Det är ännu inte juni. Ändå har Horisont lyckats ge ut månadens kanske viktigaste reportage!
När det gäller odemokratiska terroristorganisationer så har jag ännu inte ändrat ståndpunkt. De har inget på Almedalsveckan att göra! Men inte bara för att de är ett gäng dömda återfallsförbrytare. Inte heller för att de använder våld som argument. Inte ens för det faktum att de öppet hyllar Hitler, och ändå lyckas med konststycket att ljuga sig blåa om förintelsen.
Nej, de har inget att göra på min ö, mitt Gotland, för att de skrämmer andra människor. De skrämmer vanliga svenskar. De skrämmer barn, kvinnor och män och begränsar deras möjligheter. Möjligheter som exempelvis att ta del i något så demokratiskt som Almedalsveckan.
Därför tycker jag inte att odemokratiska terroristorganisationer har på Gotland att göra. Vad jag däremot tycker att man ska göra är att i det rödaste rappet ta sig till sin närmaste tidningsåterförsäljare och köpa ett nummer av senaste Horisont. De har, återigen, gjort ett fantastiskt jobb, och grävt i sörjan runt de (o)svenska nazisterna. Utan att döma. Utan att själva använda pekpinnar. De berättar vad som har hänt, och vilka det är som ligger bakom. Sakligt journalistiskt arbete helt enkelt!
Jag läser inte allt i tidningen Horisont. Jag läser bara det jag vill läsa. Och kanske lite till… Men allt det jag vill läsa, det får jag alltid så ofantligt mycket till mig i läsvärde. Den här gången är det en riktigt obehaglig läsning, men hjälp vad viktigt den läsningen är.
Och jag blir ännu mer övertygad om att odemokratiska terroristorganisationer inte har något på min ö att göra!
