindarna för att sälja årets jultidningar. De hördes ibland från skogen då de fick upp ett spår, och några gånger kom de lös och hälsade på hemma hos oss.

Så jag tycker att jag har en bra känsla för djur. Jag vet att jag har en bra känsla för djur, och jag är full av respekt för alla djur. Förutom flugor och mygg. Så det finns nog inget jag inte gillar med hundar heller. Förutom när det gäller en sak…

Vad i hela friden är det med hundar och andra djurs bajs? Allvarligt? Vad är dealen?

Fånga dagen, fånga dem alla, eller bara fånga det som är ”nytt”

By | | Almedalen, Blogdump, Fritid, Gotland, Hälsa, iPhone, Media, Sociala Media
Leave a comment

En utsikt i Pokémon, från mina föräldrars balkong i Visby. Ni har ett av flera ”Gym” vid S:t Pers ruin i förgrunden, och längre bak syns Almedalen. Sedan gäller det att passera alla de mindre blå stationerna också, om och om igen. Gissa om detta ger bra, och motiverad, träning för stora och små!

Jag har två söner. Förmodligen är de precis som de flesta andra barn, med intressen och ett eget liv vid sidan av familjen där kompisar och annat går före. Och precis som mina föräldrar före mig, och troligen deras före dem, så oroar jag mig för mina barn. Framförallt deras hälsa och fysik.

”Pappa, jag går ut i trädgården en stund”…

Jag ska inte sticka under stol med att trösklarna för att passera ytterdörren nog var lite lägre när jag var yngre. Det fanns liksom lite färre distraktioner inomhus som kunde tvinga föräldrarna att handgripligen kasta ut sina barn på den tiden. För att de skulle få lite frisk luft. Fast för egen del fastnade jag ändå lika lätt inomhus som mina egna barn. Detta tack vare mina serietidningar. Jag kunde sitta inne i timtal, precis som mina söner kan göra med att spela Minecraft, Roblox, snacka med polarna via Skype eller se på sina favoriters senaste YouTube-filmer.

Det har alltid funnits en anledning att inte gå ut. Oavsett teknik eller tidsperiod. Skulle det inte vara för att min förstfödde håller på med fotboll skulle jag kanske vara lite oroligare. För den yngste är det lite värre, men nu har han åtminstone börjat intressera sig för bågskytte, så han hinner ännu hitta en sport han också. Jag har ändå alltid varit lite orolig för det där med fysiska aktiviteter för barnen.

Grabbarna har däremot varit duktiga på att ta sig till ”ny” teknik skapligt fort. Jag skriver ”ny”, för det är bara vi som är lite äldre som tycker att tekniken är ny. All dagens teknik! Men för dem är det inte ”nytt” utan ”nu”, och så har det i stort sett alltid varit. ”Ny” teknik, ”nya” spel, ”nya” appar och ”nya” kommunikationskanaler är realtid för dem. Det händer nu, och det är inte ett dugg nytt utan bara som det ska vara.

För sönerna som sagt. För oss ”som hängt med lite” är det ”nytt”. Vi kan jämföra med hur det var tidigare. Jag var bara ett tuppfjät äldre än min äldste när jag programmerade i Basic på en Vic 20. Jag spelade 8-bitars tevespel och laddade in datorspel via en bandspelare med räkneverk. För den tidens 40+, typ mina föräldrar, var det jag gjorde ”nytt”. Men det tyckte inte jag.

”Pappa. Får vi gå bort till idrottsplatsen” frågade den yngste i måndags…

Det var inte vad jag riktigt var beredd på att få höra. Inte första dagen på semestern. Knappast i övrigt heller, och speciellt inte från honom. Appen ”Pokémon Go” var bara två dygn gammal på svenska App Store, och båda sönerna var redan fast. Kvällen innan hade han och jag tagit en lång kvällspromenad för att fånga de små digitala liven på gatorna runt vårt hus, och i trädgårdarna också för den delen, och vi hade riktigt kul under tiden.

Helt plötsligt är det roligt att gå ut. Inte bara för mig på min dagliga morgonpromenad, utan även för sönerna. Tillsammans! Morgon, middag och kväll. Alltid finns det en ny Pokémon som bara väntar på att få bli fångad.

Den som påstår att datorspel och teknik bara är av ondo har nog inte tänkt tanken fullt ut. Eller så hänger hen inte med bland allt det ”nya”…

Dagen då bankerna ropade ”varg”

By | | Apple, Blogdump, iPhone, Mångfald, Media
Leave a comment
Till syvende och sist gissar jag att hela denna... affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina... Bild från Flickr.com och Malin Akermans konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Till syvende och sist gissar jag att hela denna… affär egentligen bara handlar om andras pengar. Typ dina och mina…
Bild från Flickr.com och Malin Akermarks konto där. Publicerad enligt Creative Commons CCBY 2.0

Har du alltid pengar i plånboken? Eller i fickan? Är du sådan som inte litar på nymodigheter som checkar eller plastkort? Då tror jag inte du behöver läsa resten. Du är ändå trygg i din monetära lilla bubbla. Ett litet tag till…

Vi andra drabbades däremot av veckans, eller kanske till och med årets, mest fruktansvärda nyhet. Hela vår värld föll i småbitar och drömmar krossades brutalt. Ett stort, amerikanskt bolag ville skicka oss tillbaka till medeltiden på brutalast tänkbara vis.

