Category Archives: Almedalen

Med hjärtat i jobbet, jobbet i hjärtat

By | | #Blogg100, Almedalen, Gotland, Mångfald, Politik, Svenska kyrkan
Leave a comment
Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag...

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag…

Jag vet, jag skryter ganska ofta över mitt jobb. Jag har den lilla sköna defekten i hjärnan som gör att jag anammar min arbetsplats kultur, moral och anda fullt ut. Eller så får jag chansen att byta jobb ifall dessa går på tvärs med mina egna hjärtefrågor. Det sistnämnda har lyckligtvis inte hänt allt för ofta under mitt yrkesverksamma liv.

Just nu är det faktiskt lättare än någonsin att stanna kvar!

Att jobba med huvudfrågor som medmänsklighet och kärlek till din nästa är ett drömjobb. Att få jobba för en stor organisation, den största i Sverige, innebär att jag får låta hjärtat svälla lite extra. Jag får jobba med att plocka fram det renaste ljuset ur mitt inre för att skapa förutsättningarna för att skingra mörkret från våra gator, gränder och andra människors hjärtan.

Jag har ingen aning ifall jag gör ett bra jobb eller inte. Men jag försöker. I närtid har jag styrgruppsmöte för att planera organisationens aktiviteter under världens största demokratievent. Ni vet, det där som genomförs här på ön. Till det mötet är jag ombedd av chefen att ta upp vilka aktiviteter denna jätteorganisation är beredd att göra, baserat på den senaste tidens utveckling. Eller, rättare sagt, om vi behöver göra något mer än det vi redan planerat.

Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag får jobba med min medmänsklighet, och det finns inget bättre att jobba med!

Transparens: Ifall någon skulle ha missat det så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling, Svenska kyrkan. Redan det första halvåret på nya jobbet 2014 fick jag i tjänsten jobba med Gotland för Mångfald inför det årets almedalsvecka. Då som nu ville nazister kuppa sig in i demokratins finrum, men vi var många på Gotland som tyckte det var viktigare att manifestera för det positiva i samhället. För mångfald.

Släpp inte in demokratins fiender

By | | #Blogg100, Almedalen, Gotland, Mångfald, Politik
Leave a comment
Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag blev uppriktigt ledsen över dagens nyhet. Nazister vill ha utrymme i Almedalen. Mitt under Politikerveckan, världens största praktexemplar för demokrati. Det är då som de som hatar demokrati vill få utrymme. Det gör mig ledsen. Och arg!

Det finns ingen anledning till varför de ska få tillgång till denna ynnest. Inte om man värdesätter demokratin. Ja, alla har rätt till en åsikt och jag tillhör dem som kämpar för rätten till detta. Jag vill till och med kämpa för de som själva kallar sig fienden till denna rättighet. Det är deras rätt i ett fritt, demokratiskt samhälle. Men jag vägrar att hålla med dem. Det är min rätt!

Och att delta i Politikerveckan är ingen rättighet. Det är en skyldighet att försvara den demokratiska idén!

Politikerveckan i Almedalen är en fantastisk demokratisk manifestation. Därför ska vi slå vakt om den, och det innebär att vi faktiskt säger nej tack till till våldsextremistiska terroristorganisationer. Bara för att tjänstemän vid Region Gotland inte kan se några regelmässiga hinder, och att polisen inte finner några direkta säkerhetsanledningar att säga nej, så behöver inte arrangörerna säga ja till detta. Det beslutet är Region Gotlands politiska partier att ta. Det är deras rätt som arrangörer.

Det är fan i mig deras skyldighet att besluta om!

Idag nåddes vi av en annan nyhet, att 127 författare tackar nej till Bokmässan i Göteborg. De bojkottar mässan därför att arrangörerna välkomnar ett förlag som stöder och backar upp nazismen. Det innebär att bokmässan utarmas, och jag vill inte att detta ska hända Politikerveckan.

Eva Nypelius och Björn Jansson leder våra två största lokala partier. Alla partier i fullmäktige, som Socialdemokraterna, Centern, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Feministiskt Initiativ och, tro det eller ej, Sverigedemokraterna, har nu möjlighet att ta avstånd från nazism och våldsbejakande terrorism.

Ta den möjligheten. För Gotlands skull. För Politikerveckans skull. Men framförallt för anständighetens och medmänsklighetens skull!

Fånga dagen, fånga dem alla, eller bara fånga det som är ”nytt”

By | | Almedalen, Blogdump, Fritid, Gotland, Hälsa, iPhone, Media, Sociala Media
Leave a comment

En utsikt i Pokémon, från mina föräldrars balkong i Visby. Ni har ett av flera ”Gym” vid S:t Pers ruin i förgrunden, och längre bak syns Almedalen. Sedan gäller det att passera alla de mindre blå stationerna också, om och om igen. Gissa om detta ger bra, och motiverad, träning för stora och små!

Jag har två söner. Förmodligen är de precis som de flesta andra barn, med intressen och ett eget liv vid sidan av familjen där kompisar och annat går före. Och precis som mina föräldrar före mig, och troligen deras före dem, så oroar jag mig för mina barn. Framförallt deras hälsa och fysik.

”Pappa, jag går ut i trädgården en stund”…

Jag ska inte sticka under stol med att trösklarna för att passera ytterdörren nog var lite lägre när jag var yngre. Det fanns liksom lite färre distraktioner inomhus som kunde tvinga föräldrarna att handgripligen kasta ut sina barn på den tiden. För att de skulle få lite frisk luft. Fast för egen del fastnade jag ändå lika lätt inomhus som mina egna barn. Detta tack vare mina serietidningar. Jag kunde sitta inne i timtal, precis som mina söner kan göra med att spela Minecraft, Roblox, snacka med polarna via Skype eller se på sina favoriters senaste YouTube-filmer.