Jag talar om Apple versus BankID. Den lilla svenska uppstickaren mot det gigantiska techmonstret från Kalifornien. Och ja, jag överdriver. Lika mycket som ”nyheten” överdrivits upp i media…

En liten kort bakgrund till det höga tonläget är att företaget Apple har regler för vad som får finnas i de iPads och iPhones som företaget säljer. De vill helt enkelt att apparna du köper eller hämtar på App Store ska vara säkra för dig, din integritet och för din lilla multimaskin. Apple har full kontroll över vad som finns på App Store, och det finns en risk att några företag inte klarar den kontrollen.

En av reglerna är att en app ska kunna fungera utan att vara beroende av andra. Det betyder att program som kräver inloggning genom den i sig fantastiska Bank ID-appen låg lite löst till. Det var detta som räckte för att vissa nyhetssajter skulle ”go bananas”.

”Diktaturfasoner”. ”Monopolister”. ”Dråpslaget: Apples regler hotar alla svenska appar med bank-id”. Någon tog i från tårna. Men var det så illa? Riskerade alla svenska swichanvändare att gå tillbaka till kontanter? Självklart inte. Men allt som handlar om Apple ger mediahusen egna pengar på banken, så ju mer det går att överdriva desto bättre. Och här kunde de verkligen gå ”all in”!

För det första; Apple vet att de som köper deras iPrylar är deras bästa vänner. Kunden är, faktiskt, viktigast för dem. Ibland kan detta ta lite märkliga omvägar som inte alltid gillas i början. Jag tänker diskettstationer, CD-spelare och plugg-ins som Flash. ”Alla” skrek högt. Speciellt de som hade intresse av att få fortsätta med det Apple valt bort. Men till största delen har dessa vägval ökat stabiliteten och säkerheten i våra leksaker. Apple vill verkligen att vi använder deras prylar, och jobbar hårt för detta.

För det andra; Ingen app är oföränderlig. Ingen app är heller för evigt utelåst från App Store. Ingen app är förlorad i sin egen genialitet. Det finns ett flertal sätt att med Apples goda minne kringgå företagets regler. Främst genom att följa dem, att skapa möjligheterna som reglerna presenterar. Skulle detta ändå vara ett problem är det egentligen de sju storägarna i Bank-ID, de stora bankerna, som behöver förändra sin struktur. Att lätta på det monopol som de sitter på, och öppna appen för andra utvecklare. Att göra den mer tillgänglig skulle troligen lösa en hel del av problemet.

För det tredje; Apple konkurrerar inte med vare sig Bank-ID, Swish eller någon annan bankleverantör i Sverige. Ännu, vill säga. Om och när Apple Pay kommer hit blir det en annan sak, och vore jag bank med intresse i Swish skulle jag vara mer orolig för dagen när iPhone har en inbyggd funktion för betalningar i Sverige. Men än är vi inte där, så bankerna äger fortfarande tillgången till våra plånböcker. Inte vi själva, utan bankerna.

Med andra ord så har hela denna mediestorm verkligen tagit plats i ett glas vatten. Ett vattenglas för smurfer. Ett smurfglas som dessutom var näst intill uppdrucket. Men nyhetsbyrån som blåste har tjänat på det. Kortsiktigt, för mitt förtroende för dem ligger ganska brunt till nu!

The Big Picture, eller en liten pinsamhet

By | | #Blogg100, Blogdump, Fritid, iPhone
Leave a comment
Några bilder. Bland många andra. Väldigt många andra. För många?

Några bilder. Bland många andra. Väldigt många andra. För många?

Jag passerade en liten… milstolpe i fredags. Och jag har ingen aning om jag ska vara stolt, rädd eller skämmas över det. Visst, jag är väldigt nöjd med att jag passerade den tillsammans med min fru. Det hade känts lite märkligt om det hade varit med någon annan.

Inte för att jag tror att hon skulle ta alltför illa upp. Faktum är, att jag tror att hon inte ens skulle bry sig över huvud taget. Det är faktiskt så illa. Hon skulle inte ägna det en tanke, inte på samma sätt som jag gör. Okej, kanske lite. Jag tror faktiskt att hon eventuellt skulle säga åt mig att ta bort den. Plus några till. Men bara om hon skulle orka bry sig.

Eller om det dök upp på teven. Då hade hon nog härsknat till lite. Speciellt om jag inte tagit bort det efter att hon bett om det. Det skulle bli lite för tydligt även för henne. Om hon brydde sig.

Jag nämnde att det var en liten milstolpe. Inget större, sett till den större bilden. Men siffran är stor. Sex tusen, och mycket mer i megabyte räknat. För trots mina uppoffringar, trots alla backups och migrationer och kopieringar och raderingar så… har jag passerat sex tusen bilder i min telefon.

Summerat tror jag faktiskt jag kan påstå att jag har fler bilder i min telefon än vad min mor tfotograferat. Under hela sitt liv. Det är faktiskt ganska märkligt, men framförallt lite onödigt. Jag har kommit så långt att jag knappast lär gå igenom och sortera bland bilderna jag har, utan bara lägga över dem på en hårddisk eller två.

Så vad föreställer den jubilerande bilden, den som via Apple TV:n riskerar att slumpas fram på teven? Jo, min fru såklart. Smygtagen medan vi renoverar tvättstugan.

Jag tycker hon är snygg i sina snickarbrallor!