Det har alltid funnits en anledning att inte gå ut. Oavsett teknik eller tidsperiod. Skulle det inte vara för att min förstfödde håller på med fotboll skulle jag kanske vara lite oroligare. För den yngste är det lite värre, men nu har han åtminstone börjat intressera sig för bågskytte, så han hinner ännu hitta en sport han också. Jag har ändå alltid varit lite orolig för det där med fysiska aktiviteter för barnen.

Grabbarna har däremot varit duktiga på att ta sig till ”ny” teknik skapligt fort. Jag skriver ”ny”, för det är bara vi som är lite äldre som tycker att tekniken är ny. All dagens teknik! Men för dem är det inte ”nytt” utan ”nu”, och så har det i stort sett alltid varit. ”Ny” teknik, ”nya” spel, ”nya” appar och ”nya” kommunikationskanaler är realtid för dem. Det händer nu, och det är inte ett dugg nytt utan bara som det ska vara.

För sönerna som sagt. För oss ”som hängt med lite” är det ”nytt”. Vi kan jämföra med hur det var tidigare. Jag var bara ett tuppfjät äldre än min äldste när jag programmerade i Basic på en Vic 20. Jag spelade 8-bitars tevespel och laddade in datorspel via en bandspelare med räkneverk. För den tidens 40+, typ mina föräldrar, var det jag gjorde ”nytt”. Men det tyckte inte jag.

”Pappa. Får vi gå bort till idrottsplatsen” frågade den yngste i måndags…

Det var inte vad jag riktigt var beredd på att få höra. Inte första dagen på semestern. Knappast i övrigt heller, och speciellt inte från honom. Appen ”Pokémon Go” var bara två dygn gammal på svenska App Store, och båda sönerna var redan fast. Kvällen innan hade han och jag tagit en lång kvällspromenad för att fånga de små digitala liven på gatorna runt vårt hus, och i trädgårdarna också för den delen, och vi hade riktigt kul under tiden.

Helt plötsligt är det roligt att gå ut. Inte bara för mig på min dagliga morgonpromenad, utan även för sönerna. Tillsammans! Morgon, middag och kväll. Alltid finns det en ny Pokémon som bara väntar på att få bli fångad.

Den som påstår att datorspel och teknik bara är av ondo har nog inte tänkt tanken fullt ut. Eller så hänger hen inte med bland allt det ”nya”…

Konsten att växa med Almedalen

By | | Almedalen, Arbete, Blogdump, Gotland, Omvärld, Sociala Media, Svenska kyrkan
Leave a comment
Ett par mjuka och bra skor. Är det något jag lärt mig av att vandra upp och ner för Visbys backar, så är det att ett par justa skor är a och o om du ska ta dig mellan domkyrkan och hamnen. Till exempel!

Ett par mjuka och bra skor. Är det något jag lärt mig av att vandra upp och ner för Visbys backar, så är det att ett par justa skor är a och o om du ska ta dig mellan domkyrkan och hamnen. Till exempel!

Jag gör i år mitt tredje Almedalen. Eller… i år har jag jobbat med Almedalen för tredje gången. För det beror lite på hur man ser det.

När jag blev gotlänning igen så ingick det i jobbet att också vara med och planera samt arbeta med kyrkans närvaro i politikerveckan. Det är ett jobb som pågår från och till under hela året, med klimax veckan före och under själva Almedalsveckan. Veckan innan är då jag gör typ 90 procent av allt arbete ”rent fysiskt”. Den här veckan är det dessutom mest transpiration jämfört med inspiration, för du svettas rejält i Visbys uppförsbackar.

Jag måste erkänna att jag älskar det! Trots att jag ännu inte varit på ett enda seminarium. I alla fall inte som åhörare. Jag har varit närvarande på flera av dem, men då har jag varit där som paneldeltagare eller fotograf. Faktiskt har jag mest varit på plats som fotograf. Med slutaren inställd på nästa års Almedalen, och alla de alster jag ska jobba med veckan innan.

Layout, original, redigering, copy. Samt lite planering och lite fotografering. Så ser min vecka ut innan Almedalen. Under Almedalen handlar det om att fotografera, skriva ut, bära och transportera, plus sociala medier. Samt lite redigering och original till och från, och träffa en massa nya och gamla bekantingar.

Plus att gå och gå och gå. I Visbys gränder. I uppförsbackar…

Jag gör i år mitt tredje Almedalen. Första året var allt så nytt, och jag jobbade frenetiskt med att lära mig allt. Jag var med på i stort sett allt jag kunde vara med på. Och fotograferade i massor. Andra året innebar en del förändringar jämfört med året innan, och en annan uppdelning av jobbet. Samtidigt minskade mängden fototillfällen, så dagarna inte blev fullt så långa. Det var en större skillnad år två jämfört med första året rent organisatoriskt också, vilket kanske skapade en osäkerhet bland oss som arbetade med veckan. Åtminstone för min del, då det blev lite oklart vad jag hade att förvänta mig av dagen.Trots min osäkerhet så vill jag påstå att utåt sett så var ändå fjolåret en liten succé. Åtminstone för mig.

Jag gör nu mitt tredje år med Almedalen. Och i år har det gått jättebra! Det kan bero på att jag är tryggare i mig själv i år, och har lyckats med att planera min egen tid lite bättre än jag brukar. Vilket är ovanligt bra för att vara jag. Vi har också ett annat, öppnare, upplägg internt denna gång. Ett upplägg som har passat mig jättebra och som jag tror lyft oss lite extra över lag.

Nästa år gör jag mitt fjärde Almedalen. Då är det läge att snäppa upp allt ännu lite till. För min del handlar det om att göra en ännu bättre vecka inför Almedalsveckan!